Sägner från Gunnarsjö socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Gunnarsjö socken i Västergötland, gjorda 1925–1932.

Vattenväsen (Gunnarsjö socken, 1925)

1. Jag och min far voro ute och gingo en kväll. Så stannade jag, för från Gnarpsån hörde jag ett grannt och konstigt spel. Det var näcken, som spelade på sin fiol. Så ropade far: "Paik, statt inte å ly på näcken, för då kante bli förvillter"! Och jag måste följa med fast det var roligt att lyssna på spelet. 2. En pojke var ute och gick. Just som han gick över Gnarpsbro, så mötte han en kolsäck, som sade: "Vill du lära spela?" Nej det ville inte pojken, för han hade hört att det kunde bli farligt. De säger att näcken skulle ha hört till Satans änglar när han ville störta Vår Herre och sen blev nedstörtad och ramlade i det våta (vattnet) Sen ångrade han vad han hade gjort och sökte tröst i sitt spel, som han utförde på fiol eller harpa. Här i trakten kallas han necken eller strömkäern - i Marks h:d (Älvsborgs län) strömkaern. Han lärde spelemännen att spela älvastrecket. Men sen ville dom inte gärna spela't, för det var mycket farligt. En speleman i Gunnarsjö spelade aldrig mer än de 9 repriserna.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id liu00535, upptecknad 1925.

8. Död och begravning. Graven etc 6. (Gunnarsjö socken, 1932)

Jag har tjänt Holm i Gunnarsjö med. Det var ett spökehus där med. Du ska få höra: Jo, en natt tog det av bommen som satt innanför förstudörren. Dörren gick upp, och det tog upp nästa dörr och bråta in i 'stugan' där jag låg. Det tussade sen över golvet och åt den ene framkammaren där stod en korg med en hoper järnbråte i. Den tog'et och hävde i golvet, så det skrall i hela hyttan. Men sen blev det tyst. Om morgonen tog käringen av mig för den här korgen. "Ä'et du, Manuel, som var uppe i natt och slängde korgen i golvet, så att bråten for på femte vägg?" sporde hon. "Aldrig i mitt liv", sa jag, -"men, / här gick någon i natt och gjorde det. Det hörde jag. Då sade hon: "Då ä de-la gamle Päar, som håller på att spöka än!" (Det var en av företrädarna) En annan natt så såg jag gamle Päar. Han kom in i stugan, och gick bort till den öppna fyren. När han kommit dit, så lade han armen mot valvet och sedan huvudet på armen. Sådan stod han länge.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03004, upptecknad 1932.

2. Vattenväsen. Strömgubben 2. Näcken som häst. (Gunnarsjö socken, 1932)

Medan jag bodde i Prästhult - det ligger i Ellekulla skn så hände det en gång att jag körde till Göteborg med ett lass. Jag var i följe med "Guldgubben" fr. Nässlinge som hade ärende till storstaden med. Vi körde i skymningen. När vi kommo till åt Esbjörna -reds skog /Esbjärs skog ) = ###) i Gunnarsjö så kommo vi till en liten bäck, som rann tvärs över vägen. Då behövde både Guldgubben och min häst dricka. Bäst jag stod och såg på huru de bägge drucko, så fick jag se någonting vitt stå vid lasset. Det såg ut som en / häst och såpass stort med. När vi så körde igen så följde den vite hästen med till nästa bäck, som rinner förbi Esbjörnaredstorp. Dör blev den borta. Det var nock Strömgubben, för han gjorde sig till häst ibland.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03004, upptecknad 1932.

FAQ

Var ligger Sägner från Gunnarsjö socken?

Sägner från Gunnarsjö socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.