Sägner från Amnehärads socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Amnehärads socken i Västergötland, gjorda 1934–1935.

Svar på pristävling. Folktro och skrock (Amnehärads socken, 1934)

Som svar på de i tidning för Skaraborgs läns pristävling framställda frågorna vill undertecknad söka besvara några frågor med vad jag hört berättas om tro och föreställning från gången tid. Uppteckningarna äro från Amnehärads socken, Norra Vadsbo härad. Nr 16. Vad berättas om bortbytingar? Man trodde att trollen tog de nyfödda barnen och i deras ställe lemnade kvar en trollunge. Det var endast barn som ej voro döpta trollen hade magt att taga, sedan de blevo döpta, eller som man sade "kristnade" voro de skyddade hållmot. Derför var man angelägen att få barnen döpta så snart som / möjligt. Det berättas om barn som blevo döpta redan samma dag som de föddes. De nyfödda barnen skulle på flera sätt skyddes från att bliva bortbytta. Så lade man t.ex. en stålbit i vaggan. Man var också angelägen om att eld alltid hölls brinnande i det rum som barnet vistades. Så länge elden brann hade trollen ej någon makt över barnet. Nr 16. Vad kallades sista biten av smörgåsen? Den sista biten av smörgåsen kallades "maktbiten". Om den troddes, att, om man ej åt upp sista biten av smörgåsen kunde man aldrig bliva stark. Om någon annan än den som ätit det övriga av smörgåsen, åt upp magtbiten gav det honom styrka. Man sade då: han tar / makten ifrån honom. Nr 22. Åt man julbröd när vårarbetet började? Man skulle vid såddens början äta något av den s.k. "såleven" eller "såkusen", vilken var bakad vid julbaket, och vilken legat på julbordet under julnatten. Derav gav man dragaren en bit och åt upp det övriga själv. Nr 23. Om lämpliga sådagar. Lämpliga sådagar för rågen var veckan 24-31 Augusti. Den sista Augusti skulle rågsådden avslutas. Denna dag kallades också "Råg-Arvid". Potatisen skulle sättas 19 Maj i gamla almanackan Potentia. Härom sade man / "Den som ej sätter potater Potentia - da' den skall inga potater ha". Nr 36. Vad kallades påskveckans dagar? Påskveckan kallades även för dymmelveckan.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03437, upptecknad 1934. Texten är här förkortad.

Spökeri (Amnehärads socken, 1935)

Jag har sett spöken en gång. Det var när jag var ung ooch tjänte dräng. Då var det en gubbe som skar ihjel sig på ett ställe i närheten. Så när han skulle begravas och man for till kyrkogården med honom, stod jag och en till på en gård och såg på likfärden. Då de for förbi sade jag: "Det där är allt ett fult lik, det där". Den jag talade med höll med om det. På natten fick jag igen för vad jag hade sagt, ty då kom gubben till mig i drängstugan, där jag låg. Han kom in genom dörren, fastän den var stängd, och kom fram till sängen, där jag låg, och böjde sig ner över mig. Jag bredde täcket över huvudet, men jag såg honom i alla fall. Jag var så rädd, så jag / Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, varken förr eller senare. Jag låg och svettades så jag höll på att flyta bort Spöket stod kvar vid sängen en stund, sedan försvann det. Jag vet inte vart det tog vägen. Min svärmor, hon både såg och talade vid ett spöke, hon, en gång. Det var en gammal gumma, som var något släkt med henne, som hade dött. Någon natt efter dödsfallet fick min svärmor se den döda stå utanför fönstret, där svärmor min bodde. Hon tänkte dock ej så mycket på det då. Det belv bouppteckning efter den döda, och på natten efter den fick min svärmor åter se den döda gumman Denna gång kom hon fram till fönstret och ropade min svärmors namn. Hon svarade, och frågade: "vad vill du?" Varpå den döda svarade "Det är inte rätt med Karl." Sedan försvann hon. Min svärmor funderade på vad hon menade, men kom då att tänka på att en av den dödas / grannar hette Karl. Min svärmor gick då till mannen och talade om vad hon sett på natten och vad den döda sagt. Då blev mannen förskräckt, och talade om att han var skyldig den döda 50 kronor, vilka han ej uppgett vid bouppteckningen. Det var därför den döda ej fått någon ro, förrän detta blev uppklarat.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03518, upptecknad 1935.

Gastar (Amnehärads socken, 1935)

Gastar det talade man mycket om förr. Det var ett ont väsen för folk blev sjuka om de råkade ut för en gast. Om man kom emot en sådan där gast, fick man frossa och blev mycket illa sjuk. Det kallades att bli gastkramad. Jag har alldrig själv blivit gastkramad, men jag vet flera, som har blivit det. Om någon blev gastkramad, skulle man ta ett glöd och föra det runt omkring personen som blivit gastkramad. Det skulle alldeles säkert hjälpa. Gasten brukade också åka med folk på lass, då fick hästarna dra så att svetten stod av dem. Jag har hört flera stycken tala om att det haft gasten på ett lass. Om gastarna voro ute då solen / gick upp på morgonen, då måste de stanna på den plats de voro tills solen gått ner igen. Sådana gastar kallades dagståndare. Om man kom emot en sådan där dagståndare, då blev man sjuk och frös, så man skakade, även om det var mitt i sommaren.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03523, upptecknad 1935.

FAQ

Var ligger Sägner från Amnehärads socken?

Sägner från Amnehärads socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.