Skräckens historia

Liket som blinkade: elektriciteten bakom Frankenstein

8 november 2026 · 7 min läsning

I januari 1803 kopplade en italiensk vetenskapsman elektrisk ström till kroppen av en nyss avrättad mördare i London. Käken började darra, vänster öga öppnades och bland åskådarna fanns människor som trodde att den döde höll på att vakna.

Mannen som hängdes vid Newgate

George Foster var 32 år när han ställdes inför rätta vid Old Bailey i London i januari 1803. Han anklagades för att ha mördat sin hustru Jane och deras späda dotter Louisa. Enligt Newgate Calendar hade han dränkt dem i Paddingtonkanalen.

Rättegången hölls under den session som inleddes den 12 januari. Juryn fann honom skyldig och domen var döden, vilket också står i domstolens bevarade protokoll.

Enligt Newgate Calendar erkände Foster före avrättningen. Han var då så försvagad att han behövde stöd för att ta sig upp till galgen vid Newgatefängelset.

Exakt vilken dag han avrättades är inte helt klarlagt. Vetenskapsmannen Giovanni Aldini anger den 17 januari 1803, medan Newgate Calendar skriver den 18 januari. En senare återgiven anteckning ur en församlingsbok stöder den 17 januari, men originalet har inte kunnat kontrolleras här.

En lag som skickade kroppar till kirurgerna

Sedan 1752 hade den brittiska Murder Act föreskrivit att avrättade mördare antingen skulle dissekeras eller hängas upp i kedjor. Vanlig begravning var förbjuden, och kroppen blev därmed en del av straffet även efter döden.

Rowlandson & Pugin, Newgate, The Microcosm of London (1809) / Wikimedia Commons (public domain)

Mellan 1752 och 1832 dömdes 1 150 mördare i England och Wales till dissektion. För anatomilärarna var dessa kroppar en laglig tillgång till material för undervisning och forskning.

Men kropparna räckte inte. Kring 1820 fanns fyra sjukhusskolor och 17 privata anatomiskolor i London, och behovet var större än vad avrättningarna kunde tillgodose.

Det skapade en marknad för så kallade resurrectionists, likplundrare som stal nyligen begravda människor och sålde kropparna till anatomiskolorna. Först med Anatomy Act 1832 fick anatomilärarna en bredare laglig tillgång till obeställda kroppar från bland annat arbetshus, fängelser och sjukhus.

George Fosters kropp kom däremot till kirurgerna genom domstolens beslut. Och just den här gången väntade ett experiment som skulle bli betydligt mer omtalat än en vanlig anatomisk dissektion.

Galvanis systerson och elektriciteten

Giovanni Aldini föddes i Bologna den 16 april 1762. Han var systerson till Luigi Galvani.

Aldini arbetade vidare med galvanismen och intresserade sig särskilt för möjligheten att använda elektricitet vid drunkning och skendöd. Det handlade alltså inte om att skapa ett nytt liv, utan om att undersöka om elektrisk stimulering kunde hjälpa någon som verkade död.

I London fick han tillgång till George Fosters kropp genom kirurgernas organisation. Enligt Aldinis egen redogörelse hade kroppen legat ute i minusgrader under en hel timme innan den fördes till ett hus inte långt från Newgate.

Kirurgernas ansvarige, Mr Keate, lät Aldini leda försöken. Till sin hjälp hade han anatomen Carpue, studenten Hutchins och instrumentmakaren Cuthbertson.

Aldini uppger själv att den avrättade var 26 år gammal. Där skiljer sig hans berättelse från Old Baileys rättegångsprotokoll, som anger Fosters ålder till 32 år.

Ögat som öppnades

Utrustningen bestod av tre tråg med vardera 40 zinkplattor och 40 kopparplattor. Med hjälp av denna elektriska apparat kunde Aldini leda ström genom olika delar av den döda kroppen.

Vid det första försöket kopplades en elektrisk båge mellan munnen och örat. Aldini beskrev hur käken började darra och hur vänster öga faktiskt öppnades.

Det var en muskelreaktion orsakad av elektricitet. Men för den som stod och betraktade en nyss avrättad människa måste skillnaden mellan en elektriskt framkallad rörelse och ett livstecken ha varit svår att avgöra.

Aldini fortsatte försöken. Vid ett senare moment tyckte han att kroppens reaktioner nästan gav intryck av återupplivning, och vid ett annat fick stimulering av tummens muskler handen att försöka knyta sig.

I sin redogörelse spekulerade han också i om livet möjligen hade kunnat återställas under andra omständigheter. Det var hans egen försiktiga möjlighetstanke, inte ett påstående om att Foster faktiskt hade återupplivats.

Newgate Calendar återgav senare experimentet med uppgifter om darrande käkar, ett öga som öppnades, en hand som lyftes och knöts samt ben som rörde sig. Enligt kalendern trodde några mindre insatta åskådare att mannen stod på gränsen till att återvända till livet.

Kalendern påpekade samtidigt att detta var omöjligt. Den berättade att vänner till Foster hade dragit i hans ben under galgen för att påskynda döden.

