Sägner från Torrskogs socken

Dalsland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Torrskogs socken i Dalsland, gjorda 1926.

När "hästnäsen" spökade (Torrskogs socken, 1926)

En nyårskväll, i slutet af 1880 talet, drunknade i Lyssjö en man vid namn Johannes Engelbrektsson från Hästnäset i Engeboda, "hästnäsen" vanligen kallad. Han som var i färd med att gifta sig hade på nyårsaftonen besökt sin fästmö i Nästegård i hemvägen gästade han några vänner i Barkerud, så det blev sent på kvällen när han gick hemåt. Under hans bortavaro hade, till följd af ett "strykande" töväder, en vak öppnat sig i Hästnäsviken. Intet anande gick Johannes rätt i vattnet och drunknade ett litet stycke från land vid sitt hem. Dagen därpå nyårsdagen, innan någon viste att Johannes var död, såg flera stycken af de kyrkobesökande Johannes i Torrskogs kyrka. Några såg honom i sällskap med två karlar gå in och ut i kyrkan. När det sen rustades till begravning efter Johannes var det ett vådligt spökande natt och dag på Hästnäset, på loftet forsade och brusade det som om hela "vassåar" tömts ut. Johannes och hans mor Lisa hade också fört ett oroligt liv, de hade inte det bästa rykte om sig trots att Johannes var som man säger "en fin karl" och såg så god och präktig ut. På våren samma år gick en man vid namn Nils Larsson, Nils på Löpern (Ett torp i Engeboda) från sitt hem / till Skytegen (nu Skogsby kalladt.) i Engeboda på "dagsverke". Kommen till Länsmansbron som går ut till landsvägen fick Nils (som också kallades "spökgubben" emedan han såg folk som "gick igen") seen man komma gående landsvägen västerifrån bärande en överrock på armen. Mannen hälsade och Nils hälsade. Mannen tilltalade Nils och när Nils svarade såg han närmare på den talande och ryste till, det var ju "Hästnäsen", en död - han hade framför sig. Nils blev så rädd att han inte förmådde stå utan stödde sig mot en tall. Hur står det till med dig? frågade han. Det är dåligt sade Johannes och så började han att bikta sig, men det tog lång tid ty sådana ha makt blott till att säga två ord om gången sen måste man åter spörja dem, igen sade Nils.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00705, upptecknad 1926. Texten är här förkortad.

Trollboskapen (Torrskogs socken, 1926)

Efter berättande av H. A-n. (förmodligen Hinrik Andreasson, Ängebodane) I jättarnas och tomtars dar och trollenas, det sa' min far, jag gick vid hannegället helt obemärkt och tyst på lek att vända hem med fågelstek från lilla bäckkvarnsstället på Engebodafjället. Än hördes ej ett enda ljud. Naturen uti nyväckt skrud än låg i allsköns slummer. Blott puls och hjärta hördes slå och lätta andedräkten gå, den kalla fingrar ljummer - allt uppå ljung och lummer. Ja, trolsk var denna ottestund. Strömkarlen fattats av Jon Blund och sakta släppt sin luta. Men bäst jag lyssna, "klack jag te", det var strax före klockan tre. I vallhorn gällt det tuta' bakom min lummerputa. Strax kom det holingar och sang, och närmades grann bjällerklang från kor och får och getter. På avstånd skogrår lillade och troll och fåglar drillade. En väldig "skock med krötter" sprang över mina fötter. (Föregående rad är överstruken och ersatt med:) nätt trampade hans fötter. / En gång kom jätten och hans tös. Av skräck ej skytten längre frös. "Aj, aj! Far, där är skötten! Nu skjutr han väl oxen Ring." - "Lä'n skjuta; det gör ingenting. Var inte rädd!" sa' jätten, "Än är för mörkt se fläcken." "Å inte orkar'n skjuta Ring för han i dag ej spist nå'n ting å inte heller tvått sig". Men skötten hörde det och log, en brödbit upp av fickan tog, sig tvådde, var strax färdig. Det small. - Ring låg orörlig. Den gången gjorde skötten domt, ty från den da'n var ständigt tomt i la'gårn och i bingen. Han hade alldrig se'n nå'n tur till något enda kreatur. Förtrollade va' tingen, och bot - det fann han ingen. J. Holmblad I vallhorn gällt det tuta' bakom min lummerputa. Strax kom det holingar och sang, och närmades grann bjällerklang från kor och får och getter. På avstånd skogrår lillade och troll och fåglar drillade. En väldig "skock med krötter" sprang över mina fötter. (Föregående rad är överstruken och ersatt med:) nätt trampade hans fötter.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00705, upptecknad 1926.

[utan titel] (Torrskogs socken, 1926)

Norman i Kölviken i Nössemark var hos Brynte på Jemnemon å lärde sej fresta eller trolla. Hinrek A. sa, att om någon ble öv (= kär) i e tös men ente kunne få'a sâ skulle de gå te Norman, sô kunne han göra så, att de feck tösa. (Enl. Joh. Nilsson, Bergsbol - Jemnemon ligger nära Bergsbol, o Johannes såg Brynte i många år - tog Brynte o ställde sej med huvudet innanför skåpdörrarna o repade med en stor kniv på innersidan av dörrarna (förmodligen kors) o läste. Johannes vägrar tala om trollformeln, som Brynte använde. De har allt sagt, att jag var styvare än Brynte te å fresta eller bota el. järåt, tyckte Johannes.) / Brynte hade, enl. Johannes på Bergsbol, varit på Billingsgosse (= arrendebostäder under Billingsfors bruk) o lärt sej trolla.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00705, upptecknad 1926.

FAQ

Var ligger Sägner från Torrskogs socken?

Sägner från Torrskogs socken ligger i Dalsland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Dalsland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.