Sägner från Öxnevalla socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Öxnevalla socken i Västergötland, gjorda 1927–1934.

Gasten (Öxnevalla socken, 1927)

Gasten narrade ju folk så väldigt. Det var en som stod i ett sädeslass och härmadade gasten. Då tog gubben och kastade gasten på andra sidan ån (Viskan). Och sen skrattade det i berget (Hinnareberg) Di fick bära på gasten. När di gick och bar på bördor långt blev det så tungt och då var det gasten di bar på. Min far var ute för gasten. Han var ute en julenatt. Han hade varit hos sin syster och red hem sent. Det var ett ställe som hette Kleva. I den liden gick en gubbe före. Han tänkte rida fatt honom, men det gick inte. Han red sin jämna väg tills han kom till ett ställe som hette Hogården, då tänke han: "Nu är Andersa barn ute", för det skrek ett litet barn så ynkligt nere i bäcken, så han band hästen för att gå fram och se. När han var framme vid Hogården började det skratta i berget och så / kom ett stort eldglo som for i luften och kastades ned på ängen vid en lagård. Sen sa han att han red så fort så han var genomvåt, när han kom hem. Sen satte han in hästen, och inte tog han av sadeln eller gav honom, för han ville inte smutsa ner kläderna, och så gick han in, men sen fick han inte ut för han tyckte det var kusligt. Han var en ung pojke då, så det är en åtti år se'n. Det var på ett ställe di hade en vallpojk. Så hade han funnit en sån grann benknota, och den satte han på sin käpp. Den passade riktigt till han vallpisk på skaftet. Han var så rädd om den, så han tog in den och satte den i farstun på natten. Och så frampå kvällen när allt var tyst började det leva så fasligt ute i farstun. Då sa pojken: "Tänk om det är någon som tar min pisk! Jag hade funnit en så vacker knota och satt på den". Så sa mora: "Det ska jag se efter", och gick och öppna dörren. Då hon öppna dörren ut for / piska i väg bort över lagårdstaket, och du såg aldrig något sen efter piskan. Det var gasten.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh01163, upptecknad 1927.

Tomten (Öxnevalla socken, 1927)

Det var på ett ställe som fodret aldrig tröt. Så en kväll fick drängen se två små pojkar med röda luvor som gick på stabben och dom hade var sitt strå att bära på och dom stönte så. Då sa han: "Det var att stöna för. Vad får I för de små harla?" (pojkar) – "Gubben och gumman en gång di dör, svarade di. Det var så väldigt farligt att ha besar. – Di hade för sig att di som hade besar skulle ge dem av all slags mat, t.o.m. när di gick till nattvarden gav di dem lite av oblaten. Di stack upp maten genom ett litet hål i taket i skonk (förstun) Det var på ett ställe besa gick och fodra kreaturen och sa: "Ät I mina knabbar, detta är taket i Källebergs stabbar." Di såg inget utan bara hörde dem.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh01163, upptecknad 1927.

lyktgubbar. (Öxnevalla socken, 1934)

62. Lyktgubbar var la troll. Det var mycket med sånt förr. Nu hörs det väl inget om sånt, men det finns nog fiender ändå. 64. Somliga slängde till lyktgubben en styver, och då hade de inte ont av honom, eljest kunde det gå galet, som det gick för en gubbe från Öxnevalla. Han var ute på Viskabacka mosse. Han var lite yr, sa han. Då kom det en lyktgubbe och skulle lysa honom, men gubben såg inte ändå. Då sa han: "Jag ger dig och din lykta så och så", men då slog lyktgubben till honom, så han for bort i tuvorna och inte visste, hur han skulle komma tillrätta. - Det var för han inte gav lyktgubben pengar, som denne inte lyst honom ordentligt.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03374, upptecknad 1934.

FAQ

Var ligger Sägner från Öxnevalla socken?

Sägner från Öxnevalla socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.