Sägner från Fivlereds socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Fivlereds socken i Västergötland, gjorda 1934–1938.

Julafton. (Fivlereds socken, 1938)

Här var många som för 40-50 år sedan gömde lite säg som skulle tröskas upp och göras ren samt bäras av logen julaftons mårgon. De gick då upp vid tvåtiden, och det skulle vara färdigt i dagningen. Om det var något bakom detta vet jag inte, men en sed var det. Det skulle ju vara upptruskit till jul, och det var en "slöhas" som inte hunnit att få truskit upp. Innan dagen julaftons mårgon bars julveden in. Den skulle vara av finaste björd i lika längder. I mörkningen bar far in julhalmen, då blev det jubel i stugan av oss barn åtminstone. Det byttes halm om nyårs och trettonde afton. Halmen fick ligga inne på många ställen till "könnesmässe". Det flätades en julbock av halm denne skulle sedan tas med fötterna då drogs det sot, lyfte lång stack, jag har glömt bort lekarna nu. Julgran hadde vi ständigt, och det tala mina föräldrar om att de haft. En julakäring av trä med två ljus uti tändes julafton. / Vi hadde även en ljuskrona av bläck, så fin att de låna den många gånger till kyrkan om jul. Det var tolv ljus i den, kronan var så grann i sig själv så den brukade inte klädas. Både barn och gamla hadde julhögar, med en 10-12 kakor i var hög. Julosten sulle ligga intill de gamles hög. Den största kakan låg i botten och så undan för undan, de grannaste låg uppå. Hemma var vi 9 i familjen så det var granna staplar med bröd på bordet. Vi barn skavde allt kakorna inunder så det var inte stort mer än skalet kvar, annars skulle de inte få röras, förrän efter jul. En tre fyra sorters bröd var det om jul. Det var nog ingen som åt havrebröd om jul utan det var blandbröd av råg och korn. Vi barn låg och såv i halmen de första julnätterna. de döda troddes komma hem julnatten kl.12, det var bara de som dött under året som kom hem. Var det någon som inte hadde någon skugga då de satt till bords julkvällen skulle den dö under året. Julaftons kväll skulle kor och hästar ha en våndel hö var även juldagens mårgon skulle de ha hö.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04091, upptecknad 1938. Texten är här förkortad.

Naturföremål (Fivlereds socken, 1934)

I Fiflered var en röd sten de kallade Rör sten; det var nära Drottningsäng, inte långt från prästgården. Den stod i "vägagropa" och var en meter hög eller så. De skulle visst ha mördat en person där. Där kastade de alltid en sten eller pinne, när de gick förbi; de trodde att den mördade skulle spöka annars. Det var en källa de kallade Ölanskälla – det var inte annat än drickesvatten i den. (Uppt. är ej säker på, att Ås angav denna källa såsom belägen i Fiflered)

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03469, upptecknad 1934.

Varsel om ankomst (Fivlereds socken, 1934)

Vålnad ja, det har jag varsat själv. Det är så, att en hör steg trampa utanför och att det tar i dörren. Se'n kommer han några minuter efter. Vi hade en ko. Kom någon, som hade en stygger vålnad, så bölade kon och räckte ut tungan. En människa kunde t.ex. ha en vargskepnad till vålnad.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03469, upptecknad 1934.

FAQ

Var ligger Sägner från Fivlereds socken?

Sägner från Fivlereds socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.