Sägner från Råda socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Råda socken i Västergötland, gjorda 1942–1950.

Herremän (Råda socken, 1950)

Patron Wendel var från Tyskland. Han var en Guds gosse riktigt. Han la sej till med det bönderna hade. Min morfar satte sej i skuld hos honom och fick överlämna sin gård till honom. Han var beredvillig att låna ut pengar till bönder, som behövde låna. De fick köpa öl så mycket de ville i Skinta, där de hade sitt beteställde, när de var ute och körde. Och så tog de hem mycket brännvin. Så fick de dåliga affärer och måste låna av Wendel, och när de inte kunde betala, tog han jorden. Wendel var mycket beroende av körslor. Bönderna fick köra stenkol från stan (Göteborg) till fabriken här. För ett enbetslass fick de 1 kr. och 10 öre. De som körde med två hästar fick 7.20. De kunde inte köra mer än ett lass på dagen. Wendel spökade sen han var död.Rektor Lundgren (på Wen- / delsbergs folkhögskola) hörde hur Wendel räknade guldmynt i rummet intill deras sängkammare. Och fröken Brunskog mötte en herre i dörren, som bugade och öppnade dörren för henne. Hon beskrev honom sedan. Det var gubben Wendel, det var så tydligt. Det är nog 55 år sedan. Man hörde, hur de rullade vintunnor i källaren. Man fick se trappor upplysta, och festklädda människor gick uppför trapporna. (Gubben dog av syfilis. Han låg mest och drack punsch och förbannade) Och jag fick en oväntad skjuts uppför backen en gång. Jag kom gående. Ett, tu, tre gick det så lätt uppför backen, Wendel sköt på. Tre hårda slag på dörren har de hört ibland på Wendelsberg. Wendel var naturvän. Han anlade parken. Där var konstgjorda dammar. I den längst upp hade han sutara, abborrar och mört. De kom genom rör från dammen ner i Rådasjön. Han betalade arbetsfolket 50 öre om dan, när de grävde och arbetade i parken. / Wendels umgicks med Francke i Mölndal och prosten Lindeberg och domare Swalander. Men Jönsson på Långenäs och Wendel var som hund och katt; de hade processer om vattenståndet. Wendel dämde upp, så Långnäs åkrar blev översvämmade. Men han förlorade den sista processen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05500, upptecknad 1950.

Lösning till några frågor i pristävlingen "Bondens år" (Råda socken, 1942)

1 Svalorna kommo vid korsmässa. 10. Ja. Man åt den kaka som vid julen blivit bakad för att ätas när såtiden började. Även hästar och kreatur skulle smaka (Tillägg till Nr 1. Första sådagen var oftast Urbanus. Ordspråk: Om Erik ger ax ger Olof kaka.) 11 Både den som sådde och den som harvade ned skulle vara vid gott humör, pigga o. glada. 14 Man läste en ramsa, som gick ut på att växten måtte bli god. Kornet såddes så tätt så det låg tre korn i fottrampet efter en häst. 23 Man trodde det hade varit en ovän som lyckats åsamka en detta. 26 Ja enär det troddes att tomtar bodde under dem. 31 Skära när man skar liggråg. 6 När man sådde borde det helst vara lugnt. Talesätt: Så i tovvantar skörda i skjortärmar. 9 Fällning av skog och såning i ny. 13 Ja. Oftast sådde de lin. 21. Somliga togo ett lakan begav sig därefter till sin oväns åker på natten, och drog lakanet / över det daggvåta gräset, samt vred därefter ur lakanet på sitt eget land eller åker, de hade därmed tagit kraften från gräset på ovännens åker. 33 Löktskår kallades den skår i vilken sista neken bands. 40 Den bands ihop i toppändan och vid rotändan delades den isär i så många delar som det fanns kor i ladugården Man hängde den inunder taket inne på köksväggen Den gavs åt korna. Den kallades löktnek. 45 Vid Mikaelidag skulle allt vara inne utom kål och rötter, som skulle stå till Heljamöss. Vid Larsmässa skulle man kunna ta ny potatis. 48 Logubbe kallades väl den som för det mesta stod ute på logen. Lovisa var däremot någon handgriplighet som försiggick vid tröskningen. 51 Nej. Därför att man på den tiden använde törestickor till lyse och man därför befarade att få logen nedbränd. 55 Ja det bestod mest av mat av alla slag samt mycket brännvin. 57 Ja om man sköt kattor. 58 Skämd bössa botades genom att man piskade små ormar och stack i böss(kolven) pipan och sköt ut dem sedan 59 bössan gjordes oftast träffsäker på så vis också.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04709, upptecknad 1942. Texten är här förkortad.

Spökeri (Råda socken, 1948)

I det huset vi bodde i flyttade en änka med två små barn in. Hennes man hade nyss dött. Om nätterna hördes det sedan buller natt efter natt. Det lät, som om de kört en vagn uppefter väggen, så det skakade efter´t. Kjellberg sa: "Dä ä besynnerligt, att de inte kan flytta sina möbler om dan!" Det blev utryktat att det spökade. Det höll på länge. Och det hade varit likadant, där de bott förut. Men så kom släktingar till hennes man dit och letade efter något, som den döde hade gömt. De hittade en låda och bar ner den. Det lärde vara förskingrade pengar i den. Sen den kom bort, var det slut med oväsendet. Den döde hade inte haft någon ro om nätterna.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05312, upptecknad 1948.

FAQ

Var ligger Sägner från Råda socken?

Sägner från Råda socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.