Sägner från Erska socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Erska socken i Västergötland, gjorda 1944.

Vattenväsen (Erska socken, 1944)

Det var en sjö, som hette Anten. Jag hörde mycket talas om att havsfrun höll till där. Det fanns gubbar i livet som hade sett henne livs levande. Hon var så vacker. Men hon var farlig, för hon ville ha en i sjön om hon kunde komma åt. Hon seglade i båt. När hon kom på det viset, så var inte stormen långt undan. När man badade i sjön, så skulle en ha kniv med sig och sätta ut i vattnet, för att inte Näcken skulle ta en. Han fanns både i sjön och i åar med vatten. Han spelade. Om man skulle få lära spela av honom, så skulle man kasta till honom ett köttstycke. Det var bäst om det var ett stycke kött av får. Det skulle vara klockan 12 en torsdagsnatt. Han kom då upp och spelade. Om man då hade fiol med / så var det bara att följa med i melodierna. Han lärde inte ut hur mycket som helst. Det kunde bli en eller ett par polskor. Men en slängder spelman blev den som fick näcken till läromästare. Jag minns inte någon särskild hemma på den tiden. Men var det någon som spelade bra så fick han det på sig, att han hade lärt spela äv näcken.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04945, upptecknad 1944.

Lyktgubbar (Erska socken, 1944)

Det var så mycken vidskepelse om allting. Men i min ungdom trodde de inte så starkt på det. Här och där fanns det gamla i min hemsocken som det inte gick att övertyga. För dem var allt från gamla tider renaste sanningen. Det fanns så mycket ont, som vi yngre inte förstod oss på. Och så hade Guds ord tagit bort så mycket. Men lyktgubben hade det inte tagit bort då, för den såg jag många gånger med egna ögon. Själva gubben såg jag inte. Man kunde inte se mer än det ljus, som han förde med sig. Det var mest om höstkvällarna som han visade sig. Han kom ur jorden, för det var en ande. Han kunde inte vara stilla, för han sökte efter något.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04945, upptecknad 1944.

Troll (Erska socken, 1944)

Trollen var små och klumpiga. De liknade stubbar och vindfallsrötter. Det mins jag nästan sedan jag satt i mors knä, att hon talade om. De skulle vara ynkligt stygga. Men hon sa, att det fanns inte några troll. Di hade dött. Guds ord tog livet av dem. Det var ett berg, som kallades Tosseberget. Där skulle det inte vara riktigt fritt än att det fanns troll. Gamla på min tid hade hört skrammel i berget och sett ljus i berget om kvällen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04945, upptecknad 1944.

FAQ

Var ligger Sägner från Erska socken?

Sägner från Erska socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.