Sägner från Rölanda socken

Dalsland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Rölanda socken i Dalsland, gjorda 1923–1963.

Om Gasten. (Rölanda socken, 1926)

Sagesman: D. Mellkvist född år 1856 (i Rölanda). Upptecknat av: Torsten Hjalmarsson, Hökedalen. Om Gasten. Det hände ofta att folk förr i tiden kommo ut för gasten, hur han väsnades och gick an med sitt "skratt", hörde man rätt som det var. Men det var så svårt att få syn på honom och ingen kunde med bestämdhet säga, hurudan han såg ut. – Det lät som skramlet av torrt skinn när han flög fram. Ett par gamla makar bodde i sin stuga, vilken låg ensam på gränsen där bygd och skog möttes. Gasten kom och slog sig till däruppe i bergen och väsnades styggt på kvällar / och nätter. Sedan gamlingarna hört honom en tid, beslöt sig gumman för att härma hans "skratt". På kvällen när gubben lagt sig att sova, gick gumman och ställde sig i det öppna fönstret, och väntade tills gasten kommit i tagen. Då klämde hon i och väsnades, härmande odjuret så gott hon förmådde. Det gick en stund, men så kom gasten närmare och gumman började att känna sig "färn". Hon drog sig in och slog för fönsterluckan. Och det var i grevens tid, för då fick hon höra hur vingar svepte fram mellan aplarna vid kanten. Gumman kröp förskräckt bort till gubben och lade sig, men på sömn blev det inte att tänka den natten. Gasten gick an därute i hagen, och på morgonen visade det sig att han ingalunda var att leka med, han hade fullständigt kvistat av en av aplarna. / Sagesmannens farfar var laggare och snickare. På vintern for han omkring i gårdarna och bytte bort sina alster, vilka han då medförde på en kälke, mot spannmål, potatis o.a. En kväll när han var på hemväg, råkade han illa ut. Gasten började på uppe i ett berg helt nära vägen, och ett tu tre så var han ### över gubben och kälken. Gubben stretade och drog, men kälken var som fastnitad, gubben blev snart duktigt "ettrane" och drog till med en ed och frågade vad detta va' för konster. Men då hyssjade det till i luften och gubben for iväg som ett skott. Borta i snön föll han ned och han gjorde sig inte illa utan kunde om en stund dra hemåt med sin kälke.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff01425, upptecknad 1926.

Rölanda socken, 1923

Från kyndelsmäss till midsommar. Dalsland, Rölanda socken. Upptecknat av: Torsten Hjalmarsson, Hällan, Hökedalen. 1923 Bestämda fest- och märkesdagar. Kyndelsmässodagen. Vid kyndelsmäss ansågs hälften av kreaturens "innestöa" vara förbi, och det gällde att se efter om man hade hälften av fodret kvar. / Droppade det från taken på kyndelsmässdagen, så betydde detta att det skulle bliva ett gott smörår. Jungfru Maria tvättade sina kläder vid denna tid och fördenskull var det såpa i vattnet. Den, som ville ha rena, skinande kläder skulle passa på och tvätta dem vid denna tid. På kyndelsmäss-söndagen skulle varenda kvinna, såvitt hon orkade, iväg till kyrkan. De som hade mycket lång väg att gå, måste ge sig iväg på lördagsafton och så övernatta hos någon bekant på vägen. Det sades, att skatan lade första pinnen till sitt bo på kyndelsmässdagen. Några märken på denna dag för årets väderlek och fruktbarhet kännes icke till. / Men Pålsmäss var en sådan märkesdag, den första mest betydande för året. Det hette om denna: "Skiner solen denna dag, om inte längre än att man hinner sadla en häst, så skall det bliva ett gott och grödeligt år." Petter Katt. Petter Katt har kastat en het sten i vattnet, hette det. Denna dag var nästan en fest- och glädjedag, det var vårens förelöpare som var kommen. Härefter skulle isen täras av stenar, pinnar och han skulle "ätas" undan för undan. Fyrtio martyrer. Nionde mars var emotsedd med stor / spänning. Den spådde väderleken för fyrtio dygn framåt. Tredje dagen (11:e mars) var den egentliga utslagsgivaren – om det blåste nordan och var kallt de två första dagarna men på tredje dagen kastade om och blev milt, så var detta utslaget; "tredje dagen bryter". I mitten av Martyrerna kunde en smärre ändring komma och därför väntades med spänning på denna dag ifall "vintern var rasande" Gregoriusdagen. "Gregori gång, natt och dag lika lång." Att springa Gregorius var allmänt i bruk. På morgonen skulle man sätta iväg och springa barfota i is och snö.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff00702, upptecknad 1923. Texten är här förkortad.

Rölanda socken, 1963

Spökeri I Kolböle, belägen i Rölanda socken på Dal, bodde en person vid namn Torsten, och han hade en god vän, som hette John, som dog hastigt genom olyckshändelse. Omkring år 1890. När det skulle göras bouppteckning efter John, befanns det att en del papper och handlingar hade kommit bort, så att hans släktingar inte kunde finna dem, varför det uppstod tvist och gräl emellan dem. Sent en kväll var Torsten på väg till sitt hem. Då fick han se sin vän och kamrat John, som mötte honom, så han inte kunde komma förbi honom. Torsten måste därför tilltala honom och sade "vad vill du eller varför går du här?" Då började även John att tala till Torsten. "Jo, det är så att i mitt hem är det osämja angående några papper, / som de inte kan finna och nu skall du gå till mitt hem och tala om, var de skall finna dem, de ligger under en ås på vinden, och så skall du säga till dem, att de skall betala brännvin, som jag har lånat av en granne." Varvid han nämnde grannen vid namn. Sedan talade han om, att han hade grävt ned penningar under en gran. Torsten frågade honom, hur han mådde, och hur han tänkte det gick för honom. Därpå svarade John "Jag svävar mellan himmel och jord, och hur det går för mig kommer an på de fattigas böner". Enligt sagesmannes berättelse skulle John varit god mot fattiga och hjälpbehövande, när han levde. Kanhända det var därför han påräkna att bli ihågkommen i deras böner. Och sedan gick de och talades vid, till dess de kommo till Torstens hem. Där försvann John. eller rättare sagt hans vålnad, eftersom han var / död. efteråt blev Torsten svårt sjuk. Han sände efter Johns släktingar och omtalade, var de skulle finna de omtvistade sakerna, och där återfanns de, på de omtalade ställena. Berättelsen om Torsten när han fick se sin vän John, och tala vid honom efter det han var död skall vara sant, och detsamma kan sägas om den andra berättelsen som benämnes "den gula handen". Jag kan även nämna att Torsten var undertecknads fars morfar.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff02607, upptecknad 1963. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Sägner från Rölanda socken?

Sägner från Rölanda socken ligger i Dalsland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Dalsland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.