Sägner från Bergs socken
Västergötland · Sverige · Sägenplats
3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Bergs socken i Västergötland, gjorda 1937–1944.
Spökeri. (Bergs socken, 1939)
Det var två flickor som gick från en auktion i Esbjörnstorp, det var sent på natten ty det var alltid dans på auktionsgården efter auktionen förr när de fick rummen tomma. De gingo över kyrkogården för vägen var längre han gick runt kyrkan. På kyrkogården var en öppen grav med ett nedsatt lik uti. Graven var ej igenskottad. När de kom mitt på kyrkogården sågo de en person hoppa ned i graven och så blev det ett fasa buller och väsen i gaven, de blevo förskräckta och sprang till gården intill. När de sedan från gården undersökte graven var den som vanligt. Kistan stod på sin plats med varenda blomma orörd. Det fanns å Bergs kyrkogård förr öppna familje- / Berg Karls Bengtsson Frösve Spökeri 2 gravar, som bara voro stängda med en sten. En gång satt några drängar och tvistade om vem som var modigast. En dräng erbjöd sig att mot betalning hämta en dödskalle på kyrkogården. Detta var kl 12 på natten. När han tog skallen i graven sade en röst "Rör den inte, det är min faders!" drängen blev förskräckt och sprang men ångrade sig, gick tillbaka och tog en ny. Då sade rösten "Rör den inte det är min moders", drängen blev förskräckt, släppte skallen och sprang men ångrade sig och vände om för tredje gången och tog en ny. Då sade rösten "Rör den inte, det är min", men nu ilsknade drängen till och sade "Det ger jag tusan, men jag skall ha en dödskalle", tog en och sprang med spöket efter. När han kom till gården, där de andra satt och väntade, kastade han in skallen och sade "här har ni skallen men ägaren kommer strax efter". Det var en pojk som blev skickad ett ärende en natt. Han skulle gå genom en dunge som ingen gärna gick genom sedan det blev mörkt. Detta visste pojken men han var inte rädd. Han tra- / Berg. Karl Bengtsson Spökeri 3 vade åstad, när han närmade sig dungen, såg han hur eldslågan då och då flammade till i dungen. Dessemellan var det mörkt. Pojken gick mot flammorna för dungen var inte stor, men när han kom in i dungen, så var det svart.
Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04295, upptecknad 1939. Texten är här förkortad.
Jul (Bergs socken, 1944)
"Nu ä dä jul, o nu ä dä långa nätter" - den sjöng vi julafta och jul. Det var la annandag jul de gick med stjärnan i Berg och Lerdala. Det var ena långer rad allt. Det var bara pojkar. (Minns just ingenting om dem och deras förehavander) Det förekom att de red och vattnade hästarna. Det kallades rida Staffan, Det förekom, när jag var barn och var hemma i Melldala. Då skulle någon gå ut och ge hästtarna något i mun, en sockerbit eller en bit bröd. Det skulle vara så nyttigt; det skulle bli sån tur då. De skulle lämna något äpple kvar på varje äppleträd, "för det ska jultomten ha, när han kommer", sa de. Och om jul satte de ut mat till tomten, för då skulle forts. / Berg. Anna Karlssson, född 1866: Julen 2 det inte fattas mat (d.v.s. de blev inte utan mat sedan). Att maten inte togs av bordet, det var för att tomtar kom och sådana, som hade dött under året - de kom hem på julnatten. De skulle äta då. Men det var ju inte något rört. Det skulle sättas ut mat till tomten och. Det gjorde vi, satt den i uthhuset för vi hade ett hus som var både fårahus och svinahus och veaskjul - vi hade ingen ko hemma - och maten, det var gröt och mjölk och stuvade potäter. Jag vet inte varför en gjorde detta, men det var en sån sed, och då ville en vara med och hålla den.
Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04921, upptecknad 1944.
Djävulen (Troll)? (Bergs socken, 1937)
Mellan gällringsåsar gick man på spänger men där skulle byggas väg. Den som skulle bygga vägen viste sig ingen råd men han lånade en svartkonst bok, när han öppnade den kom det myllrandes med djäknar som alla var skickliga. De skulle bygga vägen om de fick ta honom med sig sedan så vist han inte kunde ge dem ett uppdag som de ej kunde lösa. De byggde så fort han gick och när han kom över var di efter med vägen. Han släppte nu en brakskit och sa att kan i köra den i hål igen så skall jag följa med. Detta kunde de ej och försvunno. Efter 7 år skulle han bygga en annan väg och kallade på den igen. De kommo men denna gång hade de med sig en tjärad stake som de skulle plugga till med. Samma / Karlsson Djävulen 2 avtal som sist, att kunde de ej utföra vad han bad dem skulle han vara fri. Efter sedan vägen var färdig skulle de ta honom med men först bad han dem bära sjön Lången i ett resslesåll upp på Kinnekulle. Detta kunde de inte och så blev han fri Sista vägbygget var till Låstad by.
Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04044, upptecknad 1937.
FAQ
Var ligger Sägner från Bergs socken?
Sägner från Bergs socken ligger i Västergötland, Sverige.
Fler hemsökta platser i Västergötland
- Ymseborg Västergötland · Slott
- Sägner från Horreds socken Västergötland · Sägenplats
- Prästen Törnblom och Hornpelle i Fagered Västergötland · Sägenplats
- Sägner från Blidsbergs socken Västergötland · Sägenplats
- Skomakaren och den bottenlösa stöveln i Otterstad Västergötland · Sägenplats
- Hin onde som tjänare, Västra Tunhem Västergötland · Sägenplats
- Arkebacken på Kållandsö Västergötland · Naturplats
- Den lede med bockfoten, Fritsla Västergötland · Sägenplats
Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.