Det finns också en märkligare uppgift i samma källa. Enligt Newgate Calendar blev Mr Pass, en uppsyningsman vid kirurgernas organisation, så skrämd av experimentet att han dog kort efter att ha kommit hem. Någon oberoende bekräftelse på den berättelsen finns inte i de källor vi har gått igenom.

Från elektriska muskler till Frankenstein

Romanen Frankenstein gjorde något annat av elektricitetens möjligheter än Aldinis försök. Hos Aldini handlade det om att framkalla rörelser och undersöka möjligheten att behandla skendöd. Hos Shelley blev människans försök att skapa liv själva grunden för skräckberättelsen.

I förordet till 1831 års utgåva nämnde Shelley galvanismen uttryckligen. Hon skrev att en död kropp kanske skulle kunna återupplivas och att galvanismen hade gett antydningar om sådana möjligheter.

Det är en tydlig koppling mellan romanens idévärld och den vetenskapliga diskussion som Aldini tillhörde. Men det finns en viktig gräns för vad vi faktiskt kan säga.

Mary Shelley nämner varken Giovanni Aldini eller George Foster vid namn. Ingen av de källor vi har gått igenom visar heller att hon kände till just experimentet vid Newgate.

Det går därför inte att slå fast att Aldinis försök inspirerade Frankenstein direkt. Däremot är experimentet ett ovanligt konkret exempel på den galvanism som Shelley själv senare hänvisade till.

Skillnaden är också avgörande för själva skräcken. Aldini fick muskler att dra ihop sig i en död kropp. Shelley lät en vetenskapsman gå hela vägen och skapa en levande varelse.

Sverige hade sin egen anatomiska historia

Även i Sverige användes avrättade människors kroppar för anatomisk undervisning. Redan den 12 januari 1699 höll Johan Jacob Döbelius den första offentliga anatomin i Skåne, i Malmöhus slottskällare.

På bordet låg en avrättad soldat. Händelsen visar att kopplingen mellan dödsstraff och medicinsk undervisning fanns här långt före Aldinis experiment i London.

Ett annat exempel kommer från Stockholm. I jultid 1728 avrättades en kvinnlig fånge på stadens galgbacke, och med kung Fredrik I:s tillstånd fördes hennes kropp till den anatomiska teatern i Södra stadshuset.

Mellan den 31 januari och den 18 februari 1729 obducerades hon offentligt av Collegium medicum. Inträdet kostade 16 öre silvermynt och stadens barnmorskor var särskilt inbjudna.

Enligt den historiska genomgången hade avrättningen till och med skjutits upp för att kroppen skulle vara så färsk som möjligt. Det säger en hel del om hur nära dödsstraffet och den medicinska undervisningen kunde ligga varandra.

Användningen av kroppar från människor som tagit sina liv fortsatte långt senare. Av de 1 000 kroppar som Lunds anatomisal tog emot mellan 1886 och 1907 kom 888 från självmördare.

Myt mot verklighet

- Det många tror: Aldini väckte George Foster till liv. Det som är belagt: Elektriciteten framkallade muskelrörelser, bland annat i käken, ögat och handen. Foster återupplivades inte.

- Det många tror: Mary Shelley byggde Frankenstein direkt på Aldinis experiment. Det som är belagt: Shelley nämnde galvanismen i förordet 1831, men inte Aldini eller Foster. Någon direkt påverkan är inte styrkt.

- Det många tror: Experimentet genomfördes inne i Royal College of Surgeons. Det som är belagt: Kroppen hade överlämnats till kirurgernas organisation, men försöket utfördes i ett hus nära Newgate.

- Det många tror: En åskådare dog av skräck när liket rörde sig. Det som är belagt: Newgate Calendar berättar detta om Mr Pass, men uppgiften saknar oberoende bekräftelse.

- Det många tror: Aldini var Luigi Galvanis brorson. Det som är belagt: Han var Galvanis systerson.

Platsen i dag

Den historiska platsen för George Fosters avrättning är Newgatefängelsets tidigare område i London. Det är den plats som hör till själva avrättningen, inte till experimentet.

Försöket utfördes enligt Aldinis redogörelse i ett hus på kort avstånd från fängelset. Någon exakt byggnad för experimentet är inte fastställd i källmaterialet, och därför vore det fel att peka ut en särskild adress.

I Sverige finns två konkreta platser som berättar om samma tids medicinska förhållanden: Malmöhus i Malmö och Södra stadshuset, dagens Stadsmuseum i Stockholm. Där genomfördes dokumenterade anatomiska undersökningar av avrättade människor.

Aldini lyckades aldrig väcka en död människa till liv. Han lyckades däremot få en avrättad mans öga att öppnas, och det räckte för att göra experimentet till en av galvanismens mest uppmärksammade berättelser.

Nästa avsnitt av Historien bakom skräcken handlar om en annan person vars namn kommit att förknippas med skräck, men där gränsen mellan dokumenterad historia och eftervärldens berättelser behöver granskas lika noggrant.