Den stora hunden vid Limanäs

Västergötland · Sverige · Sägenplats

Vid betesplatsen kröp en stor hund mellan lassen. När fadern svor åt den klev den över muren och blev förfärligt lång.

Två män på hemväg från Göteborg, där de sålt fläsk och köpt sill, släppte sina hästar att beta vid Limanäs. Medan de andra lagade mat gick fadern ut för att se till lasset och fick syn på en stor hund som rörde sig mellan lassen. När han slog efter den och svor gick den över vägen, klev över muren och blev förfärligt lång. Han varnade för att resa vidare den natten, men de andra ville iväg, och en bit längre fram blev han dödligt sjuk och måste lämnas kvar på Skogen.

Husdjur. (Fotskäls socken, 1933)

Man borde inte gå över en hästtumla, för då fick man hästens trötthet i sig. Sådana marevaser, som finns i björken, hängde de förr över kreaturen, som var ridna av maran. Det hjälpte. Om mjölken kokade över, så blev det sår på spenarna. Kastade man salt i elden så förebyggdes dock detta. Nanna Brita Andersson, Bönhult x 1849 Om en ko inte ville dröpja, skulle en person bita gräs av en tuva och tugga avigt. Hon fick inte röra vid gräset med händerna när han sedan gav det åt kon. När mjölk skulle bäras bort från ett ställe, lade kons ägare alltid i en nypa salt. Detta skulle förhindra, att någon tog mjölken från kon eller tillfogade henne någon sjukdom. Johan Börjesson, Bönhult x 1873 / Man mjölkade förr i byttor, som det inte var några lock till. När de mjölkat kon första gången, sedan hon burit, var de noga med att ej bära mjölken bar. I brist på annat bredde de förklädet över den, när de bar in den. Andreas Öjersson x 1851 Bönhult. Man skulle syna korna en fredagsmorgon, för då skulle de kalva om dagen, och man skulle slippa att vara uppe på natten. Hanna Månsson, x 1894 Vilg. De sköt förr under buken på hästarna, för att inget ont skulle ta på dem. När de gav mjölk åt tattare, lade de förr salt eller doppade glöden i den. Johan Börjesson, Bönhult x 1873. Man skulle aldrig sälja bin. Det var tur med att ge bort honung och kanske ändå mera bin. Hade någon fått en kupa en gång, så fick han inte sälja en svärm efter den. När bina svär- / made, slamrade man med lock och yrde vatten på bina. Henna Månsson, Vilg x 1894. Det var en del kanaljer förr, som sade sig kunna motverka, att trollen skadade kreaturen. Dessa tog sig för att göra upp eld i kostallarna. Det skulle också bliv trevnad i ladugården, om om man lade en levande orm i tröskeln, där korna går ut och in. En finnmora, som förr bodde i dessa trakterna, vågade ingen förtreta. En gång kom hon till mitt hem och ville ha brännvin. Hon tog alltid sådant med sig i en flaska, när hon kom in på besök.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03165, upptecknad 1933. Texten är här förkortad.

Födelse och barndop. (Fotskäls socken, 1943)

Havande kvinna skulle inte sitta på en stol, där det legat en varm kaka. Då fick barnet kakmärke. De skulle lägga en varm kaka på en stol, och så satte de sen barnet på den varme fläcken. Då gick kakemärket bort. Tittade hon i nyckelhål, så blv barnet enögt. Tittade hon i en butelj, blev barnet vindögt. Inte titta i dörrspringor då blev de också fel på ögonen. Såg hon en yxa, som satt i en huggkubb, så blev barnet harengut. Om en havande kvinna gick emot en kyrkedörr, så fick barnet kyrkenaglar. Då skulle de gå till kyrkan och fila av lite på de naglarna, som fanns på dörrn. Det skulle de blanda i smör och / stryka på märkena på barnet. Hon fick inte sätta sig på en kista, för då kunde barnet få kistenaglar. Då skulle skrapa av på kistan och så blanda det i smör och stryka på med. Korna kunde ha "vännkulor". Därför skulle ett fruntimmer, som var med barn, aldrig stryka med handen över en ko, för strök hon sedan över sig själv, så fick barnet sådana kulor också. Hon fick inte gå under råa skinn. Det blev ett slags utslag på barnet, liknade mässling Då skulle de vira in barnet i ett likadant skinn, medan det ännu var varmt. Hon skulle inte gå under klädstreck. Då fick barnet strängen om halsen. Om en havande kvinna tittade i en öppen grav, så fick barnet jolaskiver. Då skulle de gå till kyrkogården och göra liksom en liten grav och så ta barnet igenom den över till andra sidan. / Säcken på ett kvarnlass ska ligga så, att knuten vettter mot körkarlen. Låg den fel och en havande kvinna såg det, så fick barnet skiver. Va hon med vid slakt, så fick barnet fallandesjuka. De försökte bota det genom att ge den sjuke blod av ett sådant djur som det som slaktades. Det var ett fruntimmer, som skulle föda och hade´t så svårt. Det berodde på att barnet var oåkta och hon ville inte tala om, vem som var barnafadern. Men då hon sa, vem det var, så gick det. Om en kvinna inte hade gått i kyrke och de mötte hene i kyrkedörrn, så kunde de få barnaplågor.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04828, upptecknad 1943. Texten är här förkortad.

Gasten (Fotskäls socken, 1933)

Om man skäckte efter gasten, härmade den, när man hörde den, så kom den. Det var en i Landryd, som skäckte efter gasten. Sedan skyndade han sig in. Då kom gasten efter och slog till i skonken, så att det brakade. När karlen tittade efter utanför huset på morgonen, så låg där inte någon sten, som gasten kunde ha använt. Anna Brita Andersson, Bönhult x 1844. Jag var med några pojkar och gjorde påskevaka. Då var där en, som skäckte efter gasten. Denne sade: "Jag ska lära dig." Och pojken fick bära gasten ett stycke. Men han orkade inte långt utan blev snart liggande, så att de andra fick bära hem honom. Andreas Öjersson, Bönhult x 1851 / så mycket, som en karl orkade med. Det var en, som hade varit hos sin fästemö. När han gick hem, så kom gasten och hängde sig på honom. Han strävade förfärligt för att komma in i en sädesåker och få lagt sig. Först då blev han av men gasten. Johan Börjesson, Bönhlut x 1873 Min far gick och friade i Sätila. En gång när han gick hem, var där en stor fågel, som förföljde honom och levde i träden. Han sade, det var gasten. Det skulle vara en svår fågel, som kom vissa årstider från något främmande land. Anders Börjesson, Vilg x 1845 En gammal skomakare skulle sent en kväll gå till Bönhult. Vid Stora Högen kom gasten och hängde sig på honom. Så började de slåss. "Besitta mig tar vi inte än ett tag", sade gubben. Gasten släppte honom inte, förrän han var nära Bönhult. Dagen därpå kunde skomakaren inte göra något. Han var gul och blå på hela kroppen. August Johannesson, Svalås 1860 / Om man kan klara sig ut på natten i en vecka, så kan inte gasten göra en illa. Sofi Persson, Grimsmossen, Tostared x 1860 De sade förr, att gasten blev sådane nyfödda barn, som som togs av daga i hemlighet. Villkoret var att barnet skulle bli en gast var, att brottet ej uppdagades. Dylika barn kallades horung. Aug. Johansson, Grevared x 1862 En karl var ute och körde i Tostareds socken. Gasten for på andra sidan Lygnern.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03163, upptecknad 1933. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Den stora hunden vid Limanäs?

Den stora hunden vid Limanäs ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.