Sägner från Holmestads socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Holmestads socken i Västergötland, gjorda 1937–1942.

Spökeri (Holmestads socken, 1942)

När jag bodde i Holmestad, köpte jag en mark från Västerby. Så sa gålboa (grannarna), att på andra sidan vägen i en björkebacke på den marken skulle finnas en sten med slätter vägg och att det skulle vara runor på den. Jag var där och tittade men kunde inte hitta den. Jag gick där och satte upp staket en tid därefter, och då fick jag se en slät hall på andra sidan, men samtidigt fick jag se en stor kråka, hon var större än en vanlig kråka och hade inga fjädrar utan var alldeles luden. Jag undrade vad jesse namn det var för ett kritter, men jag brydde mej inte om henne utan tog en stolpe och skulle bryta upp hallen. Men när jag kom intill hallen, då var hon borta och jag såg ingen kråka heller. Det var en spökefläck. Mota kallade de den. Mina föräldrar talte om den och sa, att det visar sej alltid något dumt där. De röste julgrana i Svenstorp, och barnen från Ågårn var där. / På natten skulle de följa Ågårns barn hem. Det var Maja, som var gift med arrendatorn, och Johan, som hyrade där. När de kom där i Mota, då kom det en huvudlös gubbe. Barna blev förskräckta och de gamle med, när de hörde, vad barna såg. Men de gamle såg ingen gubbe, det var bara barna, som såg honom. Jag såg den gubben ock en gång. Jag gick på en stig, och det var en gräsholme med djup snö på. Där kom en huvudlös gubbe och gick i snön. Jag undrade, vad det var för en människa. "Jag ska gå dit i morron bittida och se, om där är några spår," tänkte jag. Och jag gick dit, men där fanns inga spår. Så det var klart, att det var en ande.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04727, upptecknad 1942.

Spökeri (Holmestads socken, 1937)

Det var en gammal gubbe från Göttorp, som dog och blev begraven i Skälvums kyrkogård. Så en tid efter kom Karl Anders Jonsson från Kullänga åkande på vägen och han fick se den döde gubbe komma på vägen i kyrkegatan i Skälvum, och mitt emellan kyrkan och där gubben var hemma tog den döde tag och hängde sej på Karl Anders arm, så Karl Anders måtte hälla sej på sidan för att han inte skulle ramla ur vagnen. I detsamma gubben släppte, höll Karl Anders på att trilla ur. Se'n blev han så pass så han låg i åtta dar och sen dog han. Jag har ock vart före detsamma. (!) Jag tjänte på Blomberg, jag och Greta. Hon skulle gå hem, men jag sa': "Du kan ligga med mej i ladan." En som hette Jansson var död lite innan. Som vi låg, fick vi höra åkinga, hur det körde, hur han vände vid vägen och körde över bron över ån och kom upp på gården. Jag upp och titta' i gluggen. Men / just då tog någon tag om mej och gjorde ett klämmande. Jag fick kräkas. Sen var det tre dar efter som märra stod i stallet och fick låret avbrutet, så de fick slakta henne. Han (den döde) hade satt knät emot och tatt med händerna och brutit. Han tog märra med sej. Sen fick jag se märra stå ute på gården och han ijämte. Då gick jag intill Gustav i Kölltorp – han var hästadoktor, och hans hustru läkte folk. Jag tog med mej Gustav ut, och vi såg karlen och märra bägge, och Gustav blev sjuk av det, så han blev liggande, men jag hade inte ont av det.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03961, upptecknad 1937.

Skogsväsen (Holmestads socken, 1942)

Skogsfrua har hästafötter men är som en människa annars. Nej, hon har ingen svans. Hon hade ingen man. Hon förvillade folk. Hon hade en väg, som gick långt, men kom de i skogen medan hon var där, så förvillade hon dem. Jag har varit för det en gång när jag skulle gå till gårdbons; det var ändå bara 200 meter jag skulle gå på en stig genom en liten skog. Det var rätt mörkt. Jag kom av stigen och kom inte på den mer. Jag skulle gå till våra lyckor, men jag hittade inte dit. Jag gick i skogen från klockan 9 på kvällen till ½4 på morron, och då var jag så vite levern valt av mej. Skogen var inte stor, men jag gick runt omkring. Jag kom inte till att tänka på att jag skulle vränga något av kläderna, en vante eller så, så hade jag hittat rätt. Men till slut kom jag fram till stugan, dit jag ämnade mej. Och hustrun där hette Anna. Jag packade, och / hon kom upp och frågade, vem det var. Hon kände inte målet på mej och inte jag på henne. Trampade de på villegräs, då for de vilse. Det var ett par som var ute i skogen och gick. Då fick de se en byggning i skogen, men rätt som det var var hon borte. Det var något spökeri eller troll.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04727, upptecknad 1942.

FAQ

Var ligger Sägner från Holmestads socken?

Sägner från Holmestads socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.