Sägner från Fredsbergs socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Fredsbergs socken i Västergötland, gjorda 1937–1945.

Troll (Fredsbergs socken, 1937)

Det var en husar, som kom till Hajstorp här i Fredsberg en gång. Där var ett berg, o detta var då opplyft på fyra pelare av guld, o där var bröllop. Då kom ett troll ut, en vacker flicka med en bägare o neg o bjöd husaren dricka deras bröllopsskål. Han tog den, men han slog ut innehållet över vänstra axeln, men en droppe kom på hästen o svedde av håret, o hästen fick fart därifrån. Trollen förföljde husaren, o han våga inte rida vägen, utan han red ut på åkern. Då skrek trollen: / "Ri vägen den håle o inte åkern den ståle". De hade gått fram med stål på åkern, därför kunde inte trollen komma opp där. När husaren kom till Gohöjen (Godhögen) i Fredsberg, bodde där också troll, o de var ovänner med trollen i Hajstorp. De ropa då till honom: "Du ryttare, ställ ej hästen i spiltan, utan på ett annat ställe!" Så när han kom hem, ställde han den i vagnsskjulet. Och då kom en stång av järn o eld genom spiltan o ut genom vägen, o det flamma om den, men det syntes ingenting på väggen sedan. När Fredsbergs kyrka byggdes, var trollen i Hajstorp arga, särskilt när klockan kom dit, de kalla den för "bjällerkoa." Öronen höll på att / spricka på dem, när de hörde klockan. Därför tog de en sten o skulle kasta mot kyrkan, men den föll ner i enhagen nedanför där. Den stenen har de ej kunnat spränga sedan, men skolbarnen har slitit på den, så den är så rundsliten. Trollen måste sedan fly härifrån trakten, de flydde långt bort ut på några öar. Men de sa, när de for: "När Ymsen blir åker o Östen blir äng, så kommer vi igen." Det är mindre sjöar här, o Ymsen håller på o växer igen undan för undan. Trollen försökte byta bort nyfödda barn där de kom åt. Var det på ett ställe, som de fått ett bytesbarn, så skulle de elda bakugnen riktigt het o stå framför en stund med barnet, som om de tänkte kasta in barnet där, de / skulle stå o vänta på att trollen skulle komma. Och trollen kom också med det rätta barnet igen. Men det barnet blev ej heller riktigt sedan.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03929, upptecknad 1937. Texten är här förkortad.

Vattenväsen (Fredsbergs socken, 1937)

I sjön Ymsen här i närheten såg de ibland en kyrkespira sticka opp. Den sjön var större förr än nu. Men det är så konstiga "höljer" där, i en av dessa såg de en så förfärligt stor gädda, detta var något trollaktigt. Jägaare kom o ville skjuta denna, men när de kom, såg de den aldrig, det var bara sådana, som kom helt oförhappandes, som fick se den. I bäckar fanns "necken" o "neckafrua". En gubbe, som bodde i fattigstugan här i Fredsberg sa, att här i bäcken eller ån skulle han meta kräftor en kväll. När han kom ner / o skulle "vikka", kom det e mitt i ån, o hon var så fin, hon höll opp kjolarna högt o klev högt med benen, o hon hade så vita strumpor o kalsonger. Men han blev rädd o sprang hem, han var bara en pojke då. Sen var det aldrig värt för honom att ta kräftor mer. Om han väntat den gången, så hade han nog fått kräftor. Detta var "åneckafrua", sa de. En gubbe, som bodde här i fattigstugan också, kunde spela "näckens polska". Han var mjölnardräng som ung längre bort här, då satt han på en sten i rinnande vatten tre torsdagskvällar. Sen kom näcken till honom, o så fick han gå till honom o lära sig spela tre torsdags- / kvällar sedan. Han lärde sig den polskan då också, men han spela den aldrig, för om de börja med den, så kunde de ej sluta, om inte någon kom utifrån o tog tag i stråken, då rådde de att släppa. Det hjälpte inte med någon som var med i rummet. Höll de på o spela den länge, så börja stolar o bord o allting att dansa. De skulle bara sitta o vänta på näcken o tiga o vara ensamma. Ge honom något behövde de inte, vad jag vet. I en av sjöarna här i närheten sa' de, att det ropa åt en kvinna en gång: "Kom å hjäp mäj!" Då fick hon se en människa som hoppa opp o ner i sjön. Då skulle hon ut o hjälpa henne, men i det- / samma försvann den som var på vattnet, o kvinnan drunknade. Det var en sjörå, som hon hört ropa.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03929, upptecknad 1937.

Spökeri (Fredsbergs socken, 1945)

Morfar sa till oss, att vi inte skulle gå mitt ivägen, när vi var ute och gick. Särskilt var det farligt om dagen, för det kunde stå döingar i vägen. Man skulle gå på vägkanten. Och mitt i vägen kunde en möta lillefar (den Onde). Anders-Petter på Backen gjorde likkistor. Där fick de inte vara ifred om nätterna. De döda kom om nätterna och rev i lådorna, packade och rumsterade i huset. Farfar gjorde likkistor. Det var så oroligt hos honom. Särskilt strax före någon skulle dö. Då packade det, rev i bräderna, slog i väggarna och ryckte i dörrarna. Bara likkistan var beställd, så slutade det. Han var synt. Ibland mötte han likfärder på vägarna och då kunde han säga, vem som skulle dö. / I Marby spökade det. Dottern låg i samma säng som modern. Om natten stod en karl vid sängen. Han kom var natt, och de såg honom så tydligt. Han stod vid sängfötterna. Dottern talade om att hon inte stod ut med det. En natt så väckte hon sin mor. Hon hade då klagat för mor att de hade svept honom utan strumpor. Se'n gick de och lade ett par strumpor på graven. Se'n kom han inte. Se'n brukade hon varna alla och sade: "Glöm inte att ta på den döde ett par strumpor, när ni sveper honom!" En bekant till mig fick ett slag vid bäcken här i Gastorp. Det var på kvällen. Det syntes efter naglarna på kroppen. Det blev blåa märken efter. Han tala inte om det, när han kom hem. Man skulle sova över sådant. Men när han kom hem, så tände han eld i kvasten, så tog han aska av den och tömde mellan särken och kroppen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04979, upptecknad 1945.

FAQ

Var ligger Sägner från Fredsbergs socken?

Sägner från Fredsbergs socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.