Den eldgapande hunden vid Dannike kyrkogård

Västergötland · Sverige · Kyrkogård

En svart hund med eld i gapet sprang förbi en vandrare — och ledde fram till en mörk hemlighet vid kyrkogårdsmuren.

I Dannike berättas om en ung man som en kväll gick hem genom en stor skog. En stor svart hund med eld i gapet rusade förbi honom, och strax därpå en flicka som sprang åt samma håll. Dagen efter visade det sig att flickan gömt sitt döda barn i kyrkogårdsmuren, och när mannen omtalade vad han sett röjde hon sig själv av rädsla.

Övernat. väsen (Dannike socken, 1933)

När kvarnen byggdes i Prästakvarna gård, som var meddelarens födelsehem, hörde hennes mor ofta hur det arbetade och ”levde” vid bygget om nätterna. Det var ”jänke” som arbetade. Det började att bli oroligt vid bygget redan när man sprängde bort berget i fallet. ”Dä va la någet slags, som blett oroat där i berget”. Just där sprängningarna började, hade det funnits ( det såg man då det var lite vatten) två fördjupningar i ”slätta berget”. Den ena såg ut som ett märke av baken på en människa, den andra var rund som en gryta. ”Så kônstit va dä.” Meddelaren var också ute en natt och hörde på hur det arbeta- / des. Det gick så förfärligt fort, mycket fortare än när vanliga människor arbetade. De där märkena i berget trodde man vara märken efter ”jänke”. ”Jänke” sades istället för troll. Man ville inte gärna säga troll rent ut, och så var det lättare att säga ”jänke”, tillade meddelaren (en slags eufemism alltså). En ung "###" satt en natt i kvarnkammaren tillsammans med en granne. Det var ungefär ”midnattes”. De tänkte spela kort. Då började plötsligt hela kvarnen att svänga som en gunga och detta höll på i några minuter. Männen blevo alldeles ”hjertskrämda” och något kortspel blev det inte av. Mjölnaren kom sedan många gånger till meddelarens mor och beklagade sig över att han såg och hörde så mycket egendomligt i kvarna. Hon svarade honom bara: ”Dä ä la ”jänke”, dä sa du inte va rädder fôr.” / En kväll hade man mycket brännvin i Prästakvarnen och allt manfolk på gården blevo fram på kvällen fullständigt udlösa. Men kvarnen måste ju skötas. Därför blevo meddelaren och hennes syster tvungna att sköta den på natten. ”Vi voro töser på 10 och 13 år då.” På den tiden använde man s.k. ”springstickor” att lysa sig med i kvarnen. Meddelaren skulle hänga för en säck och bad systern, som stod högst upp på trappan till underkvarnen, att komma ner och lysa henne. Men hon kom inte trots att meddelaren ropade på henne flera gånger. Hon bara sa: ”Jag orkar inte gå längre”.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03196, upptecknad 1933. Texten är här förkortad.

Övernaturliga väsen. Tomtar. (Dannike socken, 1933)

I Jonsarp såg meddelarens far ofta tomtar "hŭre tômta droge fora frå den ene lagårn te den ane". En dräng hade också sett tomtarna med sina bördor, när de buro grannens foder över till meddelarens fars ladugård, och han beslöt att vaka ut tomtarna en natt. Han lade sig i ladan. Fram mot natten kom tomten. Han hade bara ett par strån att bära men verkade mycket ansträngd, och när han lagt ner stråna i ladan "blåste" han så förfärligt (pustade, flåsade), som om han haft mycket att bära. Då sade drängen: "Dä va la inte nô å blåsa före" Då tycktes tomten bli arg och han svarade: "Dä ska bli mindre en aen gång". Han kom aldrig mer till det stället.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03195, upptecknad 1933.

Lyktgubbar (Dannike socken, 1933)

På en gård hade det varit lantmäteri. Dä va på Kronegårn i Jonsarp. En kväll var meddelaren ute och gick över märkerna. Då fick han höra en röst å samtidigt så han ett fladdrande sken utmed en rågång. Rösten ropade: "Däråt går skeern." och lyset flyttade sig. Bonden hade flyttat råmärket. Det svarades då från ett annat håll: "Nej, däråt går den" Å så såg han ett annat lyse fladdra bort.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03195, upptecknad 1933.

FAQ

Var ligger Den eldgapande hunden vid Dannike kyrkogård?

Den eldgapande hunden vid Dannike kyrkogård ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.