Sägner från Vättlösa socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Vättlösa socken i Västergötland, gjorda 1940–1942.

Spökeri (Vättlösa socken, 1942)

Det var en torpare på Lilla Bjurum hette Kalén. Hans kvinna hette Britta. Hon hoppade i en källa och dränkte sej, jag vet inte varför. Men ocket det var fick de upp henne och lagt henne i en kista och det blev begravning. Jag gick i skolan då, och jag såg begravningen. Det var en å i Vättlösa. Hästen drog så att den vite levern valt av honom. Det var nära att han hade gått i ån, men de var god' till att styra'n, så han inte gick ner. Men den gumman hörde de över kyrkebalken, för att hon hade tagit livet av sej. Det var en särskild plats vid den ene kyrkebalken för livspillingar. Det var en fin backe vid Rôtebo, och där skulle vi äta merafta klockan 5-6 på eftermiddan – vi slapp inte i skolan förrän klockan 5 på den tiden. Vi var en Herrans mängd med skolbarn, minst tjugo stycken. Då kom likfärden tillbaka, och likvagnen / kom sist, och Kalinska satt ijämte kusken. Och hästen var lika svett. Alla barnen såg henne, men ingen av de andre. Hon satt i sina vanliga kläder, som hon hade på sej, när hon hoppade i källan. Så hade de en karl på Bjurum, Sneppen; han hette Johannes och var trädgårdsmästare och skytt, en rolig karl. Han gick alltid förbi Kaléns lagård morgnar och kvällar. Och där satt alltid en svart katt på logdörren, på lämmen där. "Och jag tänkte, att det där är la inte det som rätt är," sa han. Det var något spöke av det onda. Så höll de lek i Ögårn en lördagskväll. Sneppen var där och spelade; han var så säker till att spela. När han gick hem om morron, såg han den katten där. Då sa' han: "Ruk å dra så långt det finns vägar, för du är inte det som rätt är utan det som ont är!" I detsamma trillade han stupe och körde klarinetten i halsen. Men katten fick han aldrig se mer.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04730, upptecknad 1942.

Spökeri (Vättlösa socken, 1940)

Till Lerdala gick en gång en ung änka från Sparresäter med blommor till sin mans grav, som nyss hade dött. När hon satt blommorna och gick hemmåt, vände hon sig om i kyrkoporten och hon såg då hur en syrenklase hade fått formen av en hand, som vinkade till henne, och en annan klase hade fått formen av hennes mans huvud, som nickade och log mot henne. Hon gick mot graven, men ju mindre blev handen och huvudet för att när hon kom fram vara alldeles borta, men hon hörde hur det rasslade under kullen. Strax efter kunde hon tydligt höra sin mans stämma sjunga sin älsklingspsalm "Jag går mot döden vart jag går......." hon stämde in i sången och då började syrenklasarna åter vinka. / Det var en bondhustru som dog och bonden ställde inte om att hon blev svept ordentligt eller tvättad. Strax efteråt gifte han om sig och när den nya hustrun väntade sitt första barn, kom den döda hustrun till henne och sade: "Ja, ja kom i grava otvättad och osvept, nästa månad ligger du också där, jag undrar om du skall få en ren särk på dig". Hon dog i barnsäng, men sen var de noga med i Vättlösa att svepa folk som dog. Patron Ekeblad hade för sed, att när något inte passade honom, så slog han med en käpp i väggen. När han dog blev det auktion, och för var gång de ropade ut något som han varit rädd om, så hörde de hur hans käpp klatschade i väggen, och en gång, det var när de ropade ut värjan, ropade det från vinden med Ekeblads röst "Sälj inte värjan, det är ärvdagods"

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04486, upptecknad 1940.

Troll (Vättlösa socken, 1942)

Trollen kunde byta barn, om de släckte ljusen över dem, innan de var döpta. Det var på ett ställe de hade en bortbyting. Den hade inte talat förr. De blåste upp ett korvskinn och gav honom det. Det var inget i korven, och när han blev varse det, sa han: "Jag är gammal som hundra år, men aldrig såg jag en sån korv förr." (Vet inte om att man hotade kasta ungen in i elden)

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04730, upptecknad 1942.

FAQ

Var ligger Sägner från Vättlösa socken?

Sägner från Vättlösa socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.