Sägner från Leksbergs socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Leksbergs socken i Västergötland, gjorda 1941–1942.

Husligt arbete (Leksbergs socken, 1942)

När de silade mjölken om sommaren hade de en träsil med stora hål i, så rullade de körsbärslöv och satte som piper i hålen, om vintern gjorde de en viska av årsskotten av gran och lade i silen. Det var två gummor som talade om att de båda till kväll hade kokat vassgröt. Den ena sade att gröten blev dryg, för jag hade bäddat under ordentligt, den andra sade att hennes gröt blev så odryg. Nästa gång hon kokade, så bäddade hon under i fatet med gamla trasor och slog gröten på. Nästa gång de träffades, sade hon, att nu blev min gröt dryg också för jag bäddade under med trasor, och när de kom till dem, så slutade de. Om det inte ville bli smör, stack de ner en nål i kärnan eller en eldbrand, somma hade kors i / Kajsa Svensson Leksberg Anna Greta Johansson Husligt arbete 2. sina kärnor och de hade stor smörlycka Gummorna korsade över degen när de hade arbetat den och lagt den att jäsa och så sade de: "Gud välsigne dej till gott bröd!" När de vävt färdigt, tog de noga vara på efsetera och knöt upp dem och vävde strumpeband av. De skulle inte slakta i nedan, för då kröp fläsket ihop när de stekte det. När kvinfolken bryggde, så stängde de om sig när malten låg på rosten, för hade då någon kommit in då, hade drickat blivit surt. Va de två i brygghuset, fick de inte tala med varandra, när vörten gick genom risten för då blev det surt. De voro rädda förr att lämna bort mjölk så länge kalven levde eller skulle ha av den. Skulle de lämna mjölk utom gården såsom till ystekalas, så var bruket det att korsa i mjölken med en kniv, eller släppa ett par saltkorn i den. Mormor påstod, att tog man bara mjölken över vatten, som rann så var det inte / Anna Greta Johansson Kajsa Svensson Husligt arbete 3 Leksberg. farligt. Den piga som med buller å bång förrättade sina sysslor, hon skulle få en bullersam man, och drack hon mellan målen, skulle hon få en supig man. Om en husmor brände brödet under i ugnen, då skulle hennes barn få styvmor innan de va fullvuxna.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04672, upptecknad 1942. Texten är här förkortad.

Tomtar (Leksbergs socken, 1941)

När en dotter till häradsdomarn i Leksbergs by i min farmors barndom var ute i ladan och lekte. De höll på med "gamleleken" som bestod i att man från lobacken hoppade in i ladan, ömsom skulle man hoppa längst, ömsom snurra i hoppet, ömsom slå kullerbytta vid nedslaget och ömsom snurra ett halvt varv och hamna på änden. När häradsdomarns dotter gjorde sitt hopp, så hamnade hon rätt på en liten pys, som inte var mer än en fot lång. Hon slog mössan av honom, men hon visste att hennes far skulle ha en tomte till hjälp och förstod att det var honom hon hoppat på. Nu gällde det att få honom god så hon borstade av honom och satte på honom mössan och bjöd honom upp på magasinet och en lång tid bar flickan dit mat till honom. Det bodde en snål bonde i en gård som hette / E Larm Leksberg Tomtar 2 Bronäs han hade inga barn, för de var för dyra att föda, utan han hade istället skaffat sig tomtar som stal och drog till gården. För dessa tomtar hade han byggt en särskild lada, ty tomtarna kunde inte med rödklöverlukten. En piga som tjänade hos honom hade en gång dragit ut en låda i en "sneklaffabyrå" och där såg hon en tingest som låg och daldrade i en glasask, den var så väl ombonad i bomull och vadd. Det var också en pjäs, som hjälpte till att dra rikedom till huset.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04541, upptecknad 1941.

Död och begravning (Leksbergs socken, 1941)

Detta är gamla seder som jag hört berättas om men ej upplevt. Det var farligt att torka sig i ögonen med handen om man grät, utan det skulle vara särskilda "ögnaklä." till det, för snöt man sig efter det man torkat sig i ögonen så fick man en snuva som aldrig gick att bota. Dödgrävaren hade stränga order att om han, när han grävde en grav fann en dödskalle eller ben efter benen så fick de inte läggas ner i graven utan för dem hade de en särskild grop. Om en person försvurit sig till djävulen eller tummat på rågångsmärken så blev han en gengångare. Det kunde ses därav, att i den gravkullen ständigt var ett hål. Att trampa igen / E Larm Leksberg Död och begravning 2. ett sådant var inte lönt utan enda sättet att få honom att ligga still var, att köra ner en kniv i hålet. Sådana som de fann döda på fälten förr eller självspillingar tog de inte ner till kyrkogården utan de tog de neråt Eks mossar och gjorde en håla och lade dem i och sen lade de planker över och stenar för de inte skulle kunna komma upp. Så pålade vid fyra hörnen och högg med knivar i luften åt alla håll. En person som såg i syne berättade att när en käring som hängt sig kördes till kyrkan, så var likföljet en hop smådjävlar som följde kistan och slet och drog i den och ville ha upp käringen

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04541, upptecknad 1941.

FAQ

Var ligger Sägner från Leksbergs socken?

Sägner från Leksbergs socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.