Bonden i Berghem som sålt sin själ

Västergötland · Sverige · Kyrka

Fyra präster misslyckades med att rädda bonden – tills en femte borrade ett hål i blyet och bröt pakten.

I Berghems socken i Mark sägs en bonde ha sålt sin själ till den onde. När betalningens dag kom lade han sig med bibeln på bröstet medan präster försökte driva bort makten över honom, förgäves. Först prästen från Surteby visade sig stark nog; han borrade ett hål i fönsterblyet och befallde den onde att fara ut, varpå rummet fylldes av eld och svavelrök och bonden var fri.

Troll (Berghems socken, 1932)

Så har vi en saga om Boberg. Där har funnits troll, rika så alldeles förskräckligt. Ibland när folk gick förbi, så var det spel och musik inne i berget. När det var bröllop där, stod berget på guldpelare. I Lekvadberg bodde också troll. De gjorde allt vad ont var. När folk bakade till jul, stal de bröd, och när de bryggde, stal de drick. De bytte bort barn, tog böndernas ungar och lämnade sina. Ibland kom trollen och lånade bröd, men det de lämnade igen vågade ingen äta. - Mor sa alltid: "Nu är här inga troll, för åskan har slagit ihjäl dem." Mor talade om, att det var en trollkäring, som varit inne hos en bonde och bytt bort hans barn. De gjorde så för att få sina barn bättre uppfödda. Ungen växte inte, bara huvudet blev större och större. Så var det en klok gumma, som lärde bondhustrun, att hon och några andra gummor skulle ställa sig ute på gården / och prata om, hur de skulle ha det till julen, och då sa den här gumman, att hon skulle sätta juldegen i ett äggskal och brygga i ett nötskal. Det satt trollkäringen och hörde, och då blev hon rädd att hennes unge skulle svälta ihjäl, så hon gick hem med det rätta barnet och tog sitt, och så sa hon: "Så hade jag inte tänkt att göra med erat." Det var på ett annat ställe, som en trollkäring också hade bytt barn. När folket i gården förstod, att det var galet, så blev de lärda, att de skulle gå ut på gården och ropa: "Assas barn ligger i elden och håller på att brinna upp." Då kom hon farande, som en piskad katt och sa: "Oj, oj, det är mitt," och så tog hon sitt och lämnade det andra. Det var en man, som var ute och red på julnatten. Han skulle till kyrkan. När han red förbi Boberg, kom ett fruntimmer ut, så granner så alldeles, med ett gullhorn och bjöd honom en dryck. Han låtsades dricka drycken, men han slog den över axeln, och då rann det ut på hästen, och där brändes håret av. Sen kastade han om hästen och red i sparrsträck därifrån. Han behöll hornet förstås. Då bör- / jade trollkvinnan ropa: "Ut alle man!

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02889, upptecknad 1932. Texten är här förkortad.

Berghems socken, 1926

"Jultjyvan." № 4 Min farmor brukade berätta om ett troll, som hon kallade Jultjyvan. Det var ett feminint troll, som bodde med sina trollungar långt uppe i de stora skogarna. Varje år vid jultiden kom hon ned till bebodda trakter, och då besökte hon de gårdar, där det fanns minderåriga barn. Hon såg ut ungefär som en stor apa, åkte under ett omstjälpt bryggkar och hade en bila med kort skaft i sin ludna hand. Så ställde hon sig på vakt vid någon gård, och om något barn kom ut, passade hon på och högg av det en fot, så det inte skulle kunna komma undan, drog det så under karet och gav sig i väg till sitt trollbo. Men om det dröjde, innan något barn kom ut, började hon föra allt slags ofog, slog med sin ludna hand i knutarna, pep och tjöt och förde skoj för att göra barnen nyfikna och locka ut dem. Ibland lyckades knepet, och då bar det i väg med det infångade barnet till trollboet, där hon beredde det till julmat åt ungarna. Av ett så rövat barn fick man sedan aldrig se ett spår. Men barnen voro förbjudna att gå ensamma ut i mörkret. Jag kommer ihåg, att farmor strängeligen förbjöd oss att gå ut ensamma i mörkret vid jultiden, ty då var det endast en lyckträff, om man lyckades undgå det vederstyggliga trollet.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id liu00591, upptecknad 1926.

Visa, sjungen av en gosse från Virestad (Berghems socken, 1932)

I Virestad socken i Kronobergs län, är hemmanet Ryttla beläget, där bodde Per och Kerstin, de levde så väl, ett paradis på jorden man kan likna. En tid efter bröllopet blev hon fruktsam och tiden den led mot förlossningens stund, och dagen att hon skulle föda. Så kommo där bergtroll, och togo Kerstin bort (Se de hade för sig, att trollen stal havande kvinnor.) De hade gjort en avbild, som Kerstins like var och lagt uti barnsängen neder. Nu har jag glömt bort själva visan, men jag får väl berätta innehållet. När han gått änkeman en tid gifte han om sig, men / på bröllopskvällen kom Kerstin tillbaks. När de satt och spisade som bäst. Så hördes Kerstins röst ifrån förstugan in, hon sade: "Kära Per, ta mig åter. Ge mig ett strumpeband utav din kära hand, så blir jag förlossad ifrån trolldomens band. Han sprang upp och ville springa ut efter henne, men brudens anhöriga höllo honom kvar. Han fick inte, utan hon fick gå tillbaka igen. Och Per han brast ut i den vildaste gråt, och bruden vände om till hundsboda rätt fort, och bröllopet det slutade med smärta. Så var det med den historien.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02889, upptecknad 1932.

FAQ

Var ligger Bonden i Berghem som sålt sin själ?

Bonden i Berghem som sålt sin själ ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.