Sägner från Forshälla socken

Bohuslän · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Forshälla socken i Bohuslän, gjorda 1945.

Födelse och dop (Forshälla socken, 1945)

En havande kvinna skulle aldrig dricka ur ett sprucken kärl, för då blev barnet harmynt, och det skulle inte kunna hålla det våta. Hon fick inte hugga huvudet av en höna, inte titta genom ett nyckelhål, inte se vådeld, inte bli rädd för något, inte ta sig på kinden, då hon fick se en råtta, inte vara besvärlig till humöret - barnet blev besvärligt. Hon fick inte stjäla och inte äta för mycket. Inte slå ihjäl en orm. Tittade hon genom nyckelskär, blev barnet skevögt. Badvattnet lade de en sax eller annat stål i. De slog inte ut det "i öppa luft" utan inomhus, t.ex. i ett skjul. Stoppnål i lindan brukade de ha och de la en bok ijämte barnet i vaggan, vanligen en psalmbok. De skulle bränna / ljus över barnet om nätterna, tills det var döpt. Gudmodern läste Fader vår och Välsignelsen över barnet, när hon gjorde det i ordning och skulle iväg med det till prästen, eljest kunde trolla byta bort det. Gudmodern hade sin man med sig, eller en annan karl, om hon ingen hade. Det skulle vara ordentligt folk. Hon aktade sig, så hon inte hade något i händerna, som hon kunde släppa, för då skulle barnet bli släpphänt. Hon fick inte prata med folk och inte kasta vatten, innan hon kom igen med barnet. När hon kom igen, lämnade hon barnet till modern och sa: "Ta´t i Guds namn, och Gud välsigne er!" De gav barnet fem eller tio kronor som faddergåva. Illa var kvinnan, tills hon gått i kyrkan. Under den tiden skulle hon inte få laga mat och inte ta någon i hand och inte gå någonstans eller visa sig. Hon blev friskare och starkare och fick ett annat humör så snart hon tagit prästen i hand och blivit "tagen i körke". Vet ej att någon fötts med segerhuva. / Förfäderna skulle uppkallas antingen med samma namn eller med namn med samma begynnelsebokstav. De brukade hitta något om barnens tänder och sätta in dem i väggen - för det var bara stockarna - och säga: "Ge mej en bentand i stället för en guldtand" Det var för att de ingen tandvärk skulle få. Man skulle inte kasta ut tänder.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05001, upptecknad 1945. Texten är här förkortad.

Troll. (Forshälla socken, 1945)

Det var nere vid Forshälla kyrka i ett stort berg där. Där bodde troll och de hade en stor tjur, som hette Ringvall. De räkna på, att den som skulle kunna skjuta tjuren, skulle vara varken mättad eller omättad, varken tvättad eller otvättad. Så var det en karl, som bet av ett havrekorn, innan han gick, och tog ett litet grand vatten och tvättade sig på den ena kinden, och sedan sköt han tjuren. Han ryckte ringen ur näsan på honom och sprang mot kyrkan till, och trollen kom ikring honom, så de kunde alldeles förstört honom. De sprang efter honom, men han hade fått försteg, för när de hörde att skottet small, blev de rädda och sprang undan. Han kom in på kyrkogården i sista stund, och det hade inte trollen makt att följa med. Ringen hang i sakristian, på väggen där, när jag gick och läste. Så jag har sett den. Nej, jag / har aldrig hört, att den suttit i någon dörr. Trollen bodde i de väldigt grymma bergen, Garneberget och andra berg vid Forshälledalen. Innan solen var uppe, var de ute och bette sin hjord. Men de som inte kommit in i berget, innan solen gick upp, blev stående dagen över på samma fläck, tills solen gått ner igen. De var osynliga. "Hade inte den wida becka varit" - de menade kyrkan - ", så skulle du fått," sa de till honom, som tagit ringen från tjuren. De sa att det skulle vara som en drottning. Den hade de i berget. Så var det hennes bror, han hade varit ute i någon sorts högre krigstjänst, och när han kom hem, ville han att modern skulle göra reda för, var hon var. När han fått veta, att hon var i berget, red han dit. Han fick tala vid trollpackan, och hon gick in och talte vid drottningen och sa: "Här är en som vill tala vid dej, du får gå ut till honom." Då sa hon - nu kommer jag ihåg att hon hette Lilla Ella: "Hur ska jag för en ungersven kunna stå, / som inte har sett solen på femton år!" Men hon gick ut till honom, och han tog tag i henne och kastade henne upp på hästen och red.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04997, upptecknad 1945. Texten är här förkortad.

Gastar. (Forshälla socken, 1945)

Om de slagit ihjäl någon, så ropade han, tills hans tid var ute. Det var i Fagerhult. Det kom en marbo, och den slog Andreas i Fagerhult ihjäl för att komma åt, det han hade. Marbon hade legat där över natt. Sedan hade han grävt ner liket i en mosse. Men en tid efter skulle drängen dika på mossen. Andreas stakade ut diket först, och då stakade han det snett på ett ställe. Sen for han åt stan, och drängen dikade, men han tyckte inte om att diket skulle gå snett, utan han grävde rakt. Och han kom på liket eller skelettet. Han kastade upp benen på ett stenrös. Men han fick alls ingen ro på natten. På morron gick han till prästen och berättat. Prästen sa, att han skulle plocka ihop alla benen och frakta dem till kyrkogården. Och det gjorde drängen, och prästen kom och jordfäste dem. / Det blev aldrig uppröjt. Andreas bekände aldrig. Det är nog sjuttifem år sedan mordet skedde. Och de hörde i många år att det skrek nere på mossen alltibland. De frågade prästen, vad det berodde på och hur länge det skulle pågå. "Det blir så länge tills hans tid är gången, så länge hans tid var utsedd," svarade prästen. Då Andreas i Fagerhult var ute och körde om kvällarna, kom det alltid en före körande och vände på gården. Det var en i Övre Bräcke, som hette Jansson. Han skar ihjäl en marbo och tog hans häst och vagn och marbon slängde han i skogen. Men Jansson blev avrättad för det på Sanna(?) i Hjärtum. Där spökade, så folk ville inte passera där om natten.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04997, upptecknad 1945.

FAQ

Var ligger Sägner från Forshälla socken?

Sägner från Forshälla socken ligger i Bohuslän, Sverige.

Fler hemsökta platser i Bohuslän

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.