Spöket på holmen Witten i Åmål

Dalsland · Sverige · Naturplats

Två fiskare övernattade på en holme och såg en osynlig båt, förskrämda djur och en eld där en man hängt sig.

Vid holmen Witten i Åmåls socken i Dalsland lade två fiskare till för natten. Vid midnatt hörde de en båt skjutas ut och åror kastas, men ingen båt fanns när de såg efter. Sedan sprang förvirrade ekorrar och en skrämd fårskock omkring, och till slut såg de en gestalt sitta och elda under en gran där en man från Botilsäter hängt sig några år tidigare. Fiskarna höll det för att vara fan själv som spökade på holmen.

Vattenväsen (Åmåls socken, 1932)

Ortens benämning på manliga vattenväsen: "Näcken", "strömgôbben", "gôbben", "den lelle". Man har trott att "näcken" kunde vålla drunkning. Han skulle vara som en stor karl men han hade man som en häst. Skägget skulle vara långt. Han höll sig i vikarna i vassen. Han kunde spela fasligt grant sade de som hade hört honom, men han spelade aldrig annat än i skymningen och på natten. Han hade inga kläder på sig. Långt hår skylde kroppen. När en var pojk så brukade en å kasta sten utåt sjön. Stenen kastades högt upp i luften och så långt ut en kunde. Det kallades att "kaste näck" De gamle sade, att om en kastade utåt sjön, så skulle en inte kunna komma illa ut för näcken. / Men en skulle spotta på stenen, innan den kastades och så skulle en säga "näck näck bind däj". För det gick inte an att gå ut i vattnet om en inte hade kastat eller spottat före sig. Det var också bra att skjuta utåt sjön, för näcken skulle vara rädd för skott. Jag hörde berättas av gamla att barn, som höll till vid Åmålsviken hade sett näcken där. Han kom utifrån sjön. Och han simmade som en häst. Barnen blevo rädda och sprang därifrån, så de kom helskinnade undan. Ortens benämning på det väsen, som uppehöll sig i kvarnarna: "Strömgôbben". Sådana gubbar har det funnits i alla kvarnar på trakten. Vid Kasenberg hade de sett spåren efter honom i mjölet. Och om de blev högljudda i kvarnkammaren på kvällen, så stannade kvarnen. Han blev så ond då, så att han hängde sig fast i vattenhjulet, och då var det ingen kraft som kunde flytta det. Det hände många gången att mjölnaren inte kunde få fart på kvarnen på hela natten fast det var fullt / upp med vatten. Då var det inte annat för kvarngubbarna är att fara hem eller vänta till strömgubben blev god igen. Mjölnaren vid Kasenberg brukade varskos, om det var något fel i kvarnen. Å råkade han att somna, så var det aldrig farligt att han försov sig, för "strömgôbben" väckte honom. En gång satt ett lag och spelade kort i kvarnkammaren.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02986, upptecknad 1932. Texten är här förkortad.

Tomten (Åmåls socken, 1932)

Tomten var allt en liten, liten gubbe det. Han var inte mer än ett par fot lång, men han hade skägg så långt så det räckte ned till fötterna. Det sade mor, för hon hade sett honom. Han hade kläder på kroppen som en människa, men han hade inte långa byxor utan korta. Både rock å byxa voro gråa. På huvudet hade han som en lång röd mössa som hang ned på ryggen. Han var alldeles som en människa till skapnaden. Men mor tyckte, att han hade så stort huvud å stor mage. Han kunde göra sig osynlig. Han var så kvick att gömma sig, så det gick som ett kasta en vante. Tomten höll sig var som helst på gården, men han ville gärna hålla sig i stallet och ladugården. Han tyckte om att hålla sig till kreaturen. Å han gav dem foder / så att de blev både tjocka och trinda. Han höll dem fina. Hästarna tyckte han om. Å han gav dem att äta på morgonen. Men kom en främmande häst in i stallet, så löste han den och ledde den utom väggen. Det hade han gjort i Årbol en gång. Kom en ny husbonde till gården, så tyckte inte tomten om det. För han ville att det skulle vara som det hade varit med ordningarna. Han blev ond och oregärlig om det blev gjort på annat sätt. Tomten blev som de handterade honom till. Var de snälla och påpassliga mot honom, så var han snäll i stället, men om de voro elaka mot honom och gav honom snäsor, så fick de betalt med att han kastade allt "huller om buller", som fanns i uthusen. Jag minns "fälle" så väl hur det var i Dällnäs härborta. Där hade vi en stor långspis. Å om vi kom att packa i den på natten, så fick vi inte fred på hela natten. Då slog tomten å var "uregärlig" som en skojare. En natt, så hörde vi att det packade i spisen flera gånger. Vi trodde att det var något illa på färde och gick till lagården och såg efter. / Då var en ko lös och höll på att stånga ihjäl de andra korna. Det var "tomtenisse" som varskodde. Han bodde säkert i spisen, för det var värst om en osade något i spisen på kvällen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02986, upptecknad 1932. Texten är här förkortad.

Djävulen, spökeri (Åmåls socken, 1932)

Jag och en kamrat var ute på en fisketur. När vi kom till Rönnäs, kom en fiskare från Värmlandsnäs å skällde på oss å sa att vi voro ute å tjuvfiskade. Vi ägnade ut vår redskap. Så for vi till en holme, som heter Vitten och lade oss. Högsta natten såg vi att en båt sköts ut. Det hördes, att han kastade ut årorna. Om en stund drog han upp båten vid vår båt, så hörde vi tydligt att han gick i bergen. Då var klockan halv ett på natten. När vi såg efter närmare, så fanns det inte liknelse till båt mer än vår egen. Klockan 1 på natten, så började en hop ekorrar å springa i tällerna och om en stund kom en stor fårskock springande och var alldeles förskrämd. Men varken ekorrarna eller fåren voro som de skulle vara. Det var själva "fân", som ##gjorde på / holmen. Och det var inte utan än att vi voro rädda. Men sen fick vi se en person sitta och elda under en gran och i den granen hade en patron från Botilsäter hängt sig. Det var ett par år förut. Det kunde inte vara annan än själva "fân" som satt där och eldade. Det var många som voro rädda för de hålen, för de fick inte vara ifred för spöken där.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02986, upptecknad 1932.

FAQ

Var ligger Spöket på holmen Witten i Åmål?

Spöket på holmen Witten i Åmål ligger i Dalsland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Dalsland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.