Skräckens historia
Sveriges egen Dracula: Bram Stoker och Mörkrets makter
16 november 2026 · 7 min läsning

Den 10 juni 1899 började en svensk tidning publicera Bram Stokers Dracula, men läsarna fick en berättelse som skilde sig rejält från den engelska romanen. Greven hade bytt namn, nya personer hade tillkommit och under hans slott pågick människooffer i en kult som ville förändra hela världen.
En roman som påstod sig vara sann
Lördagen den 10 juni 1899 kunde läsarna av Stockholmstidningen Dagen hitta en ny följetong på första sidan. Rubriken löd: MÖRKRETS MAKTER. Roman af Bram Stoker. Svensk bearbetning för Dagen af A—e.
Under rubriken fanns ett förord från utgivaren. Där förklarades att orter och personer hade fått andra namn av lättförklarliga skäl, och att händelserna i berättelsen faktiskt hade inträffat. Det var ett ganska djärvt påstående om en roman med vampyrer.
Bram Stokers Dracula hade publicerats i England två år tidigare, 1897. Men den svenska versionen var ingen vanlig översättning. Den innehöll så stora förändringar att forskare fortfarande diskuterar vem bearbetaren var.
Den 16 augusti 1899 började berättelsen också publiceras i Aftonbladets Halfvecko-upplaga, en specialutgåva som kom två gånger i veckan och distribuerades till landsorten. Märkligt nog stod det fortfarande i förordet att bearbetningen var gjord för Dagen.
Mannen som lämnade myndigheten för teatern
Bram Stoker hade en ovanlig väg till skräcklitteraturen. Enligt hans egen berättelse kunde han fram till omkring sju års ålder inte stå upprätt, men senare blev han så stark att han utmärkte sig som idrottare vid universitetet i Dublin.

Som vuxen arbetade han inom den irländska statsförvaltningen, bland annat vid Dublin Castle. Han blev Inspector of Petty Sessions och skrev till och med en handbok om tjänstemännens arbetsuppgifter, The Duties of Clerks of Petty Sessions.
Parallellt växte hans intresse för teatern. I november 1871 började han som oavlönad teaterkritiker på Dublin Evening Mail, efter att själv ha kontaktat tidningens ägare, doktor Maunsell.
Så småningom lämnade han myndighetsarbetet för att sköta affärerna åt skådespelaren Henry Irving vid Lyceum Theatre i London. Samarbetet varade i 27 år och kom att uppta en stor del av Stokers yrkesliv.
Hans mor Charlotte hade dessutom skrivit om en verklig katastrof. År 1873 skrev hon ned en redogörelse för koleraepidemin i Sligo 1832, en redogörelse som påverkade sonen. Hur mycket av hennes berättelse som senare hamnade i hans skräcklitteratur är svårare att avgöra.
Ett namn i en bok om Valakiet
Sommaren 1890 befann sig Stoker i kuststaden Whitby i England. I slutet av juli tog han in på Mrs Veazeys pensionat på 6 Royal Crescent, och under vistelsen arbetade han med material som skulle få betydelse för hans kommande roman.
Den 8 augusti antecknade han namnet Dracula från William Wilkinsons bok om Valakiet och Moldavien, utgiven 1820. I en fotnot förklarades att Dracula på valakiska betydde djävul.
I Stokers tidigare anteckningar hade vampyrgreven ett annat namn: Count Wampyr. Det strök han och ersatte med Dracula, ett betydligt mer särpräglat namn som sedan följde med in i den färdiga romanen.
Det finns en vanlig föreställning om att Stoker reste till Transsylvanien och besökte platser förknippade med Vlad Dracula. Men han besökte aldrig Rumänien, och hans anteckningar tyder inte ens på att han kände till att den historiske Vlad bar namnet Dracula.
Whitby går däremot att besöka. På Svenska Spökkartan finns Whitby Abbey, en plats med koppling till staden där Stoker arbetade med sin berättelse. Även Lyceum Theatre i London finns på kartan, som en påminnelse om hans långa samarbete med Irving.
När Dracula blev Draculitz
I den svenska Mörkrets makter heter greven Draculitz. Jonathan Harker har blivit Thomas Harker, Mina heter Vilma Murray och Lucy Westenra har fått efternamnet Western.
På grevens slott finns dessutom en blond, blåögd vampyrkvinna som gång på gång försöker förföra Harker.
Men den största förändringen finns under slottet. Där ligger grottor där Draculitz leder en kult som överstepräst, med människooffer som en del av verksamheten.
Grevens planer sträcker sig också längre än att dricka blod och skapa nya vampyrer. Han vill upprätta en ny världsordning där vampyrerna ska bli ett slags herrefolk.
Rickard Berghorn har delvis tolkat detta som en satir över socialdarwinismen. Berättelsen innehåller dessutom anspelningar på händelser efter 1897, alltså efter att Stokers originalroman redan hade publicerats.
Två svenska versioner av samma vampyr
Det märkligaste är kanske att de svenska läsarna inte ens fick samma berättelse. Dagen och Aftonbladets Halfvecko-upplaga publicerade två versioner som började på ungefär samma sätt men sedan utvecklades mycket olika.
Brytpunkten kommer när Thomas Harker bestämmer sig för att fly från slottet med hjälp av ett lakan som rep. Fram till dess är texterna lika, men därefter blir Halfvecko-upplagans version kortare och mer skissartad.
Dagen fortsatte med en omfattande roman. När följetongen avslutades den 7 februari 1900 hade den nått sidan 688, där slutstycket nämnde Van Helsing, Vilma och Quincey Morris innan ordet SLUT satte punkt.
