Då hin onde grät i Västra Tunhem

Västergötland · Sverige · Sägenplats

Den onde tjänade hos en snål bonde — men när han skulle bära gärdsgårdsstörar utan rep rasade de åt alla håll, och då grät han.

I Västra Tunhem berättas hur den onde tagit tjänst hos en girig bonde mot löftet att få bonden själv efter en viss tid. Bland sysslorna skulle han bära gärdsgårdsstörar, och han lastade fler på axeln än någon annan klarade. Men eftersom han inte bundit ihop toppändarna ramlade störarna åt alla håll, och han kom ingen vart. Bonden och de som såg skrattade, och då grät den onde — och kontraktet upphävdes.

Johannes i Draget, Halleberg och en skräddare på Ekelund (Västra Tunhems socken, 1930)

Joh. Jansson i Draget hade längen gått å dillat äfter den tidens sed i husbehovsbränningen. Detta hände om påsk i mitten av förra århundradet. Palmsöndag samma år sade Johannes: till nästa fredag firar vi minnet av vår frälsares avgång från denna verlden. Jag Joh. Jansson i Draget är icke värdig att gå hädan på samma dag derför går jag dagen äfter. Mycket riktigt! Påsklördag fanns J. hängd och död i ladugården. Då uppt. var barn stog ladugården kvar. Vi våga oss icke förbi den om kvälla. Der spöka, sa de gamle. Att s. k. på åmmar (ugnar) funnits till är ju inget nytt, men att det funnits så stora åmmar att en skräddare kunnat sitta där och sy kläder, hör väl till sälsyntheten. Så var likväl förhållandet, på Ekelund Hunneberg innan detta blev kronj. boställe. I den gamla stugan var så stor pååmm att en skräddare som bodde där, satt om vintern och sydde på åmmen. Men som ofta skräddare o skom. köm i delo med bönderna, Fick även denne skräddare sin nidvisa. Vi ska sjunga om skräddars panga i Ekelunn. En långer stunn.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (DAG), arkiv-id ifgh01986, upptecknad 1930.

Näcken som min moder bruka sjunga (Västra Tunhems socken, 1930)

Jag är väl ingen riddare fast eder synes så Jag är den stackars Näcken i böljorna de blå, I forsar och stridaste strömmar. Min boning den ståndar allt under en bro der ingen kan gånga, ej heller kan ro Och ingen kan få hus över natten. I havet är jag född och der är jag buren och der haver jag mina hovkläder skuren. . Min fader och moder äro böljorna blå, mina vänner och fränder äro stickor och strå. Det är så roligt i havet att bo de äro så många som över oss ro. Flickan: Hemma gråter fader och hemma gråter mor och hemma gråter syster och hemma gråter bror Näcken:svarar: Hemma gråte vem som gråta må Men aldrig skall du mera på gröna jorden gå.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (DAG), arkiv-id ifgh01986, upptecknad 1930.

FAQ

Var ligger Då hin onde grät i Västra Tunhem?

Då hin onde grät i Västra Tunhem ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.