Sägner från Klövedals socken

Bohuslän · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Klövedals socken i Bohuslän, gjorda 1919–1944.

Troll och annat (Klövedals socken, 1944)

En stormig höstnatt gick Olle Svensson på Kampepallen (Kyrkesund) ut åt Stavsund för att se om sin båt. Då han kommit mellan Bernhard Johanssons hem (i Myren) och det intilliggande berget, fick han se att det lyste klart ur klippan och att en trollgubbe satt i en skreva under ett pilträd och läste ur en stor bok. Sedan fortsatte Olle Svensson ut över Berget. På den tiden låg där en stor sten och där fick Olle se en hund, som låg och rökte pipa. När han sedan fortsatte ut över ängarna vid Stavsund, såg han en eldhärd med glödande bränder i. Sedan han gått ännu ett stycke, råkade han se upp mot Västerberget. Då sprang där upp en port i berget och det lyste ut i mörkret och ljudet av dans och spel hördes därinnifrån / och en jungfru trädde ut och bjöd honom stiga in. På det ställe där detta skedde, finnes en svart fyrkant i berget. - Olena Andersson bodde ett stycke upp i land ovanför Limhall. En dag kom en trollkäring och bad att få låna en sikt. Det fick hon, och efter en tid kom hon tillbaka och lämnade den åter. - Det regnade mycket när en gubbe kom gående i bergen ovanför Limhall. Han fick se en trollgumma, som stod och ropade åt två små trollungar, att de inte skulle vara ute i sådant regn. I det samma slog åskan ned där de stodo, och allt vart utplånat; ej ett märke syntes därefter. - Tre gubbar (bröderna Samuel och Olle Johansson samt Andreas Nilsson) kommo uppför sluttningen av Kvarnberget (Kyrkesund). Samuel drog Andreas i armen. Då den senare frågade, varför Samuel gjorde så, fick han till svar: "Såg du inte trollet med den stora kitteln med kokande gröt? Du höll på att kliva rätt i den." En annan gång gingo samma tre gubbar bort mot / Räbbe för att söka efter vrak. Samuel drog en av de båda andra undan och sade: "Kom denne vejen". Han hade nästan gått emot en lång man med ett väldigt stort huvud. Blott för Samuel var han synlig, för de båda andra osynlig. - En gång kommo tre gubbar till Spantorsberget.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04910, upptecknad 1944. Texten är här förkortad.

Järtecken och gastar. Tomtar. Spökhäst (Klövedals socken, 1944)

Janne Johansson var med ute på fiske den 25 mars. (troligen år 1937) Strax efter solnedgången visade sig ett järtecken på himlen. Det utgjordes av bokstäverna G. H. som till synes voro sammansatta av otaliga stjärnor. Fenomenet blev allt större och större och drog sig långsamt österöver, försvagades och försvann. Vid samma tidpunkt iakttogs detta fenomen i Danmark, Holland och i Småland. - En gång då båten Teodor skulle tas upp vid båtupptaget på Sunnaholme hände detta: Man hade släpat upp båten liggande på ena sidan så långt upp den skulle. Där skulle den resas. Flera man reste den, och på den andra sidan skulle en man stötta under den. Men båten föll över och han krossades till döds mot en sten. / Länge var den stenen röd av blod. Länge hörde man den döde ropa och skria. - Janne Johansson och Martin Wallin hade en eftermiddag funnit två stora trän på Toftö, men som det blåste för mycket, kunde de inte föra dem hem till Kyrkesund. Tidigt nästa morgon skulle de försöka hämta dem, men då de kommit ett stycke ut på Krossen, förstod de, att det blåste för mycket och vände in i lä under Sunnaholme. Då de just gått i land fick Janne syn på en tomte. Han stod på stranden och var klädd i gröna byxor, röd jacka och röd luva. Han var vid pass tre fot hög och stod alldeles stilla. Janne urskilde tydligt hans små händer. Efter en stund gick tomten bort och försvann bland tomtlämningarna på ön. Såväl Janne som Martin hade sett tomten. - Ibland visar sig en vit häst med randigt täcke vid Skogen. Han kommer från Skogen och går långsamt snett över vägen och bort mot Rösmut till. Den ena / kanten av täcket släpar i marken och likväl ligger täcket kvar på ryggen. Flera personer ha på en gång sett hästen och skyndat sig att varsko Kapten Lindberg, (nu död) vars häst man trodde hade kommit lös. Då svarade Kapten Lindberg: "Den hästen har många sett."

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04910, upptecknad 1944.

Folktro om dopet. (Klövedals socken, 1919)

Folktro om dopet. 1. Innan barnet bars ur huset, läste man fadervår över det. Dessutom stacks ett stycke stål och ett psalmboksblad in i lindan. Det var bäst att också sys in litet arvsilver i mössan. Allt detta gjordes, föratt inte trollen skulle göra barnet något ont, när det kom ut under bar himmel. 2. Ville man dessutom lägga in litet ost och bröd i psalmboksbladet, så kom barnet aldrig att lida brist på mat. (Inland och Stenkyrka) 3. Det ansågs, att barnet skulle komma att likna gudmodern, som bar det till dopet. Därför valde man gärna en klok och duktig kvinna till gudmor. 4. Det var också mycket betydelsefullt, hur gudmodern uppförde sig, medan hon bar barnet. Släppte hon sig, blev barnet väderstint. Måste hon pinka på vägen till kyrkan, kom barnet att alltid blöta i sängen. 5. Tappade hon något, fick hon inte ta upp det. / 6. Hon skulle raska på, när hon bar barnet, ty då blev det flinkt och duktigt. Helst borde hon springa. Sölade hon, så blev barnet i all sin tid sävligt, trögt och drumligt. 7. När man stod fadder första gången, skulle en ungmö stå fadder åt ett piltebarn och en gosse åt ett flickebarn, annars blevo de inte gifta. 8. Att stå fadder åt oäkta barn ansågs vara nedsättande. 9. Döptes två barn av olika kön samtidigt, skulle man ta flickan först. 10. Om barnet skrek kraftigt, när prästen öste vatten på det, så skulle det få god sångröst. 11. Man skulle lägga ett silvermynt i barnets linda. Ju större mynt man lade dit, dess rikare blev barnet. 12. Innan dopdräkten togs av, skulle barnet sova i den.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff00023, upptecknad 1919.

FAQ

Var ligger Sägner från Klövedals socken?

Sägner från Klövedals socken ligger i Bohuslän, Sverige.

Fler hemsökta platser i Bohuslän

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.