Den outtröttlige dansören på gästgivargården i Västra Åsaka

Västergötland · Sverige · Sägenplats

En fin herre dansade utan att tröttna med gästgivarmor — tills någon skar av fiolsträngarna och en präst borrade ut honom genom fönstret.

I Västra Tunhem berättas om gästgivargården i V. Åsaka, intill kyrkan, där det dansades ofta. En natt kom en fin herre in och bjöd upp gästgivarmor, men ville aldrig sluta dansa trots hennes protester. När någon anade oråd och skar av fiolsträngarna fortsatte den okände ändå att dansa. Pastor Mellbin, som studerat svartkonst i Wittenberg, kallades och borrade ett hål i fönsterblyet med en syl och drev ut honom. I gästgivarmors skor syntes efteråt klibbat blod.

Julseder i V Tunhem i förra århundradet (Västra Tunhems socken, 1926)

Lusse (Lucia). Då skulle man i tidig otta upp att äta och dricka. Icke som nu med kaffe och kattor, utan det skulle stekas fläsk och korv. Den nyslaktade grisen skulle avsmakas även snappsen skulle vara till. Men i Vänersborg hörde jag de som gick lucia då som nu. Tre dagar före jul fick ingen spinnrock ell. väfstol vara i verksamhet – om det var ordning i huset – alla grövre arbeten såsom tröse och d.l. skulle vara slutförda till denna tid. Julveden skulle vara torr och av prima slag och vara huggen i sådan myckenhet att den räkte över julhelgen till ”knutedan” Julafton före dager skulle julneken (julkärven uppsättas. Hafren i denna skulle vara prima! På en del trakter uppsättes kärven på middagen samma dag. Om månen ej var synlig juldagsmorgon skulle julblosset och göras i ordning julafton för julotte besök. Julafton kom soldaten på roten och hämta sin julkost, bestående av såvel merendels en fårabog och några brödkakor m.m. Han blev även rikligt unfägnad med mat och dryckjum. De snappsar han ej rådde med att förtära slog han ibland i en medhavd lomflaska. Julaftons förmiddag blev julbordet dukat med Ost, smör och flera sorters bröd om det ej var nödår – Svinhuvud ell. skinka, korv, svensköl (ell. dricka) samt bränvin allt egen tillverkning. Julbordet skulle stå hela julen över. Ingen som kom på besök skulle bära ut jul, alla skulle smaka på välfägnaden. Även julhalmen skulle bäras in och läggas på golvet julafton. Julhalm har nog ej användts på de 70 åren i T. Julgran var ej synlig i T. enligt de gamles sägen innan 1834: Det var det stora koleraåret. Vänersborg brann ned detta år utom 14 mindre hus. Då fick Vänersborgsborna flytta ut till socknarna omkring staden. En familj av dessa fick bo på st. Harfheden. Då talte Vänersborgsfrun om julgran som börjat användas om julen i Vänersborg. Vi hämta en liten gran från skogen sade gamle Sven på Harfheden och satte den i en butelj utan ljus och prydnader som nu sade den gamle. Detta var vår första julgran sade S.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (DAG), arkiv-id Liu00537, upptecknad 1926. Texten är här förkortad.

Telge tokar (Västra Tunhems socken, 1926)

