Sägner från Dalstorps socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Dalstorps socken i Västergötland, gjorda 1933–1934.

Husdjur (Dalstorps socken, 1933)

De tog i gödseln först, innan de tog i kalven. Det skulle vara lyckligt. När de mjölkade kon första gången efter hon hade kalvat, skulle de ha tre saker i stävan: eggesten (brynesten), stål och vigselringen. När de bar in mjölken, bredde de över den med ett förkläde eller "ett aent slösse". Det var för att inte luften skulle komma åt den - då kunde den bli förtrollad. Kokade mjölken i spisen (kokade över), skulle man kasta salt på spisen, annars fick kon ont av det. De ville aldrig ge bort råmjölk. Nej, det gick inte an. Vi gjorde kalvdans av den. Lämnade de ifrån sej mjölk, så doppade de eld i den först, vanligen släppte de "a glo" (ett glöd) i den. Lite salt kunde somliga forts. / hiva i mjölken. Det var för att ingen skulle kunna trolla med den. När de gav kalven första gången, skodde de honom - tog bort lite under hans klövar och lade i mjölken. Jo, var det en stut, skulle han stå bra, när de hade tämjt honom. När de selade en häst, spottade de på betslet. Selen fick inte läggas på marken. Kom en groda och hoppade i den, kunde något ont komma på hästen. Selpinnar skulle som regel vara av ale. De klippte fåren i början av april och i oktober. Då skulle de lämna en toss på bringan och en i pannan. Sista ullen stoppade de i munnen på fåret; det skulle bli bra päls till nästa gång då. Svarta svin och svarta fläckar på svin tyckte de inte om, inte heller gulaktig färg på svinen. Svarta kor eller oxar ville de inte ha - det var fult. De tyckte inte om att ha vita heller. De skulle helst vara rödbruna eller röda vitfläcketa. Hästarna skulle vara rödbruna eller gula forts. / Då bina svärmade, skulle man kasta jord eller vatten i svärmen, så flög den inte sin kos. Dog ägaren, så dog bina. De sörjde. Nej, levande orm i tröskeln har jag aldrig hört att de lade ner. Marvase hade somliga hängt över dörren på insidan och en uggla eller skata på utsidan. Getabock var bra att ha i lagården. Det tyckte korna om.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03103, upptecknad 1933. Texten är här förkortad.

Vattenväsen (Dalstorps socken, 1933)

Strömkarlen fanns förr. Necken sa' de ock. Han lärde dem spela, men de kunde aldrig sluta spela, och de som dansade, rådde inte med att sluta dansa. Skar någon av strängarna på fiolen, så blev de räddade, men en del fördärvade sej. Det var en som offrade ett köttben till necken. Men han hade ätit upp allt köttet först. Då sa' necken: "Du gav mej ett köttben, men det var inget på, du ska lära dej ställa, men inte slå." Sjöråa, sjöfrua. Hon fanns inte i Dalstorpssjön, men i andra sjöar har i trakten lär hon ha funnits. Gamla fiskare offrade till henne för att de skulle få tur: pengar eller knappar. B. har ej hört talas om näcken i hästgestalt, känner ej heller till seden att binda näcken, då man ämnar bada.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03102, upptecknad 1933.

Troll (Dalstorps socken, 1934)

Nyfött barn skulle det vakas över tills det blivit döpt, annars riskerade man få det bortbytt av troll. Om det troddes vara bortbytt fick det tillgå så, att barnet lades på golvet och med en kvast sopades ut genom dörren och så följande natt fick man det rätta barnet igen, därför att trollet trodde att man gick illa åt trollets barn.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03228, upptecknad 1934.

FAQ

Var ligger Sägner från Dalstorps socken?

Sägner från Dalstorps socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.