Sägner från Rönnängs socken

Bohuslän · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Rönnängs socken i Bohuslän, gjorda 1951–1962.

Fiske. Tomtar. Vaggvisor. (Rönnängs socken, 1960)

Guldbrandsson på Åstol (han var av Starke Guldbrands släkt) kom från Tjörn med sin hustru och slog upp krog. Han tjänade bra med pengar. Då karlarna inte hade mera pengar kvar, fick de supa på kredit. Men G. var en obarmhärtig fordringsägare. När han tyckte att han hade väntat nog länge på betalning, tog han sin bessman och gick in i gäldenärens stuga, passade på då han visste att denne inte hade några pengar. Det blev gråt och jämmer, när G. kom med sin bessman. Folk fick lämna honom det värdefullaste de hade, silversaker, fjäderbolstrar m. m. Han samlade så mycket så han fick knappt plats för allt i sitt hus. Han hade nisse. Folk såg hur nissen gick kring G:s magasiner och på hans bryggor. En fiskare hade varit hos en bonde på Tjörn och fått en långhalmskärve. "Då du ändå skall till Åstol, kan du ta med dej en till Guldbrandsson." sa bonden. Men den kärven, han skickade med till / G. var större än den torparen fått. Fiskaren tog bägge kärvarna. Så tänkte han: "G. har god råd. Jag tar den stora kärven och ger G. den mindre." Och han lade den mindre körven på G:s brygga och tog den större på nacken och började gå hemåt. Men han fick en örfil, så han tappade "kärvet". Han tog upp det igen och fortsatte att gå. Men då kom något och puttade till kärvet, så han tappade det. Han tog åter upp kärvet, men snart rev det av honom kärvet igen. Då förstod han hur det var fatt och vände om och tog det lilla. Då fick han gå i fred. G. hade ofta besök av Hin håle, som kom i skepnad av en svart hund. Men far såg honom en gång. Hunden stod uppe på berget och hade sex ben. Ibland när isen låg kom han springande i skepnad av en svart häst och det slog upp eldbloss ur halsen på honom. Alltid när han kom, blev det slagsmål på krogen. Hustrun blev gammal och G. höll sej väl med en annan. Hustrun visste om ingenting, men när hon låg på dödsbädden, kom där en käring in till henne och sa: "Ja, nu ska du dö och inget gott får du av allt det som du har skrapat ihop. Men hon som G.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff02553, upptecknad 1960. Texten är här förkortad.

Vattenväsen (Rönnängs socken, 1962)

Vid det höga berget å Stora Brattön var förr en lekplats för ungdomen. En man hvars namn var Jakob och född i mitten af 1700 talet å nämnda ö berättar, att en kväll när ungdomen roade sig derstädes, kom der en stor förskräcklig bergkäring och grep efter ungdomarne. Dessa togo till flykten, men käringen fick fatt i den eftersta pojken, som ropade på kamraternas hjelp dessa togo mod till sig vände och fick fatt i pojkens andra arm och dessa och käringen drog åt hvar sitt håll och var jämnstarka men då Guds namn åkallades måste käringen släppa taget den anhållne blef sjuk armen hvari käringen haft sina klor jämte hela den sidan blef lam och pojken blef sängliggande hela sitt återstående lif. Beskrifningen på käringens utseende stämmer mycket öfverens med hafsfrun eller sjörån se efterföljande sägen. / Fiskare och sjömän kunde ofta få se en skön kvinna med svällande barm sitta på vågorna och kamma sitt långa och underbara hår. Det gällde då att stå väl med henne eljest blef det storm och hårdt väder. Förr i tiden hade fiskare merendels oknäckat bröd, som kastades till henne för det tyckte hon om knäckebröd kunde hon ej ta emot ty det var knäckt korsvis. Höjde hon sig ur vattnet sågs hon vara försedd med fiskstjert och på ryggen som ett tomt baktråg. Det var sjörån som här på orten för att stå väl med henne erhållit namnet "hafsfru". Fordom sågs ofta sjönäcken, som försökte förvilla de sjöfarande. I Paternosterskären sågs han rätt ofta och det gällde då att vara vaksam eljest hade han dem så de satte på grund.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff02591, upptecknad 1962.

Gastar. Sägner (Rönnängs socken, 1951)

Det kom en person och ville bli rodd till en viss plats. Då han satte sig i båten, tyngde han ned den till vattenbrynet. Då de kom fram till platsen, steg främlingen i land. Då small det i berget. Han sade: "Jag har inget att ge dig, men utanför Svartskäret ligger en säck med pengar. Gå dit och dragga, får du den för ditt besvär!" Ett fartyg lastat med vete gick i hård storm på grund vid skäret Hunden, söder om St. Dyrön. Fartyget bröts sönder och en del av besättningen drev, klamrande sig fast på det söndervräkta däcket, ned mot Älgön. De flesta spolades bort i den grova sjön. De drev i land och ligger rösade på Älgöns sydvästra sida i en klåva benämnd Fripall. / Upptecknaren har undersökt saken. Det är av allt döma ett gammalt röse. Bland stenarna sticka ben upp, som synas vara människoben. Händelsen vitsordas från två håll. Tidsbestämning helt naturligt svårt att ange men berättaren nämner början av 1800-talet. Det måste således ha varit ett segelfartyg./

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05639, upptecknad 1951.

FAQ

Var ligger Sägner från Rönnängs socken?

Sägner från Rönnängs socken ligger i Bohuslän, Sverige.

Fler hemsökta platser i Bohuslän

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.