Sägner från Borås stad

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Borås stad i Västergötland, gjorda 1941.

Troll (Borås stad, 1941)

Det sista jag hörde nån tala allvarsamt om trollen var en tiggaregumma, som kom hem en gång, jag var väl en 10 år gammal. Nu hade vi en katt, en svart och vit grann katt. Det var nånting så egendomligt med den katten. Min syster gick vid spisen en gång och stöka och katten satt på ugnsluckan. Hon hade en kaffekittel med varmt vatten i, och där råka hon till att slå ut vatten på katten, där han satt och kura. Det där vattenstrålen träffa katten på ryggen alldeles bakom nacken. Katten skrek till och sprang sin väg och var borta sex månader. Så en natt far min skulle gå upp och gå ut, då mötte han katten i dörren; då kom han igen. Och han var lika hemtam och tjock och fet, lika vacker. Då hade där blivit en fläck med vita hår där bak, så vi förstod, att han hade skållat sej. 1) - Så kom den här tiggargumman hem en kväll och fick bli över natt; då blev det tal om den här katten. "Ja, vet I vad jag tror, jag tror han 1) Se nästa sida. / är bergtagen," sa tiggaregumman. Då sa vi, "Det finns la inga troll." - "Jodå, vad det det finns," sa gumman, "min bror gick vall och han fick se dem en gång. Han kom dit och dit - det var inte i våra trakter - så kom det en gumma ut ur berget och kasta till honom ett sopeskaft. Det var en kluven stake, som de satte björnmossa i klykan och band ett snöre om och hade till att sopa ugnen med. Han kände igen, vad det kunde vara till, så han sprang och satte på några furukvistar på det här skaftet. Och det dröjde inte länge, så kom hon ut och gav honom en fin bakekaka för det." Så hon trodde säkert, att trollen fanns till. De sa om bergatrollen - eller om det var om skogsrå - att om de blev överraskade av solen i soluppgången, så blev de stående där de stod hela dagen. Det kallas dagstånd, d.v.s. de stod där och kunde inte flytta sig därifrån, utan de fick stå där hela dagen. Det kunde hända / om de var ute och förvirra sig så långt ifrån berget där de bodde, så att de inte hann hem innan solen gick upp.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04526, upptecknad 1941.

Spökeri. (Borås stad, 1941)

De som hade gjort något orätt fick inte ro i graven; de gick igen. Far tala om två karlar i Eskilsryd. Den ene hade gjort orätt mot och bekommet orätt från den andre. Men han ville inte göra rätt för sej, medan han levde. En kväll sen han var död, mötte den andre honom på kyrkvägen mot Brämhults kyrka. Och då skulle han ha sagt till den levande: "Nu skulle jag så gärna vilja göra dej rätt, men nu är jag så fattig, så nu kan jag det inte." Det fanns de som var i syne; de såg likfärder och sånt där. Det var en man i Stora Brämhult som hade så illa ont av, att han såg i syne. Han såg likfärderna komma och visste bestämt, när det skulle bli något lik i Brämhults kyrka. Denne mannen hade så ont av det, om han var i följe med några andra, för då gick eller körde de rätt upp i likföljet och det hade han så svårt av att se. De skulle inta tala om samma dagen, om de hade sett något, för då blev de sjuka.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04566, upptecknad 1941.

Skogsväsen. (Borås stad, 1941)

När de tala om troll och skogsrå och sånt där, så sa de alltid, att de såg bra ut fram men bak var de ihåliga som ett baketråg. Vad det berodde på, om man gick vilse vet jag inte. Men efter egen erfarenhet var det vissa ställen i min hemtrakt eller rättare sagt ett område, som var omöjligt att klara upp utan att man kom vilse där. Och det sa min bror, som var 15 år äldre än jag, också. Det var ett område inne i skogen, en 500 m. i fyrkant. Där var det omöjligt att komma till rätte. Sen var det ett förhållande med väderleken, när det var dimma eller snö på träna, så att allt såg lika ut; rätt som man då gick kunde man komma tillbaka till samma ställe, och var det då spårsnö, så såg man ju på spåren, att man var på samma ställe igen. Men så var vi lärda, att vi skulle vränga våra kläder, ytterrocken, om man hade nån, eller skjortan. Jag tror då inte det gjorde nån nytta, men det var ett talesätt.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04526, upptecknad 1941.

FAQ

Var ligger Sägner från Borås stad?

Sägner från Borås stad ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.