Den fullständiga Dagen-versionen omfattar omkring 1,63 miljoner tecken. Stokers engelska Dracula ligger på ungefär 830 000, vilket betyder att den svenska bearbetningen är nästan dubbelt så lång.
Följetongen trycktes med egen sidnumrering så att läsarna kunde klippa ut avsnitten och binda ihop dem till en bok. Sådana bundna exemplar finns fortfarande registrerade i svenska bibliotek.
Från Sverige till Island
Historien tog ytterligare en omväg när den nådde Island. Där publicerades Makt myrkranna i tidningen Fjallkonan från den 13 januari 1900 till den 29 mars 1901, och 1901 kom den också som bok.
Översättaren hette Valdimar Ásmundsson. Han utgick från den kortare svenska versionen i Aftonbladets Halfvecko-upplaga och förkortade berättelsen ytterligare.
Under lång tid var det inte allmänt känt hur dessa texter hängde ihop. Den isländska versionen fick förnyad internationell uppmärksamhet när den publicerades på engelska som Powers of Darkness: The Lost Version of Dracula den 7 februari 2017, i översättning av Hans Corneel de Roos.
Året då den svenska Dracula fick nytt liv
När den isländska boken uppmärksammades internationellt kom Rickard Berghorn att tänka på den gamla svenska titeln Mörkrets makter. Han sökte i Kungliga bibliotekets tidningsdatabas och kontaktade bland andra de Roos, Dacre Stoker och John Edgar Browning.
Undersökningarna ledde vidare till upptäckten att det faktiskt fanns två olika svenska versioner. Det förändrade bilden av hur den isländska texten hade uppstått och vilken roll Sverige spelade i Draculas tidiga spridning.
Den svenska berättelsen hade inte varit fullständigt bortglömd. Dagen-versionen trycktes om i veckotidningen Tip-Top mellan 1916 och 1918 och fanns upptagen i Sam J. Lundwalls bibliografi.
Det nya var förståelsen av hur kraftigt texten avvek från Stokers roman. I oktober 2017 gav Aleph Bokförlag ut hela Dagen-versionen med en inledning av Berghorn och ett förord av John Edgar Browning. Ytterligare utgåvor följde 2020 och 2023.
En gåta återstår dock. Vem var egentligen personen bakom signaturen A—e, som stod angiven på tidningens första sida 1899?
Hans Corneel de Roos har föreslagit journalisten Anders Albert Andersson-Edenberg, medan Berghorn är kritisk till den identifieringen. Någon säker lösning finns ännu inte.
Vampyren som vägrade försvinna
Stokers egen roman fick samtidigt ett långt liv på film. När Nosferatu filmatiserade berättelsen utan tillstånd försökte hans änka Florence Stoker stoppa filmen genom en rättsprocess i Tyskland.
Domstolen beslutade att alla kopior skulle förstöras. Men eftersom exemplar redan hade spridits utanför Tyskland överlevde filmen, medan produktionsbolaget Prana Film gick i konkurs.
Även skådespelaren Bela Lugosi blev så förknippad med Dracula att kopplingen följde honom ända till graven. När han begravdes på Holy Cross Cemetery i Culver City 1956 bar han en Dracula-cape, och bland de omkring sextio sörjande fanns filmskaparen Ed Wood.
Så hänger det ihop
– Bram Stoker: Skrev *Dracula*, utgiven 1897. Namnet Dracula hämtade han från en bok om Valakiet och Moldavien.
– A—e: Den okända personen bakom den svenska bearbetningen *Mörkrets makter*, som började publiceras i Dagen den 10 juni 1899.
– Dagen: Publicerade den långa svenska versionen, som avslutades den 7 februari 1900.
– Aftonbladets Halfvecko-upplaga: Publicerade en kortare svensk version från den 16 augusti 1899.
– Valdimar Ásmundsson: Byggde den isländska *Makt myrkranna* på den kortare svenska versionen.
– Hans Corneel de Roos: Översatte den isländska texten till engelska och bidrog till att kartlägga de olika versionerna.
– Rickard Berghorn: Uppmärksammade den svenska textens betydelse 2017 och medverkade till att hela Dagen-versionen gavs ut igen.
Tittar- och lästips
– Dracula (1897) – Bram Stokers originalroman, utgångspunkten för jämförelsen.
– Mörkrets makter (1899–1900) – Den svenska bearbetningen, helst den fullständiga Dagen-versionen som gavs ut av Aleph 2017.
– Makt myrkranna (1901) – Den isländska bearbetningen, även tillgänglig på engelska som *Powers of Darkness: The Lost Version of Dracula* (2017).
– Nosferatu – Filmatiseringen som Florence Stoker försökte få förstörd genom domstol.
Nästa avsnitt i Skräckens släktträd: Bröderna som jagade spöken: Henry och William James.
På kartan
Källor
Utforska vidare: London · Yorkshire · Rumänien · Storbritannien · Hemsökta slott · Hemsökta stadsplatser
Fler berättelser
- Skräcktävlingen: rösta fram den värsta mardrömmen
- Natten då monstren föddes: Mary Shelley och John Polidori
- Liket som blinkade: elektriciteten bakom Frankenstein
- Mannen som hittades i fel kläder: Edgar Allan Poe
- Den osynlige prinsen och vampyren som kom först: Le Fanu
- Grevinnan och blodet: Elisabet Báthory
- Gengångare: sex fynd där de döda skulle hållas kvar
- Wharram Percy och de döda som inte fick återvända