Sägner från Tibro köping

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Tibro köping i Västergötland, gjorda 1937.

Svartkonst (Tibro köping, 1937)

Det var en Stenbäcka-gubbe oppe i Tiven, som folk for till när de förlorat något. Han hade "Skråen" till hjälp förstås. Det var en ung pojke i Fröstorp i Kyrkefalla som tagit en kopparkruka för sin far och sålt till en kopparslagare. Fadern visste inte, vem som tagit den, utan han "la' å" till Stenbäcka gubbe, o denne blåste opp en blåsa i brännvin eller vatten o sa': "Sir du din son?" Gubben ville slå ihjäl pojken sedan, men han rymde hemifrån o var ej hemma mer, medan fadern levde. Det var en, som skulle fara / till Stenbäcka gubbe, men han for för långt. Det visste gubben, så han sa' när han kom: "Du skulle komma i går, men det gjorde du inte." När han skulle fara hem, sa' gubben: "Ja, du kanske ej hittar, men den hunden här kan följa däj." Förut hade mannen ej sett någon hund, men just då stod en stor, svart hund där. Och han följde honom, så han hitta rätt, sen försvann han utan vidare. Det var en knekt i Mofalla sn., som hete Skön, han hade lärt av Stenbäcka gubbe, men han kunde ej så mycket som denne. Han bota kor, en gång var han hemma hos oss o skulle bota en, hon hade så ont i benen. Han hade pulver, o det tog han i munnen först, o så skar han av klövarna på henne, o så skar / han i rumpan o tog blod där, o allt detta gav han kon sedan. En person körde hem honom till Mofalla, o då körde de förbi Kyrkefalla kyrka. "Kör på," sa' Skön då, "det kommer en käring därborta, den vill jag inte möta." Den andre såg ingen, o de körde genom en skogstrakt sedan där. Men när de kom genom den skogen, så mötte de käringen. "Då blev jag rädd," sa' den andre, "jag ville knappast sitta bredvid honom." Skön for till Amerika sedan. Om de bara kom nära en häst en del o rörde vid den, så kunde de "ta styrkan" från den. men en del kunde ta det tillbaka, men det var svårare. Det var stångjärns- / smide och klensmide vid Åreberg i Kyrkefalla förr, o de fick hämta tackjärn från Värmland o köra dit efter hästar. Då kunde de "ta styrkan" från varandras hästar efter vägen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04064, upptecknad 1937. Texten är här förkortad.

Häxor och trollkarlar (Tibro köping, 1937)

Det var en gubbe, som bodde väster om Kyrkefalla kyrka, han kunde dra till sig från andra, matvaror, och så mjölka andras kor. Han var i en skogsdunge utanför, och där läste han det där som drog, och så kom det. Det var nog harar, som kom med det sedan. Om någon förtrollar grädden, så att de ej får smör, när de kärnar, så skall de försöka få lite blod av den, som åstadkommit förtrollningen och ha i grädden. Min farmor tjänte som ung flicka på en gård här, och då kom det / in en krämarkäring där en gång, när farmor satt och kärnade. Denna råkade i dispyt med husmodern, o farmor skratta åt henne. Då blev hon arg o sa': "Vänta du, du ska allt få kärna!" Men farmor sprang opp, vira förklät om handen o slog till henne för näsan, så att blod kom ut. "Nu kan du trolla, om du vill," sa' hon. Det var en gumma här, som kallades "Ebbakäringa", egentligen brukade hon mest bota bölder. En gång kom en pojke dit en f.m. för att be henne komma och bota något fel. Då var gumman i ordväxling med en karl, som höll med häst utanför stugan. Pojken hörde gumman säga: "Var ej styver du, du skall ej komma så långt, du får snart komma tebaka / te Ebbakäringa och be om hjälp." Detta skratta karlen bara åt, och sen åkte han. Då såg pojken, att gumman tog en täljkniv och slängde opp i luften. Och i detsamma var det en virvelvind i luften, som kniven kom mitt i, en "värvirvel". Men efter en liten stund kom samme man tillbaka, och då hade han ett djupt sår i benet. Då skratta Ebbakäringa o sa': "Ja, ja visste, att du skulle komma tillbaka." Då var han ödmjuk och fick be om hjälp, och då hjälpte hon honom.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04063, upptecknad 1937.

Spökeri (Tibro köping, 1937)

Vålnaderna, som gick igen, gick alltid mitt i vägen, och kom man mot dem, så blev man sjuk ovillkorligen. Man skulle alltid gå vid kanten av vägen. Det var en gumma här i Hönebo, hennes man var knekt och låg i Varberg och vakta fångar, annars var han hemma på torpet, och på det torpet påstod de, att något hänt en gång i tiden. Hon vakna en natt o kunde ej röra sig, en skepnad stod över henne. Hon ville fråga, vad han ville, men hon kunde ej tala. Men / då var det som om en röst sagt i hennes öra: "Bit över första leden på tummen!" Då lyckades hon få opp armen och kunde bita där, och så fråga hon vad han ville, man han svara inte, utan han gick. Men hon blev ej oroad av honom mera sedan. Här på gården för längre tillbaka sedan hade de en tid så svårt för att få smör. Och sent en gång gick ägaren förbi kyrkogården, där var en grav öppen, och då tog han ett litet ben för att sedan sätta in det i tölen till kärnan. Men när han kom hem, la han det i knuten till byggningen, det var utknutar. Sen glömde han bort att ta reda på benet. Sen varje natt hörde de i huset, att det krafsa där / i knuten. Till slut kom husbonden ihåg benet, så han gick ut en natt, och då stod där en liten grå gubbe och krafsa i knuten. Men ägaren här sa': "Gå hem du, ja ska bära tebaka benet." Och nästa dag bar han det tillbaka till kyrkogården igen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04063, upptecknad 1937.

FAQ

Var ligger Sägner från Tibro köping?

Sägner från Tibro köping ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.