Berättelsen om Skam, Varnum

Västergötland · Sverige · Sägenplats

I Varnum levde djävulen vidare under namnet Skam – i en sägen ännu under nedteckning.

Från Varnums socken i Västergötland finns en sägen om Skam, det folkliga namnet på djävulen. Den fullständiga texten är ännu inte renskriven, men berättelsen hör till den rika västgötska traditionen där den onde uppträder bland människor, ofta som varning eller prövning. Platsen bär minnet av denna gamla folktro om Skam.

Lyktgubbar (Varnums socken, 1928)

Lyktgubbar kan man allt få se både här och där ibland. Oppe vid kanalen (Norsbäcks kanal) kan man få se dem ibland. Förr i världen har de trott att det har varit något spökeri med de där. Att det har varit några som har gått igen på det viset. På mossorna väster om Stora Lungen har de sett lyktgubbar också ibland. En gång var det en som gick över mossen en kväll och det var en lyktgubbe som hoppade framför honom. Men de lyser inte så pass så att man har någon nytta av dem de där inte. Så sa han: "Lys så att man ser, eller också drag för Fan i våld." Så slocknade ljuset med detsamma, men han började bli dålig med detsamma och när han kom hem så var han så sjuk, så att han kunde ha dött. Men han kvicknade allt vid till sist.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh01339, upptecknad 1928.

Spöken (Varnums socken, 1928)

Vid Store Berge lär det ska' spöka. Jag har inte sett något där, men det är andra som har sett. De har sett ett ljus som har lyst ut ifrån berget alldeles som ur ett fönster, och de har gått och skulle se vad det har vart, men då har det tagit slut. På en del ställen lär det vara varnt på så vis att hästarna blir skrämda där. För se hästarna är ju mer synska än folk. Men om man då har tittat igenom betselringen, så skulle man ha fått se vad som har varit i vägen för hästen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh01339, upptecknad 1928.

Tomtar (Varnums socken, 1928)

Jag har sett en tomte en gång i min ungdom, vilket ni se'n tror mej eller ej. Det var utefter vägen som går genom hagarna mellan Grenviken och skolan. Han kom och gick över vägen. Han var så pass så han kunde ha räckt mig till knäna, och han var klädd i grå kläder och en röd luva hade han. Han gick ner emot lyckan vid Hagkärret, och där hoppade han in i lagår'n, som fanns där på den tiden. Jag gick efter och tittade i lagår'n men jag såg inte till honom något mer.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh01339, upptecknad 1928.

FAQ

Var ligger Berättelsen om Skam, Varnum?

Berättelsen om Skam, Varnum ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.