Spelmannen Nätte-Kalle och den ludne dansaren

Bohuslän · Sverige · Sägenplats

Spelmannen såg en karl med ludna ben dansa ensam i ringen – och slog fiolen i väggen så den gick i bitar, och spelade aldrig mer.

I Lommeland fanns en spelman, Nätte-Kalle från Hogdal, som spelade jämt, även på helgdagar. En stor helgdag, kanske juldagen, såg han under spelningen en karl med ludna ben dansa ensam mitt i ringen. Då slog Nätte-Kalle fiolen i väggen så den gick i bitar, och han spelade aldrig mer.

Vattenväsen, jättar, naturföremål (Lommelands socken, 1937)

Ett berg benämnt Storberget troddes vara bostad åt en jätte. En gång hade det kommit stora stenar rullande utför berget, och sedan hade man tydligt hört en dörr smällas igen. Efter åskväder kunde man även höra, när jätten stängde dörren. Beträffande utseendet skiljer sig Storberget inte från närliggande berg, men det finns stora ”hyllor” i det. I ett annat berg finns en fårdjupning, som kallas ”ommen” (ugnen, spisen). Vägen förbi heter Omlekasa. Där spökade det, och ett slags trolltyg, bergkattar, brukade hålla till där. Något som kan sättas i samband med bergtagning hade förekommit där med både människor och djur. Det var emellertid mycket längesedan. När fru Gustavsson förfäder odlade upp gården hittade de en mur. Då de inte kunde erinra sig att där / funnits något hus sattes denna i samband med något mystiskt. För att förhindra att barn drunknade i dammar o.d. skulle man ta vatten därifrån och tvätta barnen med och säga: ”Näck, Näck nål i vann, jungfru Maria la stål i vann”.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04056, upptecknad 1937.

Bergväsen (Lommelands socken, 1937)

Det berättas, att det i Stuvereberget i Hogdal fanns bergkattar. En av dem lär ha sagt: "Gott öl i Hogdal, gott öl i Bodal det stora Stuvereberget glömmer jag aldrig". I närheten av Sandviken vid Säckfjorden finns ett märke i berget, vilket liknar en fot. På andra sidan fjorden, vid Gravningssundet i Norge finns även ett sådant märke. Man tror att en jätte satte dessa spår när han hoppade över sjön och de benämnas därför Jättesprånget. På julafton fick ej lampan flyttas på bordet, ty då drabbades familjen av någon olycka. Före klockan nio skulle alla ha ätit och sedan fick maten stå kvar på bordet hela helgen. Julafton 1904 såg en person, som reste genom Skee socken, att man på flera ställen satt ut grötfat till tomtarna.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04056, upptecknad 1937.

Uppgiften rör seder vid högtider m.m. Jul. (Lommelands socken, 1937)

Vid julen hackades enris och granris och ströddes på golvet. På väggarna ritades kors, som skulle skydda mot nissar och troll. I ladugården ritades ett kors med tjära vid varje bås. Även vid sjukdomar och olycksfall hjälpte tjära. På julafton skulle korna få rent hö, och vid var och en läste man följande vers: "Ät och drick och trivs väl! Minns den heliga julekväll som i kväll är. Stark som björnen i skogen fet som sälen i havet" När ryggåren restes, skulle man ställa till ett dryckesgille. Detta kallades ryggåskanna. Lucia har aldrig firats. Fru Gustavsson motiverade detta med att man ej vetat, om Lucia varit en människa eller ett andeväsen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04056, upptecknad 1937.

FAQ

Var ligger Spelmannen Nätte-Kalle och den ludne dansaren?

Spelmannen Nätte-Kalle och den ludne dansaren ligger i Bohuslän, Sverige.

Fler hemsökta platser i Bohuslän

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.