Hornper på vägen i Göteborg

Västergötland · Sverige · Sägenplats

En pojke på ett ärende fann sin väg spärrad — och vart han än vände stod något mörkt och hornförsett mot honom på vägen.

En gammal sjöman vid namn Charles berättade hur han som liten pojke i Göteborgstrakten skulle gå ett ärende en kväll. Längre fram på vägen stod något som hindrade honom, och när han försökte gå en annan väg fanns där också något i vägen. Det tycktes komma emot honom, han hörde det trampa och såg en mörk gestalt som tycktes ha horn. Pojken vände och sprang hem så fort han kunde och skrek att fan var efter honom.

Spå-Eva (Göteborgs stad, 1932)

Spå-Eva bodde i Landala. Hon spådde i kort, men det var mest det finare folket, som besökte henne för att bli spådda. Hon var vida känd och det kom många från andra städer för att bli spådda av henne. Det hon spådde brukade slå in. Var det någon som blivit bestulen och sökte henne härför, kunde hon icke peka ut tjuven, men hon kunde säga hurudan han såg ut och hur där såg ut där han bodde. Det var mest fruntimmer, som besökte spå- Eva, men det kom även en och annan karl till henne för att bliva spådd. Många fästmör besökte spå-Eva för att få veta, om deras fästmän voro trogna. Nygifta brukade även besöka spå-Eva för att få veta, hur det skulle / gå för dem. Spå-Eva brukade då säga, att de skulle försöka hitta en hästsko helst med söm i och sätta över dörren, vilken sedan kom att bringa del tur och lycka. Dessutom brukade spå-Eva säga till dem som besökte henne, att de på morgonen innan de gingo ut, skulle bita över en stålkniv, så voro de sedan skyddade för olyckor under dagen. Detta skulle de göra varje morgon, innan de gingo ut. På torsdagen och natten mellan torsdag och fredag var det farligt att besöka spå-Eva, för då hade hon besök av ”Hornper”, som gav henne lärdomar och kunskaper för den kommande veckan. Alla de gamla spåkärringarna hade med ”fan” att göra. Spå-Eva lånade icke bort sin kortlek, för om den blivit använd att spela om pengar med, visade den sedan icke rätt, när hon skulle spå med den. När spå-Eva var död, var det ingen, som fick / bo i de rum, där spå-eva bott, emedan det troddes, att det spökade där.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02991, upptecknad 1932.

Spå-Eva (Göteborgs stad, 1932)

Spå-Eva bodde i Landala. Hon spådde i kort, men det var mest det finare folket, som besökte henne för att bli spådda. Hon var vida känd och det kom många från andra städer för att bli spådda av henne. Det hon spådde brukade slå in. Var det någon som blivit bestulen och sökte henne härför, kunde hon icke peka ut tjuven, men hon kunde säga hurudan han såg ut och hur där såg ut där han bodde. Det var mest fruntimmer, som besökte spå-Eva men det kom även en och annan karl till henne för att bliva spådd. Många fästmör besökte spå-Eva för att få veta, om deras fästmän voro trogna. Nygifta brukade även besöka Spå-Eva för att få¨veta, hur det skulle gå för dem. Spå-Eva brukade då säga, att de skulle försöka hitta en hästsko helst med söm i och sätta över dörren, vilken sedan kom att bringa dem tur och lycka. Dessutom brukade spå-Eva säga till dem som besökte henne, att de på morgonen innan de gingo ut, skulle bita över en stålkniv, så voro de sedan skyddade för olyckor under dagen. Detta skulle de göra varje morgon, innan de gingo ut. På torsdagen och natten mellan torsdag och fredag var det farligt att besöka Spå-Eva, för då hade hon besök av "Hornper", som gav henne lärdomar och kunskaper för den kommande veckan. Alla de gamla spåkärringarna hade med "fan" att göra. Spå-Eva lånade icke bort sin kortlek, för om den blivit använd att spela om pengar med, visade den sedan icke rätt, när hon skulle spå med den. När spå-Eva var död, var det ingen, som fick bo i de rum, där spå-Eva bott, emedan det troddes, att det spökade där.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (DAG), arkiv-id ifgh02991, upptecknad 1932.

Kloka (Göteborgs stad, 1932)

Berättarens farfar hette Johan Berg och var bosatt vid Gamla varvet i Majorna. Gubben kallades ”spelsturven” emedan han brukade spela fiol nästan jämt och kunde spela vilken melodi han ville. ”Spelsturven” kunde även spela ”Näckens polska” vilken han lärt av Näcken. När han spelade denna var allting som fanns i närheten tvunget till att dansa. Då dansade både vagnar och kärror, människor och djur. ”Spelsturven” ”va i syne” och kunde se kommande händelser. Då han en gång besökte en likkistmakare, kunde han se vilka som skulle ha de färdiga likkistorna, dessa satt gränsle, var och en på sin kista. De som ”va i syne” fick icke tala om vad de / hade sett, förrän de hade sovit, för annars blev de sjuka.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02991, upptecknad 1932.

FAQ

Var ligger Hornper på vägen i Göteborg?

Hornper på vägen i Göteborg ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.