Hulten på kyrkogården i Södra Fågelås

Västergötland · Sverige · Kyrkogård

För att lära sig spela av en död gick Hulten naken över kyrkogården fyra torsdagar — tills läraren krävde hans blod.

I Södra Fågelås berättades att en man vid namn Hulten ville lära sig spela av en avliden. Enligt sägnen gick han naken över kyrkogården fyra torsdagar i rad. Den fjärde kvällen mötte han den som skulle undervisa honom, men när läraren bad att Hulten skulle skära sig i lillfingret och ge sitt blod fattade Hulten misstankar och flydde. Han insåg att det var den grymme själv han stått inför.

Bröllop (Södra Fågelås socken, 1932)

Bröllop firades i brudens hem och varade i 7 dagar. Man satte då upp äreportar vid avtagsvägen eller vid porten. På vintern var den flätad av granris om sommarn av löv. Man gav förning. Vilken bestod av: kalvstek, fårstek, ostkaka, sockerkaka och alla sorters bakverk o.s.v. Den som kom med förningen skulle undfägnas. Den som klädde bruden kallades brudsätta. Merendels den som sydde brudutstyrsel skulle klä bruden. I bröllopståget åkte spelmännen först och sedan bruden och hennes föräldrar och brudgummen och hans föräldrar och sedan släkt och vänner. Bruden och brudgummen åkte inte i samma vagn till kyrkan men hem gjorde di det. / Somliga hade päll som skulle föreställa himmel. Så den var av blått fint tyg broderad med stjärnor. Den uppbars av 4 så den skulle hållas över brudparet när di vigdes. Om det regna under vigsel betydde det tårar och sken solen betydde lycka. Sådan stämningen var på bröllopet, sådant skulle livet gestalta sig. Alla skulle skåla med brudparet med bruden först. Bruden skulle dansa med prästen först och sedan med gästerna. Ungdomarna samlades att skåda brudparet. Man gjorde gubbar och ungar av halm och kasta på bruden. Det ansågs för otur att dansa kronan av bruden. När det bäddades brudsäng så lade man i ris, fat med vatten o.d. Andra bröllopsdagen skulle brudparet vara värdfolk. / Frieri Midsommarafton skulle man plocka 9 sorters blomster i 9 olika änger före kl. 12 och lägga under huvudkudden och om man sen drömme om någon så skulle det vara den rätte. Gossarna gick en och en och fria Dom börja vid 17-18 års ålder i allmänhet. När det lystes för ett par kallades det att bryta benen av sig för då hoppa di utför predikstolen hette det. Dom fria förr likadant som nu somliga på allvara och andra på narr. Pojka var på många ofog som att "bära bort slängsel le" När det skulle lakas (byka) på gårdarna samlades pojkar och töser från närliggande gårdar på s.k. lakesjå. Då skulle flickorna och pojka turas om att ösa. Och så skulle di bjudas på kaffe.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02644, upptecknad 1932. Texten är här förkortad.

Spökeri (Södra Fågelås socken, 1941)

De som var ihjälslagna kom hem om jul. En gubbe var i syne, och han gick alltid ut på vägen på julnatten. From hette han. Han mötte en bekant, som hade blivit mördad. De visste inte, vem som hade dödat honom. "Hur är det med dej?", sa' From. "Det ser du på min kropp", sa den döde. "Var det den som slog ihjäl dej?" frågade From, för det kom en person strax bakom den döde. Men den döde sa inget. Han bara vände på huvet och titta' på den som kom efter honom. På Almnäs var det ett rum, som det spökade så stolligt i; de kunde inte bo i det rummet. De såg ett litet barn där om nätterna. Till slut hittade de ett spädbarn i ett spisrör och lagade att det kom till kyrkogården, och sen var det / slut med spökeriet där. Och i Småland blev en piga och hennes barn dödade av en bonde och hans son; hon hade tjänat hos dem. De skulle skjutsa henne och barnet till station, för de hade övertalat henne att resa till Amerika och ta barnet med sej. Men på skogen stannade de och slog ihjäl bägge. Där såg folk ett vitt spöke stå och de var rädda och tordes inte gå förbi där. Men så var det en dräng, som sa: "Om det så vore själve den grömme, så ska jag gå dit." Han gick dit och träffade spöket. "Vad gör du här?" sa han. "Följ mej!" sa hon. Och hon visade honom graven i skogen och talte om, hur det var tillgånget. Och mördarna fick bekänna och fick sitt straff.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04615, upptecknad 1941.

Vattenväsen (Södra Fågelås socken, 1941)

Mamma och hennes syster var nere vid sjön (Vättern) en gång, när de var barn. Då fick de se en fin kvinna, som satt på en sten och kammade sitt långa, granna hår. "Flickor, komma hit!" sa hon till dem. Hade de gått ut i vattnet, så hade hon tatt dem, naturligtvis. Det var en sjöfru. Näcken. Jag hörde näcken spela en kväll, när jag gick hem. Han spelade så hjärtans vackert. Jag talte om det för mamma. "Det var din lycka det, att du inte gick av vägen", sa hon. Gamle Mösen hade lärt sej att spela av näcken. Han hade förskrivit sej till "den grömme", hade skurit sej i sitt vänstra lillfinger och skrivit med den blon. Om en sträng gick sönder för honom, så blåste han bara på de bägge ändarna och satte ihop dem, så var strängen hel igen. Spelade han och folket inte ville dansa, så dansade stolar och bord i stället. Jag var med på / en dans en gång. Då var det en, som sa till Mösen: "Spela den däre vackre dansen!" Vi ut allihop, för vi visste, vad den dansen dög till. Mösen satte i med att spela den, men efter en stund gick hans son - han hette Frans - in och ryckte fiolen från far sin.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04615, upptecknad 1941.

FAQ

Var ligger Hulten på kyrkogården i Södra Fågelås?

Hulten på kyrkogården i Södra Fågelås ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.