Sägner från Lerdala socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Lerdala socken i Västergötland, gjorda 1937–1941.

Läkekonst (Lerdala socken, 1937)

De berättelser om sättet att bota sjukdomar har jag hört som barn nere i Lerdala, fast jag själv ej trott på sätten. Den som fått revorm skulle tvätta ormslingan med den saltlake som arbetades fram ut smör, gick revormen runt om kroppen gälde det livet Om någon hade tandvärk skulle han ta en saltpåse och gå till en enebuske, den skulle vara som sträva i en skigärdesgård, med hank om och runt enen strö saltet motsols Den som hade skerven skulle först fastställa vilken sort det var, Fru Kvist i Skara gjorde sådana undersökningar och för en sort ordinerade hon en påse att bära om halsen i 7 veckor. Den innehöll duveträck, vitlök, tuppablo, svavel, våeldskol och klippta naglar av den sjuke påsen fick ej öppnas utan den och / Larsson Lerdala Läkekonst 2 linne skulle efter 7 veckor brännas upp. Min lilla syster hade dylik påse i sex veckor och hon var svart som en neger när de 7 veckorna var gånga. Men om hon blev bättre vet inte jag. Prästen hemma tog en gång och undersökte en påse, så då fick man reda på innehållet. Men annat sätt som nog prövades ibland var att föra den sjuka tre gånger över en öppen grav samt smyga ner en trase av barnet med liket i kistan. I Gransbo hade de en gammal sadel som varit med i krig där hade förr skavts stål att ge skervasjuka in. För att stämma blodflöde när en liten åder var avskuren gjorde man en pasta av brännvin spindelväv och krita, det var inte dumt det har jag själv prövat. Hade någon fått smuts i ögat pillade han in en ###, eller och gick han till Karlsfors, där hade de en kogubbe som hette Anders, han slickade ögat rent. / Larsson Lerdala Läkekonst 3 Snuva respekterades inte rann snoren på någon unge sade moran "Snyt dej, snorig, Herre ger dej allt mer". Den som hade gulsjuka kallade på fru Kvist i Skara som hade ett gult band och hängde över axlarna och gjorde sina mätningar och så fick den sjuke svälja ett litet supesglas urin av eget. Ett annat sätt var att äta hackat gult silke, samt litet urin.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04073, upptecknad 1937. Texten är här förkortad.

Vattenväsen (Lerdala socken, 1941)

I forna tider fanns en speleman i Lerdala, som de kallade "Fele Lars", han hade sades det, övernaturliga kunskaper i fiol och flöjt. Han hade sina kunskaper från Näcken och han hade varit i Stralsund och fått fingerben, som han hade till stämskruvar på fiolen, och till munstycke på flöjten hade han och ett fingerben, som han fått på samma ställe. Det var i min barndom mycket tal om spelemän, som lärt att spela av Näcken. Det var när midsommardagen inföll på en torsdag och det var fullmåne, som han kunde träffas i Lången nedanför Melldala, där låg han och sam, som en mossig stock för dem som ej fyllde fordringarna att få träffa honom. / Fina Jonsson Lerdala Vattenväsen 2 Den som önskade lära sig spela fick aldrig ha fiskat i sjön, aldrig kastat smörgås utåt sjön och aldrig ha "pissat i sjön". Hade han inte gjort något av detta, var det att be om lärdom när midsommarnatten inföll på en torsdag och det var fullmåne. Han fick nu en fiol av Näcken och innan solen gick upp om midsommardagen var han mästare i fiol. Näcken fordrade tre saker i spelelön, han fordrade att eleven skulle slänga en hästsvans, fyra hästskor och ett järngrimskaft i sjön. Om en, som lärt att spela av Näcken, försökte sig på en psalm, då misste han sin spelförmåga En klockare skulle i Lerdala kyrka en gång spela fiol, han hade bara sjungit förut, som han tog det första strängslaget, sprang alla strängarna. När speleman tog stråken med vänster hand och stämde upp Näckens polska, då kunde ingen sitta, alla måste upp och dansa och speleman / Fina Jonsson Lerdala Vattenväsen 3 kunde inte sluta förrän någon strök med en kniv över fiolen. Fela Lars, som lärt av Näcken kunde spela utan instrument, om det stängde in honom i ett rum och behöll fiolen, så kom det vacker musik därifråno, men en strecksåg skulle han ha med sig för att sitta på. När stunden var inne att Fela Lars skulle dö spelade hans fiol på väggen en melodi och då sade Lars "Jaså dä ä ti nu".

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04673, upptecknad 1941. Texten är här förkortad.

Djur (Lerdala socken, 1938)

Vid Blängsmossen låg varggropen, den var gemensam för de gårdar på berget, som ligger mitt på Billingen utmed vägen Skövde-Lerdala. Varggropen som ännu finns kvar, fast igenrasad var i full ordning när jag var liten, men den siste vargen på berget var då bortskjuten. Min far berättade följande om vargen för mig. Strax före jag var född hade en gumma som bodde på Björkängen på berget fått sin enda ko riven av vargen, och hon hade nu tillåtelse, att gå på bygden och försöka få ihop det till en ny ko. Hon kom vandrande med en säck bröd och var på väg hem, hon passerade gropen och tittade ner, hon fick då se en varg och en räv som var nedfallna. Gumman lutade sig över gropen och sade "Tvi dej du gråe som har rivet min ko", i detsamma tog hon överbalansen och ramlade der i gropen med brödsäcken. Här blev hon sittande till morgon, hon matade djure n med bröd räven var påflugnast, men hon sade till honom "Lugna dej, du messlinge, tills gamlefar har fått sitt. Hon var rädd att om vargen blev hungrig, han skulle äta upp henne. På morgon kom folk och skulle vittja gropen och då / blev gumman först upphalad innan de avlivade djuren. Den som drog upp gumman och dödade djuren var J.Källgrens far i Sjöbolet. Vargen ska en finlandsgubbe ha trollat bort, det tillgick så att han skapade en förfärligt sträng vinter, så att alla vatten fröso och sen skickade han iväg vargen med order att inte komma tillbaka förrn alla vatten en vinter bli frusna igen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04207, upptecknad 1938.

FAQ

Var ligger Sägner från Lerdala socken?

Sägner från Lerdala socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.