Sägner från Norra Fågelås socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Norra Fågelås socken i Västergötland, gjorda 1933–1945.

Spöksägner. (Norra Fågelås socken, 1945)

Det troddes allmänt att döda firade gudstjänst eller julotta i kyrkan vid midnattstid, - och ingen levande fick då störa deras gudstjänst, det väckte deras vrede och harm, och olycka hotade störaren. Det berättades om en dräng, som tjänade i prästgården, han hade gått hem till sina föräldrar på julafton - troligtvis med sina julkakor eller julhög - föräldrarna bodde långt uppe i skogsmarken, när han sedan gick hem, blev det sent och till yttermera förargelse gick han vilse och tyckte han gick både länge och väl, innan han åter hittade den rätta vägen. Äntligen närmade han sig kyrkan och fick då se, hur det lyste och strålade i alla fönster - han trodde det var mycket sent; han gav sig inte tid att gå till sin kammare först, utan han gick direkt in i kyrkan. Orgeln spelade, prästen stod för altaret och hela kyrkan var fullsatt av folk. Han böjde sig ner, slöt ögonen och bad sin bön. När han åter reste sig upp och öppnade ögonen, var allt svart omkring / honom - svart och ljudlöst tyst. Han reste sig och försökte att komma ut, men det var omöjligt. Han kunde inte ta ett steg åt något håll, han liksom motades av osynliga makter. Han ansträngde sig allt vad han kunde, men omöjligt. Svetten lackade av honom. Först när ringningen började, två timmar före ottans början, och kyrkväktarn kom för att ordna i kyrkan för ljus och mässa, släppte förtrollningen. Men drängen blev svårt sjuk i flera dagar efter detta - och han hade fullt med blåmärken på kroppen. En annan sägen handlade om en gumma, som bodde ensam i en liten stuga uppe i skogen. Julafton på kvällen lade hon sig tidigt för att i god tid kunna vakna och gå till julottan. Men hon glömde att draga upp klockan - den stannade alltså. När hon vaknade var det mörkt och svart och gumman var rädd att hon försovit sig. I största hast klädde hon sig och begav sig till kyrkan. Då hon efter lång vandring närmade sig kyrkan, såg hon hur upplyst det var i alla fönster och fruktade, att hon kommit försent.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04967, upptecknad 1945. Texten är här förkortad.

Spöken (Norra Fågelås socken, 1945)

Det var en tös, som tjänade piga på Almenäs. Hon hade sett en vit skepnad i trädgården en natt. Klockan var 12 på natten och hon kom hem och hade varit till en annan tös. Skepnaden försvann rätt in i herrgårdsbyggningen. Det var ingen dörr, där skepnaden gick in. Det spöket hade flera sett. Di trodde att det var någon, som gick igen och inte hade ro. Ibland gick det i trapporna. När di såg efter så var det ingen människa där. Det var ingen piga, som vågade att ligga ensam i ett rum. Di var rädda att de skulle få se spöken. Men far var inte rädd å sig. En gång kom han hem och tala om att han hade sett en huvudlös gubbe utmed vägen. Mor sade till honom att han inte skulle tala om det strax, för hon var rädd att / han skulle bli sjuk. Men han klarade sig. Det var sådana människor, som inte hade gjort rätt för sig, som gick igen. När de gick igen så hade de inte något huvud. "Ligg där du skall vara", skulle man säga till spöket. Sedan var det inte farligt att en fick se det mer. Något lik som inte ruttnade vet jag inte något om. De döda visade sig som människor. Di hade svepningar på sig. Men huvud hade de inte något. Om en skulle ha något från kyrkogården så skulle en be att få låna det. Om en gick tillbaka med det när tiden var ute, så var det inte farligt. Om en behöll det, så fick en se döda. De ville ha det tillbaka. Det förekom att di lånade ben. De skulle di ha att bota sig med.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05057, upptecknad 1945.

Norra Fågelås socken, 1933

Jag vet inte om medföljande skrivelser lämpar sig för folkminnesföreningen . .... Om så önskades kunde jag kanske skriva nogot mer, om personer från hembygden, vars öden varit mer eller mindre intressanta, samt berättelser äfter äldre personer om spöken, varsel och nergrävda skatter, ty sådana berättades i mängd i min barndom av fullt och fast därpå troende personer. .... Men, som min tid är mycket upptagen, önskas jag få svar härå omgående. - Kan ej heller göra det utan ersä ning. Högaktningsfullt Ellen Olsson Häftängsmaden Upphärad. 27/4 1933.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff02032, upptecknad 1933.

FAQ

Var ligger Sägner från Norra Fågelås socken?

Sägner från Norra Fågelås socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.