Sägner från Väne-Ryrs socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Väne-Ryrs socken i Västergötland, gjorda 1928.

Folkvisor (Väne-Ryrs socken, 1928)

Agnätta och sjökonungen Agnätta spatserade med sin kära far och mor, spatserade åt stranden skulle plocka blommor blå. Och när hon till stranden skulle plocka blommor blå, en riddare så ståtlig för henne månde stå, vars like i skönhet hon aldrig förr såg. Så räckte han henne sin snövita hand och sade: "Sköna jungfru, vill hon hava mig till man?" "Med dig så vill jag leva, med dig så vill jag dö, jag freds om du är hemma på land eller sjö." Hon drömde om sin havskung i nätterna tre, hon önska inte annat än honom få se, / hon önska inte annat än att honom komma te. Men fjärde dagens morgon då hitta hon på råd. Hon sade: "Jag går ensam att plocka blommorna de blå." Och när hon kom till stranden och skulle plocka blommor blå, den havskonung så ståtlig för henne månde stå. Han stoppade hennes öron, han stoppade hennes mun, så sänkte han henne i havets djupa grund, och hon spatserade i gullslott i denna samma stund. Hon hade fått två söner och en liten blomsterin, hon hade fatt två söner och en flicka så fin. Agnätta hon satt vid gullvaggan och sang, då fick hon höra kyrkklockorna de klang. Då bad hon sin havskung om förlov: "Idag är jag visst tvungen åt kyrkan till att gå." / "Idag är du tvungen till kyrkan att gå, men låt se att du är snäll och tillbaka komma må, att du inte övergiver varken mig eller mina små. Min rödaste blåstroppa för dig jag våga må, att jag inte övergiver varken dig eller mina små. Så stoppade han hennes öron och hennes mun, och satte henne upp på den torra strand. Agnätta spatserade till kyrkan där fram, de trodde inte annat än att solen den upprann, för guldet det glimma över varenda man. Så ledde de Agnätta i altarringen fram, där trettio präster gav henne annat namn. De tänkte till att komma den havsman på skam. En krigsman så båld och en fröken så grann de sutto tillhopa i det gröna. De sågo med ömma begär på varann. Allon den tappre så kallades han / och hon Emogina den sköna.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh01348, upptecknad 1928. Texten är här förkortad.

Troll (Väne-Ryrs socken, 1928)

Ryr kyrka har legat här borta i Kyrkobyn förr, men det var alltid ett sådant väsen där, så de måste flytta den. För det bodde troll i bergen där mitt emot, och de kunde inte lida att det ringde så nära. Där borta brukade trolla komma fram på logen och dansa. Det var ett par som lade sig i ladan en gång för att se på dem. Men de blev lyftade ända upp mot taket, så de vågade sig inte dit mer. Och ibland kunde trollen komma och rycka upp dörrn till stugan. En gång tog trollen en so med åtta smågrisar från bonden i Häljebol. Så en dag fick han se son på gärdet, och då skulle han gå efter henne. Men så skulle han över ett berg, och då tog han ögonen ifrån henne, och sedan var hon borta, Se, hade han bara inte behöft släppa henne med ögonen, hade han kunnat fa igen henne, men nu gick det inte. / Kalle Ordningsman och min bror gick förbi där en kväll, och de hörde hur trollen tröskade inne i berget. På Långås måste de flytta fähuset som stod på berget, för korna orena på bordet för trollen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh01348, upptecknad 1928.

Vattenväsen (Väne-Ryrs socken, 1928)

Gamla Lindkvist, som hade Forsbol, brukade gå och tala med strömgubben för att kvarnen skulle gå bättre. När den stora striden var i himlen, så skulle de besegrade ha blivit nerkastade på jorden, en del i sjöarna och det blev sjörå, och andra blev tomtar och annat sådant.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh01348, upptecknad 1928.

FAQ

Var ligger Sägner från Väne-Ryrs socken?

Sägner från Väne-Ryrs socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.