Drängen som skjutsade en herre i Bergum

Västergötland · Sverige · Sägenplats

En artig, tystlåten herre tackade för skjutsen med en silverslant — men slanten blev hästspillning, och en svans stack fram under kappan.

I Skallsjö berättas om en dräng som en vinterkväll körde hem från Göteborg och fick sällskap av en ståtlig, tystlåten herre. Vid en avtagsväg steg herren av, tackade och gav drängen en stor silverslant. När drängen vände sig om såg han till sin fasa en lång, yvig svans sticka fram under herrens kappa. Hemma hade silverslanten blivit ett stycke hästspillning. Dagen efter spreds att en person i grannskapet begått självmord just där herren stigit av, och drängen förstod att det var den onde han skjutsat.

Julafton (Skallsjö socken, 1944)

Far hade ett torp och kunde inte föda mer än en ko. Han skördade inte mycket, men när det blev julafton, så gick han i ladan och letade fram en av de vackraste havernekerna han såg. Den satte han upp till fågelnek. Neken satte han på ladugårdsbacken. När han hade gjort det, så gick han in och doppade i grytan. Så doppade vi i grytan alla i huset. Vi hade alltid julgris. Den slaktades vid lussetiden, och så fick vi fläsk och korv i julgrytan. Vi fick var sin stor brödbit av mor att doppa. Far fick ta bröd som han ville. Halm brukade man ta in. Då hade vi så roligt i halmen, när far hade brett ut den på golvet. Men vi fick vara försiktiga, att vi inte traslade till den. Vi gjorde jultyppa och kastade mellan / oss. Den gjorde vi av halmstrå. Det skulle föreställa en docka. Så skulle man visa, att man var vig. Man lade sig på golvet. En annan ställde jultyppan bakom huvudet på en. Så böjde man benen bakåt över huvudet och nappade tag i henne med fötterna, så gav man henne en släng bakåt, så att hon dansade i väggen. Så brukade vi lägga oss skavföttes på golvet. Vi tog upp var sitt ben och krokade tag och försökte sprätta varandra över huvudet. Julgran hade vi i mitt hem, när jag var barn. Far var torpare och hade inte så mycket, men gran skulle vi ha. Det fanns gott om granskog. Far gick och såg ut en av de finaste granbuskarna han såg. Så satte han ett träkors till fot och bar in henne. Se'n fick vi hjälpa till att kläda henne. Det var två äldre bröder och jag. De kunde klippa fina papper, blommor och stjärnor av olika slags papper. Sådant hängde vi i granen. Talgljus satte vi på grenarna. Och så hade vi några papperskarameller. / Jag vet inte vem som hade den första julgranen. Det var de bättre, som hade börjat med det. Mor bakade vörterlimpa, grov rågkaka och kaka av rågsikt. Även limpa av rågsikt bakades. Och så mycket bakade man, att det skulle räcka över julen och nyåret. Man ville inte baka något mer före nyår åtminstone.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04956, upptecknad 1944. Texten är här förkortad.

Vattenväsen (Skallsjö socken, 1932)

Då de ville lära sig att spela av näcken, skulle de gå till en bäck och sitta där vid rinnande vatten och spela, så skulle näcken komma. Bänken i Hemsjö lärde sig att spela av näcken, allting dansade, då han spelade den biten, som han hade lärt sig av honom, det var tolv repriser på den dansen. Han kunde spela på baksidan av fiolen med, och då han var död, så låg han alltjämt och lekte med fingrarna.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02969, upptecknad 1932.

Vattenväsen (Skallsjö socken, 1932)

Då de skulle bada, lade de sin fällkniv i vattnet, innan de gick i. (85-årige Aug. Larsson, Kärrsåsen, omtalar, att de "band näcken" genom att kasta en sten i vattnet. Föll den med kanten i sjön, så att den inte plaskade, så var näcken bunden, annars inte.)

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02969, upptecknad 1932.

FAQ

Var ligger Drängen som skjutsade en herre i Bergum?

Drängen som skjutsade en herre i Bergum ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.