Sägner från Istorps socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Istorps socken i Västergötland, gjorda 1926–1943.

Troll. (Istorps socken, 1943)

De bryggade på ett ställe, men matmora stod i köket och lagade mat. Då kom det en trollgubbe och sa: "Därta, gack hajen, Musse kom in, dintelen datt i ejlen och brände upp sig." "Aj, aj, det var min lille Tull Pimpe", sa trollkäringa och sprang fram och lämnade två kopparspänner efter sig, som hon hade stulit drick i. De spännerna kvistade de och hade själv sedan. Det var en bortbyting på ett ställe, och så var det några, som sa till dem, att de skulle brygga. Det gjorde de, och så sa de, att de skulle brygga / sju tunnor herröl och sju tunnor värröl och sju tunnor schwinsekvarg och sju tunnor sekvalarang, för kungen skulle komma. Så gick bonden och lade sig på oenenen, och så hörde han, hur pojken sa: "Detta var besynnerligt . Ska kungen komma ?" Så kröp han upp ur vaggan och upp genom skorstenen och tittade. Sen kröp han ner i vaggan igen, och så sa han: "Ja har ditt ihjäl sju mära och sju kvinner, och ja skall då ihjäl denna må." Då eldade de upp oenenen och skulle kasta honom i elden, men då kom en trollkäring och sa: "Här har du ditt barn, det har inte gjort så illa ve, som du har gjort ve mett." Ute i Veddige hade bergatroll tatt fästmön ifrån en. Men han red dit och tog ut henne, sen då kom trollen och gav honom drick. Det slog han ut, så det kom på hästen. Men så var de trollen okontanta med andra troll, och så ropade de: / "Ri på åkeern den båle och inte på vägen den håle." Då red han på åkern, och trollen kom efter och de var så nära, så de högg av bakparten på hästen, så halva hästen blev liggande innanför kyrkomuren och halve utanför. Sen kom prästen och läste över dessa bägge, och så hade trollen ingen makt över dem. Det var ett par, som var i skogen och högg ved, och så luktade det så gott nybakat bröd ur ett berg. Då sa den ene: "Nybakat brö mä smör på, e de a goer mor, så gör ho så." Då kom det en kaka ut, och den som hade sagt detta, han åt och honom gick det ingen nöd på, men den andre han sprang därifrån, och han blev sjuk.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04833, upptecknad 1943.

Troll. (Istorps socken, 1935)

Lussenatt skulle bergatroll och sånt vara ute. Mor talte om, det var på en gård nere i Töllebäck (Istorp), som hette Bengtsgården - där brukade bergatrollen hälsa på om lusse. De kom flera stycken, och de var så stora, så de räckte från dörren till gaveln. Och de tog och åt, vad de hade där. De visste inte, vad de skulle göra, så att de skulle bli av med dem. Då gick bonden till de kloke och frågade, vad han skulle ta sej till. Jo, de lärde honom, att han skulle skaffa sej ett lejon och binda vid bordet, där trollen brukade kalasa. Ja, han skaffade sej ett lejon, och hade väl djurtämjare med. När då trollen kom nära bordet, började lejonet ryta. Och då blev trollen förskräckta och gav sej iväg. När de då kom nästa lusse-natt, ställde de sej på kullen ovanför och ropade ner till bonden: "Nan, man, är kisa hemma ?" - "Ja," sa bonden, "hon är hemma och har tio ungar värre än hon själv." "Ja, då kommer vi här aldrig mer", sa trollen. Och sen fick de vara ifred. / Ute i Järlövsbo bodde bergatroll i ett berg. Där var ett par, som var nyligen gifta; och så var här så vulet, så de ville bergata bruden. Och de tog henne med. Men det var, var hon kommen ifrån brudgummen och blev hämtad till Järlövsbohög till bergatrollen. Då gick brudgummen till de kloke och frågade, vad han skulle ta sej till. Jo, sa den kloke till honom, julanatt skulle han rida till Järlövsbohög, "för då står Järlövsbohög på guldpelare, och då dansar trollen kring bruden". Ja, han skaffade sej en bra häst och red. Men så hade den kloke sagt ifrån, att han fick inte rida vägen utan på åkern tills han kom fram till kyrkan. (Veddige). Där skulle kyrkeporten stå öppen, och han skulle rida in på kyrkegården. Ja, han red. Så hade den kloke sagt med, att trollen skulle bjuda honom dricka, flera slag, vart med sin färg. Hade han tagit somlige slag, hade det blivit döden. Ett slag drack han. Det andra kastade han över axeln på sej, så det råkte hästen på länden, och där gick håret av.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03654, upptecknad 1935. Texten är här förkortad.

Istorps socken, 1926

Hobergsgubben och drängen. Det var en bonde som var gårdbo till Hobergsgubben. Så skulle bonden granne ha faddergille men visste inte hur han skulle bära sig åt för att få Hobergsgubben till att ge faddergåva men bonden ville inte honom med på gillet Det ska ja reda tyckte drängen. Han gick till Hobergsgubben och bad honom komma men bad skall där för fler gäster. Jo tyckte drängen Trumslagaren å Sankte Per ska komma. Ja då kommer inte ja sa Hobergsgubben Men det brukas ju ge faddergåva. Ja tyckte drängen. Då tog Hobergsgubben fram en säck och öste en skovel pengar i. Ha - du sett någon ge mera sa Hobergsgubben, det har ja allt tyckte drängen. "Ja ingalunda vill ja vara den sämste sa Honergsgubben å öste så en skovel pengar i säcken. Har du sett någon giva mera. Ja tyckte drängen det har ja allt. Ja ingalunda vill ja vara den sämste sa Hobergsgubben och öste åter en skovel pengar i säcken. Därmed fortsattes tills drängen tyckte han fått så mycke i säcken som han orka bära Då sa drängen att han inte sett någon giva mer. Ja ingalunda vill ja vara den sämste sa Hobergsgubben. Aarnes 060 . Hobergsgubben kramma sten så vattnet rann, det kan få med tyckte drängen, men Ja får först ha varit hemma lite. Då tog drängen en plocka (ny ystad ost) å gjorde små stenaar av å kramma så vatten rann, då trodde Hobergsgubben att det var sten drängen kramma så att vattnet rann / Hobergsgubben och drängen åto kapp drängen hade en skinnpåse innanför västen Så skulle de äta var sin sked välling. Drängen öste varannan sked i skinnpåsen på så sätt orka han äta lika mycket som Hobergsgubben. Så skulle de ut på sjön å ro Då tog drängen en kniv och stack hål på skinnpåsen det gjorde gott tyckte drängen när vällingen börja rinna ut. Då kan ja göra så med tyckte Hobrgsgubben och stack hål på magen men då dog Hobergsgubben. Prinsessan på ärten. Har den ej fullständigt i minnet. Tecknar vad jag kommer i håg. Aarnes 545 Prinsessan hade varit bortrövad i många år.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id liu00473, upptecknad 1926. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Sägner från Istorps socken?

Sägner från Istorps socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.