Sägner från Angereds socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Angereds socken i Västergötland, gjorda 1938.

Spökeri (Angereds socken, 1938)

Det låg ett ställe förr, som de kallade för Varphåla, i väggropen inte så långt från Angered kyrka. Där bodde det en smed en gång, och den sa de spökade, efter han var död. Den gamla till Petters talte om det. Hon var mor till Albin, han som nu är över 80 år, så hon var allt född omkring 1830, tror jag. Och hon visste så mycket och kunde tala om. Emellertid hade de en piga där på stället som var så djärver och inte var rädd för nånting, vad det vara månde. Så en gång sa de till henne: ”Du skall få så och så mycket, om du tör gå fram till Varphåla mitt i natten”. – ”Jaha, jag skall nog gå dit och det precis klockan 12. I skall inte tro, att jag är rädd”, sa pigan, och gick gjorde hon. Men om en stund kom hon tillbaka, stackarn, och då var hon så blek och / förstörd, så de blev änna förskrämda, de andra med. De vågade inte fråga henne någonting, för de var rädda hon skulle svara och tala om vad hon hade sett. Så kom hon då i säng, och på möran efter talade hon om hur det hade varit. När hon kom där på vägen, så hade hon sett på långt håll hur det blänkte däruppe i smedjan och smattrade och smidde. Men hon gick närmare ändå, och skulle se vad det var. Och då såg hon några stora, förskräckliga där vid vägen, som skulle till att gå in till smen. Och då måtte hon vända om och springa tillbaka hem. ”Och nåt så hemskt har jag aldrig sett i all min dag”, sa hon. ”Det var nåt förskräckligt, jag såg’et på långt håll.” Se, han svor så förskräckligt den här smen, ropa och skrek på den onde, och det var väl därför det blev så galet me’n. / Och så fanns det ju sådana förr, som var i syne, som de sa, och de kunde se så mycket konstigt, som annat folk inte såg, likfärden och allt möjligt. Det var en sådan här, som var med ungdomen. Jag hågar inte nu vad han hette. Emellertid gick de på vägen en kväll, en hoper folk, de skulle gå och dansa, eller hur det nu var. Den här, som var i syne, var med. Rätt som det var, ropte han till: ”Gå ur vägen”.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04178, upptecknad 1938. Texten är här förkortad.

Spökeri (Angereds socken, 1938)

Uppe i Lille-Lasses tid var det många som talade om, att det spökade. När de kom där farandes, så föll betslet bort, och allt möjligt annat spektakel blev det. Men de mente på, att om de bara tog av grimman och tittade genom den, så kunde de få se vad det var. Har fröken aldrig hört talas om svarta damen vid Gunnared? Aron, som bodde här inne hos Nicklassons, och Olagus, en annan gubbe som bodde vid stentaget, de talade om’na ofta. En dag skulle de gå till skogen och köra ved, desse häre två. Aron stod i sitt skjul och ordnade med sina kälkar, och den andre, Olagus, höll till i magasinet litet längre bort. Som han stod där och plockade, fick han se ett fruntimmer, svartklädd, med svart huckle ner över ansiktet, komma där på vägen. / Men när hon kom mitt för magasinet gjorde hon en sväng, så kjorteln flög och vände om samma väg hon kommit. Olagus tänkte aldrig på svarta dama, utan han trodde det var Varpare-Tina, som skulle sta och stjäla ved. Han gick bort till Aron: ”Såg du ’na?” – ”Vem?” – ”Varpare-Tina vetja, hon tänkte la hon skulle hit och ta ved, den dåra. Men så fick hon se mej, och då måtte hon vända. Det är allt en riktig, den. Var blev hon av?” – ”Nej”, sa han, ”jag såg ’na aldrig, och här har ingen gått förbi. Det var aldrig Varpare-Tina.” Det var många gånger så. Och det var andra än de, som såg henne ock. Alltid var hon svartklädd, med svart huckle. De hade en damm där borta, se, och där hade denna hära svarta damen trillat i och drunknat. Och hon hade väl aldrig fått nån ro. Men hon gjorde dem aldrig nåt, det hörde jag inte.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04178, upptecknad 1938.

Troll (Angereds socken, 1938)

Mamma (f. 1827) talte om att det fanns troll bort i Gunsered berg. Hon hade en kusin, som hette Anna- Katrina och som skulle gå ett ärende bort till Gunsered. När flickan kom där bortigenom; så mötte hon trollen, och de bjöd henne dricka ur en sölvkanna. Tösen blev så rädd, så hon sprang hem så fort hon nånsin kunde. Fadern gick nere på åkern och plöjde, när tösen kom farandes och tog ett skutt rätt över plogen, så han blev änna förskrämd han med. Och den här Anna-Katrina, hon blev litet vasig allt sen dess. De sa till och med att trollen lånte baketråg av folket där i Gunsered, och att de sen lånte igen av trollen. Det la de bara ute på något ställe, och så kom de och hämtade det där.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04178, upptecknad 1938.

FAQ

Var ligger Sägner från Angereds socken?

Sägner från Angereds socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.