Sägner från Naums socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Naums socken i Västergötland, gjorda 1932–1938.

Julafton (Naums socken, 1932)

Julafton gingo de upp kl. tre, för att hinna undan alla grovsysslor tills kl. tolv. Då skulle spervaneken vara uppsatt, den gjordes större än en vanlig nek. Den sattes upp på en stake, ju längre ju finare, sedan spikade han upp på ladugården så högt man kunde. Här sattes i regel upp en nek. På morgonen hadde de fattiga fått sin del av julmaten, efter dem kom knekten som skulle ha sin julkost som bestod av 1 fårlår två vörtesbröd ost, samt brännvin. Så stöten han skulle ha kaka och korv på varje bondställe, han fick gå flera dagar, sen full var dag det han inte orkade med att supa, fingo de slå i en medhavd flaska. Flåtten skulle även ha kaka och sugel i varenda gård om jul. Efter kl. tolv fick inget arbete utföras utomhus. Alla djur skulle ha lite bättre julafton och juldagen de skulle då förstå att det var högtid. Spervaneken skulle sitta till frampå "Könnessmässa". Klockan 1 doppades i grytan, en stor trebent grytan sattes mitt på golvet där alla samlades ikring med var sitt havrebrödsstycke. Sugel brännvin och dricka hörde till doppet. / Sedan bars julhalmen in av far själv. Den var kammad och fin, så han brett ut den, sen ställt julgranen på sin plats, bjöd han på en sup över lag, då hadde han gjort sitt. Julgranen skulle räcka precis till taket eller rättare sakt ryggåsen. I den fastbands talgljus, som voro #kallt stöpta till den. Äpplen och pappersblommor, klippta vita tyglappar, julkrans av halm kläddes med olika blommor av färgpapper. Där ingen julgran fans hadde de istället halmkronor och en del hadde svinhårskronor med fyra till sex ljus i var, samt träkronor, där var 8 till 12 ljus i dem. Då detta var klätt tändes julbrasan. En stor balja eller en med ljumt vatten stod vid spisen och alla i familjen skulle tvätta sig häri. Nu var det varmt i stugan av det väldiga bålet som tänts i den stora öppo spisen, elden stod högt över skorstenen. Så bytte de om linne samt tog på sig bättre kläder, alla familjemedlemmar skulle alltid ha något nytt på sig om jul.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03035, upptecknad 1932. Texten är här förkortad.

Spöksägen. Vattenväsen. (Naums socken, 1938)

Då det spöka förr tala farfar om, bröt de av stålbitar och satte tre alnar från stugan vid varje knut utanför. Han bodde en bit från Naums kyrka, och där spöka det titt och tätt. Först hördet alltid ett dån, som om de kommit farande med ett stort stendon. Sedan knackade det i väggarna, men efter stålrättningen upphörde det. En kväll stod ett par granngubbar hos farfar ute och språkade, då det kom en svart gris springande och hoppa i brunnen. Gubbarna gick och tog upp grisen, men då den var uppkommen, blev den så stor som en häst och sprang sin väg med långa skrattande. Det sades vara bäckamaran.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04214, upptecknad 1938.

s.k. Lyktgubbar (Naums socken, 1933)

På 1880 talet såg berättaren lyktgubbar på sina marker. Han hadde en källa på sina marker, och där gick ljus upp ibland. Första gången han såg det var på vintren så det var snö på marken. Ljust hoppade upp och ned samt åt sidorna, han gick bortåt källan för att se, men då han kom närmare försvann det. Men han såg små runda hål i snön som smält undan där ljuset gått upp. Sedan markerna blevit utdikade har inga ljus synts till. Vattnet i källan var mycket järn och kalkhaltigt.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03074, upptecknad 1933.

FAQ

Var ligger Sägner från Naums socken?

Sägner från Naums socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.