Sägner från Röra socken

Bohuslän · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Röra socken i Bohuslän, gjorda 1947–1948.

Fiske. (Röra socken, 1948)

Det var trankokeri på var holme och udde i mitten på 1800-talet, när sillen gick till så väldigt. Jag arbetade i fabriken på Krogsholm på Lavön i Morlanda. Där var vi tretti man. Vi fick sill direkt från havet. Det var jakter, som fiskade på många ställen. De kastade var som helst och fick vaden full, t.o.m. bara 100-150 meter norr om fabriken, på Ellösfjorden. Sella levde i lucka å hoppa å pep. I fabriken var det stora kåmmer av tretumsplank, som var hopskruvat med järnstänger. Det gick ångrör över och under kåmmerna, en hel förgrening. Fem "vaggar", tippvagnar fulla med sill körde de in och tippade i kåmmen, som var (av) en mans djuplek. Då den var full, satte de ångan på och kokade. Själve värmen kom underifrån. Det gick fyra mindre rör under. Det var trägaller över de små rören. Det fick koka / i tjugo minuter. Det började koka snart, för de hade lonkat upp vattnet, innan de hävde i sillen. Då ho va kokat, tappa de av vattnet. Det gick i sjön. Massan öste (de) vi upp i runda järnkorgar, som gick på hjul i trollar en bana längs med de åtta kåmmerna. Det var två pressar. Så drog vi korgen rätt under pressen och satte på vattentryck så den gick upp, och satte på korgen och så en pump som pumpa vatten fram till varje pres. Så när det pressades, rann fettet ur korgarna ner i en ränna, som gick till oljekokeriet. Där var flere kåmmar, för den skulle kokas och filtreras med luft - de pumpa luft i ner (ner = henne), så den blev ren d.v.s. så det inte var några småben (?). När den var ljum, hade de den på träfat. Blev ett fat läck, så fort hon (massan) stockna', reste de na på botten och tog ur fettet. Det var som smult, så vitt och grant sillafett. Blev den äldre och halvrutten, blev den stygg och gul. De gjorde margarin av sillfettet. Resten blev pressat hårt och torkades på turker, som de eldade under. De gick runt på hjul. Det var mycket brett med plater med rister i. De var bredare i en ände och kröp / ihop vid axeln.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05373, upptecknad 1948. Texten är här förkortad.

Gengångare (Klas mördad) (Röra socken, 1947)

De va en nere i Stala församling, som ä död för en sjutti år sen. Han va så fali go vän mä min far i ungdomen. Å denne här han hade blett ihjälslagen, e vecka då på vintern. Å pappa hade inte hörte´t. En kväll geck han för å hälsa på denne här. Han geck te fots, för de fanns ju inte cyklar eller nått annat. Så feck han se en som va så lik denne Klas. Så han roba på´n. Men han svara ente. Så skulle han springa ikapp honom, men han bara veg unnan. Så mötte han nåra andra å fråga dom, om de inte va Klas på Backen där, men dom sa att Klas han var ju ihjälslajen. När han hört detta, försvann synen, å han feck ente se den mer den kvällen. Men dom som slaji ihjäl denne Klas, de va två bröder, för dom brann huset alldeles strax ätter. Å då de va utredning om dödsfallet, sa utredningsmannen, att denne här Klas va ihjälslajen mä e öxa. På den tomten där de brann ble de byggt ett hus igen. Å där spöga / så förskräcklit så. Där bodde ett ungt par, som ente alls hade hatt mä de här å gjort. De töckte de va så ryslit, detta här att de skulle spöga så. Så frua sa, att om ho bara feck syn på de som spöga, skulle ho fråga, va de springer här så ätter - va dom vill. Så vagna ho e natt, mett i natten. Å som ho titta opp, så sto en karl tätt ve hennes bädd. Då fråga ho: - Va vell I? - Öx, sa han. - Kan ja hetta nån öx, ska ja lägga´n här ve trappen. Å de leta, å långt om länge - flere år ätter - hetta de e öxa, å de va den de hade slaji ihjäl Klas mä. (Å vet herr Ekdahl, att när de berätta detta hemma när jä va liden, så lyssna ja, så!! Jä minns de så tydli, å mörkrädd va ja sen.) Sen hörde ho inget å. Detta ä sanning i alla fall.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05238, upptecknad 1947.

Finnar trollar. (Röra socken, 1947)

Mamma berätta om att finnar de kunne allt trolla. De va en finne som vandra omkring här - ja vet inte om han hade nått å sälja, de kanske han hade. Så kom han te ett ställe - de va Äng alldeles inve Henån häri Röra. Å på de stället, när han kom in, där sto ett stort fat mä "öre" på bort, dä va laxöre. Å finnen ba om mat å husrum, men han ble nekad. Då sa han: - Dä ska ja säja, att I kommer allri å feska öre i Ängs å mer. Å så ble de - de feck då inga på många, många, flere år. Om de får nåra nu, de vet ja då inte. Dom va allti rädda för finnar, berätta mamma, å dom fleste våga då inte neka å ge dom nått, när di ba om. Va de sant detta här så kunne de då trolla - dä gevet. Ja hörde, när ja va liden, att dä skulla ha gått nåra finngobba förbi ett körkbögge - ja menns då inte om de va vår körka, ja tror nästan dä va Dragsmarks körka, men ja ä inte säker på´t. / Å när dom geck förbi där, feck den ene nått i huvet - dä va nån utå arbetarna som kasta de på´n. Då roba han opp te dum: - Vem va dä sum kasta? Å den som kastat skölla´t på en liden, på en liden pôjk, sum va mä å hjälpte te. Men då sa finnen: - Nä, dä går inte. Du ska dyrt få betalat. Å han trella ner frå körka, å han ble invalid å feck legga så länge han levde.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05238, upptecknad 1947.

FAQ

Var ligger Sägner från Röra socken?

Sägner från Röra socken ligger i Bohuslän, Sverige.

Fler hemsökta platser i Bohuslän

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.