Sägner från Stenkyrka socken

Bohuslän · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Stenkyrka socken i Bohuslän, gjorda 1945.

Ett spökeri på Stenkyrka kyrkogård. Bojen i "Torsdarn" (Stenkyrka socken, 1945)

Bojen i Torsdalen var båtsman och på äldre dagar skötte han sitt båtsmanstorp, som var beläget under hemmanet Utäng i Stenkyrka socken. En julafton hade Bojen fått hem ett ankare brännvin, och bjöd så till sig sina kamrater, för att de tillsammans med honom skulle fira jul, det var bland andra båtsmännen Vitlock och Brefot. På julnatten, då gubbarna blivit ordentligt fulla av brännvinet, började de berätta spökhistorier, och Boj, som var värst av dem alla, skroderade med att han inte / var rädd varesig för spöken eller för självaste "skam", och när de andra gubbarna betvivlade detta, beslöt Böjen sig för att gå till Stenkyrka kyrkogård för att i benhögen, som låg vester om kyrkogårdsmuren, hämta en dödskalle. Boj gav sig iväg, och väl uppkommen till benhögen sökte han med handen efter en dödskalle. Om en stund fick han tag i en skalle, men genast hörde han en dov röst som sade, "ta inte den, för den är min mors". Boyen släppte skallen men fick strax tag på en ny, så hörde han åter rösten "ta inte den, den är min brors". För tredje gången letade Boy upp en skalle, men samma röst förkunnade "den får du inte ta, för den är min". Då blev Boyen arg och röt "De ger jä skam i woms han ä, för no agar han mä hem". Så tog han dödskallen / under armen och spatserade ned för kyrkogårdsgången, men då han vände sig om, såg han en man resa sig upp ur benhögen och sedan följa efter honom, då Boyen började springa, sprang också mannen och Boy sprang hela vägen hem en sträcka på 1/2 mil. Väl hemkommen kastade han dödskallen fram över bordet med orden: "Här har i ham, men i får inte se på'n förlängen, för han vill ha'n tebagers mädesamma."

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05054, upptecknad 1945.

Skriket från kyrkogården. Spökeri (Stenkyrka socken, 1945)

År 1917 genomgick jag första årskursen vid Billströmska Folkhögskolan på Tjörn. Vi voro några skärhamnspojkar, som hade varit hemma under söndagen. På söndagskvällen vid 11 tiden på kvällen (i februari) begav vi oss åstad till skolan och måste passera strax intill Stenkyrka kyrkogård. Ungefär 300 mtr från kyrkogården vid det gamla kyrkovaktmästarebostället stannade vi helt plötsligt. Vi hörde de förfärligaste skrik från kyrkogården. Skriken hördes komma uppe från en ask, som är belägen på kullen strax öster om kyrkans kor. Efter en överläggning beslöto vi oss för att gå nedom kyrkogården, och hela tiden fortsatte det att skria. Ibland hördes det som det värsta nödrop. Ända in / på folkhögskolans gård hördes skriet. Några år senare tjänstgjorde jag som organist i kyrkan, jag skulle spela på en begravning, och medan vi väntade på på begravningsföljet, frågade jag den gamle dödgrävaren Carlsson, om han aldrig hade hört det spöka på kyrkogården. Karlsson berättade då att han vid flera tillfällen hört skrik och nödrop från asken på kullen. Första gången han hört det var då hans moder låg för döden. Hans fader, som också varit kyrkvaktare och dödgrävare före honom, hade också hört dessa skrik. Fadern hade berättat, att just där den stora asken stod, där var förr i tiden tjörns avrättsplats (galjbacken) och under en sten som låg vid asken hade han funnit ett benrangel efter ett barn. Det skulle ha varit en piga i Haketorp, som fått ett oäkta barn. Hon hade en natt gått upp till kyrko- / gården, där hon strypt barnet och sedan lagt liket under stenen. Carlsson trodde att det var det mördade barnet, som gick igen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05054, upptecknad 1945.

Ett dubbelmord på Tjörn för 100 år sedan. "Stenepiltarne". Spökeri (Stenkyrka socken, 1945)

För närmare hundra år sedan fanns det två pojkar från Siröd, som jämt och ständigt ofredade sin omgivning, de stulo hästar, gjorde hemfridsbrott och voro ofta överlastade av spritdrycker, varvid de kommo i slagsmål med ortsbefolkningen. En gång då de voro på hemväg från Marstrand, där de köpt brännvin, råkade de i gräl med varandra, och som de hade sten till barlast i båten, kastade de sten på varandra, med den påföljd / att de blevo båda ihjälslagna. Händelsen utspelades sig strax utanför Nordvikstrand vid d. s. k. "bönekollarne", eller djävulshålet, där de anträffades, den ene hade ramlat överbord och flöt omkring i sjön, den andre hängde ut över relingen med huvudet i vattnet. Emellertid spökade "stenepiltarna" alldeles förfärligt, och stenkyrkaborna vände sig därför till prosten Ekström och bad honom läsa bönder för pojkarna, för att på så sätt få slut på spökerierna. Det berättas att prosten tog fram sin svartkonstbok och läste över deras osaliga själar samt besvor "stenpiltarna" att förvandlas till två korpar, och icke längre besöka jorden. Gamla personer ha uppgett att de ofta sågo dessa korpar, som flögo högt upp i luften under förfärliga skrik, allt under det de slogs av alla krafter. Så sent som 1920 fanns det folk, som påstodo sig ha sett "stenepiltarne".

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05054, upptecknad 1945.

FAQ

Var ligger Sägner från Stenkyrka socken?

Sägner från Stenkyrka socken ligger i Bohuslän, Sverige.

Fler hemsökta platser i Bohuslän

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.