Sägner från Tängs socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Tängs socken i Västergötland, gjorda 1938.

Läkekonst (Tängs socken, 1938)

Hade de gulsot skulle de dricka morotssaft. Hade barn engelska sjukan skulle de ha bekresper om halsen, beck på snören. Och i snöret var knutet en liten klut, men var för saker det var i den, det har jag aldrig vetat. Om en blev ormhuggen en gräva ner benet i jorden. Det skulle vara ändå uppåt knät, så inte giftet skulle gå upp i kroppen. Det känner jag flera som gjort så. ### Ida här borta, hon blev huggen av en orm en gång, när hon var i markerna och fick sitta nergravd i flera dar. Och hon blev bra, giftet gick inte upp. När de hade vårtor, så skulle de gå och kasta ärter i en källa. När ärterna ruttnar, så går vårtorna bort. / Det fanns också de som smörjo med en bit fläsk och sen la de fläsket under en sten. När fläsket var ruttet var också vårtorna borta. Halshugg, det var sår, som man fick under tårna när man sprang barfota. Då var det bara till att binda om en ullbåd. Att de använde sådant som man filade av en spik för benbrott, det har jag allt hört talas om. Något liknande kunde man använda för kritter också. Vi hade ett får hemma, som hade brutit benet. Det var bara en liten lammunga, så det var inte mycket nytta att slakta honom, så vi försökte plåstra om det så gott vi kunde. Vi spjälkade benet, och så filade vi av en mässingskam och gav honom. Tandvärk, det kunde de trolla bort. Det var en gubbe här borta, som gjorde det. Han skar pinnar av alla sorters träd och med dem skulle man pilla i tänderna, tills / det blödde. Sen gick han och satte in pinnarna i ett träd en bit bort. Det var de alltid så rädda för att komma när ett sådant träd, den som fällde det fick tandvärken. Trollskott hade de allt ibland. Då skulle de slå dem i ryggen med en kvast. Men för det mesta gick de och kappa sej. Det hjälpte bättre. En gång om året gick de och slog sej åra. Det gjorde de mot de flesta sjukdomar förr. Så fort de var sjuka och tyckte att de behövde det, sprang de iväg, men minst en gång om året. Hade de örnsting skulle ena, som gav di, mjölka i årat på dem.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04184, upptecknad 1938. Texten är här förkortad.

Troll (Tängs socken, 1938)

Trolla, de bodde inne i berga och där bakade de vasspannekakor. Och då dånade de och slog så! Jag var barn då, och ofta sprang vi dit bort till berga och lydde efter, och då hörde vi, hur det brakade så farligt, när de vände sina pannekakor. De hade så farligt mycket pengar därinne, skall jag säga 'na, men de var inte snälla, inte, de bara skällde på folk.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04184, upptecknad 1938.

Lyktgubbar (Tängs socken, 1938)

Lyktgubbar, de sprang med lykta. Det var mest vid julen. Det var grannt att se, förstås, de sprang så det frasade. Men det var onda varelser, de däringa lyktegubbarna. De skrämde folk, när de gick till kyrka. Men jag var aldrig med om det, ja, till kyrkan gick jag, det var säkert det, men jag kom aldrig i följe med dem.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04184, upptecknad 1938.

FAQ

Var ligger Sägner från Tängs socken?

Sägner från Tängs socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.