Sägner från Ulricehamns stad

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Ulricehamns stad i Västergötland, gjorda 1937–1941.

Sägner om städer och deras invånare. (Ulricehamns stad, 1941)

11. Avrättningsplats var här uppe i Vist, mellan Vist och Timmele. Där avrätta de de dödsdömda. Det talte mamma och pappa om, att de hade varit på den sista avrättningen och sett på det. Då gjorde de en spetsgård omkring den som skulle avrättas. Men det var före min tid. - Många som hade fallandesjuka kom och tog blod då; det talte mina föräldrar om. De hade såna där signerier och trolldom för sig och tog in allt möjligt; de gick aldrig till några riktiga doktorer, när de blev sjuka. - Den som avrättas, när mamma och pappa var och såg på, det var en mjölnare, som hade tagit livet av sin käring med gift. Det var en poströvare, som sköt postiljonen uppe / vid Kroken; det är strax intill avrättningsplatsen. Postiljonen kom från Jönköping och skulle till Göteborg. Där var ett led där uppe vid Kroken, där han sköt honom. Han hade rivit ut ett blad i en psalmbok och laddat med det. Och det hade de tagit reda på den här förladdningen. Så var det en gubbe, som gick omkring med handel - hette Skog - han upptäckte honom. Han gick och titta i psalmboken alltid, när han kom in på ett ställe; det var för han tänkte han skulle upptäcka honom, förståss. Och det fann han den psalmboken, som var bortrivet det här bladet ur, på ett ställe uppe i Fivlereds socken långt uppe i Skaraborgs län; så den blev fast för det. Det är många, många år sen. Det var innan jag föddes, tänker jag. 14. Jag var hos min morbror uppe vid Sanatoriet, när jag var pojk. Där var en där uppe, som hade så fullt med värkar. Så var där en gammal / enebuske, som stod där i skogen. Den var så gammal, och jag högg ner den. Och jag fick så mycket värkar, så jag fick ligga en lång tid. Och det trodde de bestämt, att där var satt bort i den enebusken, så att det var därav jag fick det. De satte bort värk och sånt där i träd och enebuskar. Det minns jag väl, när jag var barn, att gamla gummor laborera med sånt där. I min barndom var det ingen människa, som sökte läkare.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04543, upptecknad 1941. Texten är här förkortad.

Spökeri (Ulricehamns stad, 1937)

Mastunga spöke - jag var tio eller elva år när det var. Det var bara en vinter, de hörde det. Det började vid julen och höll på tills framåt våren. De trodde att det berodde på att käringen där - hon hette Bengta Kersti - hade mördat ett barn och fördolt det under golvet. Hon hade sin son hos sej, och han hette Johan Bengtsson, och en tjänstepiga, som de kallade spöketösa. Spöket pratade. Frågade de: "Var bor du?", svarade det: "I klockevråa". En änka i Brorslätt i Ving kom och skulle höra på spöket. Spökegubben sa: "Gå du hem med dej, du har nog att tänka på! Minns du, när din man slog pigan så köttet lossna' på bena?" Bengta Kersti levde inte länge sedan, men spöketösa levde länge och bodde neråt Kärr eller Aspanäs. Han (spöket) skräppte av den tösen, för hon pusslade med honom, så han fick mat. / Hon satte en tallrik med mat i klockefort, och de kunde höra, hur han åt. Samma året som detta var kom det ut ett rykte att världen skulle ta slut. Spöket sa', vad de skulle läsa för en psalm då: "Glädje utan Gud ej finnes -".

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03999, upptecknad 1937.

Spökeri (Ulricehamns stad, 1937)

Mastunga spöke - det var tal om det när jag var mellan elva och fjorton år och var i Tobo. Det bodde i klockevråa. När de hade lagat mat, skulle de alltid sätta litet på en tallrik på en soffa, som stod strax invid klockan. Och spöket åt upp maten, kan jag la tro. De talade till det som till en människa. En gång hade en fingerborg kommit bort. "Den har la du tatt", sa' de till spöket. Då svarade spöket: "Leta i stöveln, den är la där!" Präster kom dit och skulle predika så att spöket försvann, men de hörde aldrig något. Men om andra människor kom, så bad han (spöket) att han skulle få rida på ryggen på dem. Han inte hört något om "spöketösa". / De trodde att gumman där hade dödat ett par barn. I- bland dansade barnen på golvet och sjöng något om tre pinnar eller hur det var - - .

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03999, upptecknad 1937.

FAQ

Var ligger Sägner från Ulricehamns stad?

Sägner från Ulricehamns stad ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.