Då Tälje tokar på sina vandringar kom till ett stort råggärde der rågen som var lång och likasom gick i vågor. trodde de att detta var en sjö. Och för att komma över den samma fanns ingen annan råd för dem än att simma över den. De togo så utav sig rockarna och ”sam” över den profisoriska sjön. Väl komna över skulle de räkna varandra om tilläventyrs någon drunknat i rågen (vattnet). Men vem av dem som räkna, fick han ej mer än sex: och de voro sju då de börja simningen, beroende på att, vem som räkna, räkna han ej sig sjelv. Detta förvånade dem att de bara voro sex och likväl ingen saknades. Så fick de se en färsk kospillning här lade de sig ned, och körde näsorna i denna hög och se det blev 7 märken efter näsorna. Då blevo de glada och fortsatte sin väg. En annan gång, voro de endast två i sälskap. Dessa två: kommo till en mycket gammal kvarn för mycket, mycket länge sedan. Der i kvarnen fanns en av de första siktinrättningarna. Som var så inrättad, att en slaga eller ekpåk bearbeta en säck med mjöl uti. Det mjöl som kom ur den gistna säcken var siktat. Tokarna som trodde, att detta var ett djevulens påfund, sade den ene till den andre. Hör du bror kôm hit ska du få se hur fan anfäktar en pôse i ett skôp. (skåp). En ensam tok var i kyrkan en gång. Då prästen läste upp texten, sade han bland annat: Min vän varför kommer du härin och icke haver brollopskläder? Token som trodde att prästen menade honom: svarade högljutt i kyrkan, att jag har lemnat skräddaren tug, trå, nål, vax, å knappar, och att han inte har sutt (sytt) det kan jag inte fälle hjelpa. Vidare läste prästen: äst du den som komma skall eller skola vi förbida någan annan? men jag svara icke är jag den samme, men äfter mig kommer Per i peckare gåln med svarvaskor och fotaklövar. Så läste församlingen bönen i tysthet. Då, sa token: Alla gimsa (med mun), men det var ingen som hade något å gimsa på mer än ja. Ja tog upp en bröabit och en osteskalk ur fecka å börja å gnaga på.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (DAG), arkiv-id Liu00537, upptecknad 1926. Texten är här förkortad.

Majstången och midsommarfirandet (Västra Tunhems socken, 1926)

Midsommarafton skulle alla utan undantag hava tagit en riktig rentvagning ute i öppet vatten ell. i basstun. På väggarna i storstugan skulle klädas med löv från ek, lönn och björkträn även på golvet ströddes löv. I förstugorna skulle även klädas med löv. Dessutom skulle hämtas en stor blomsterkvast av alla slag av vilda blommor mest prästkragar för att sättas i vasar. Till majstången skulle även användas alla slags löv och blommor som mest blåklint och prestkragar. Jag vill här inflika att på samma sätt skulle Tunhems kyrka dekoreras med löv och blommor invändigt då barnen begick sin första nattvardsgång antingen dttta skedde om pingst ell. midsommar. Majstången synes hava använts i äldre tid på en del av Tunhems herrgårdar så sent som 1870 a. 80 talet. men torde i det nogersta hava upphört sedan förenings livet börjat bland arbetare klasserna och godtämplare och andra även börjat med majstänger om midsommar. På vargöns pappersbruk dansades omkring majstången de första åren det gamla bolaget drev denna fabrik. På Nygård 1870 talet: då friherre Nils Eriksson residera där fanns alltid majstång om midsommar som dansades ikring. Der var dels vanliga gamla folkdanser och lekar och dels vals och polketter som gamla spelmän underhöll med sin färla. Bland spelmän kan nämnas skräddare Berggren som spelat på tusen brollop han hade lärt sig spela av näcken. Vid denna dans deltog de flästa av godsetts folk även herrskapsfolket var med och deltog i dansen. Vid detta tillfälle och vid den skördefest som hölls om hösten bjöd herrgården på smörgasar och hembryggt svensköl. De som ville röka fick tobak och kritpipor om pipa saknades. Sjelv gick friherre Eriksson omkring och underhöll sig med gamla torpare som bruka sin jord bra. På Koberg Lagmansered socken då gamle friherre Nils Silverskiöld levde var även majstång och midsommarvaka. Der dansades och bjöds på förtäring på samma sätt som på Nygård.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (DAG), arkiv-id Liu00537, upptecknad 1926. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Den outtröttlige dansören på gästgivargården i Västra Åsaka?

Den outtröttlige dansören på gästgivargården i Västra Åsaka ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.