Sägner från Töllsjö socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Töllsjö socken i Västergötland, gjorda 1931–1933.

Troll (Töllsjö socken, 1932)

Det var en som skulle till julottan, och då red han förbi Sjögareds berg. Då kom det ut en trollkäring med en balj och gav honom att dricka ur, men han slog ut det, och då gick lôa bort på hästen. Så var det en käring i ett annat hål i berget, som ropade: "Ri på akern den håle å ge gata den snåle". Käringerna blev oense, hon som hade blivit av med sin balj ropade, att alla skulle komma ut, halta och blinda "och ajnbajningen mä". "Ja velle lana di raka å sopa te jula, å de feck ja inte", sa den andra trollkäringen. Men han som skulle till kyrkan, fick ha sin julotta på åkern. Balja blev sedan kalk i Töllesjö kyrka. (Sofias dotter-dotter inföll efteråt: "Mormor sa inte, / hur det kom sig, att han klarade sig på åkern, det har hon sagt förr. Det var det, att åkern var plöjd åt ett håll och harvad åt ett annat. Uttrycket "ge gata den snåle" förklarade Sofia vara "ge vägen åt den laje".) Det var en käring i Morghult, som hade sin säd mogen, och inte visste hur hon skulle få av den. Hon lovade bort någonting, och då kom en trollkäring och skar säden under natten. "Neppa och skär, neppa och skär", sa hon. Det stycket kallas "Neppakern" än i dag. (En 69-årig blind Töllesjökvinna på ålderdomshemmet i Alingsås ger formeln följande lydelse: "Neppa och skär, neppa och skär, bussa och lägg i band, bussa och lägg i band".) I Bossgårds kvarn var det eld var äveli tomasmässe natt. Trollen kom dit och hade ett barn liggande på kvärnastånna, och så dansade / de och rogade sig. "Snart e de dager å ljus då ska de ell i varendaste knut", sjöng de. Men då var det en skytt, som låg i kvarnkupan, och han sköt ett skott, och då bar det i väg med dem. Trollen fick inte bytt riktigt som de skulle. De hann med att lägga sin barnunge, men så blev ljuset tänt, och då kunde de inte ta den andre. Folket på stället visste inte, vilken som var deras, så de tog in ormar och firfôtter, och då blev deras rädd.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02884, upptecknad 1932. Texten är här förkortad.

Lyktgubbar (Töllsjö socken, 1931)

Dä va' en karl i Stålaberga som skulle gå te dagsverke tidigt en morron, å dä va' mörkt. Då kom dä en annan, å den hade en lykta, å han trodde att den skulle gå te herrgårn, den ock. Så han följde efter'n. Men dä bar å' ifrå' vägen å ut i skogen. Han ba'n så väl att han skulle lysa sej te rätte. Dä va' en lyktegubbe. Dä va' la inget gott. Ja har sett lyktegubbar två gånger. En gång va dä julafton om kväll, ja' såg en så klart ve Sjögareds berg. Di sa' att om en kasta något järn där å se'n gravde, så fann en medel. Far talte om att dä va en som gravde i Gantarås å han hitta bå' pengar å värdesaker.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02430, upptecknad 1931.

Tomtar. (Töllsjö socken, 1933)

Det var en gubbe, som satte fram tråg åt sin tomte en kväll och lovade, att om tomten siktade den full med mjöl under natten, skulle han få ett par nya byxor. Tomten siktade mjölet och fick sina nya byxor, men då han hade fått den på sig, sa han: "Nu siktar junker aldrig mer." Han tyckte, att han hade blivit fin.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03191, upptecknad 1933.

FAQ

Var ligger Sägner från Töllsjö socken?

Sägner från Töllsjö socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.