Ritten med skam vid Breviks kile

Bohuslän · Sverige · Sägenplats

En ryttare lovade att hästen inte hårade ner kläderna – men ritten gungade som ett uppror hav och slutade i leran med brända byxor.

En man som gick längs vägen en mörk höstkväll fick lov att sitta upp bakom en ryttare, sedan denne försäkrat att hästen inte hårade ner kläderna. Snart gungade färden som ett upprört hav, och när mannen åkallade Gud föll han av rakt ner i Breviks kile på västra Tjörn. Om morgonen drogs han upp ur leran med byxorna brända mellan benen – så het hade hästen varit.

Sägner (Valla socken, 1959)

Sägner Bortbytt. Vid ett barndop när dopföljet reste till kyrkan och då dessa körde öfver en bro hördes en röst dernedifrån som sade "Tillkapp Tillkapp hvar skall du hän fare" Gudmodern hörde barnet som skulle döpas svara. "Jag skall mig till kyrkan drage För att hellge ande tage." Då förstod gudmodern = den som förde barnet till dopet att det var en trollunge hon förde till dops steg af åkdonet och räkte barnet under bron och sade till de der boende trollen nu är du så god att du lämnar oss tillbaka vårt rätta barn och här har du din unge. Och glada reste de till dopet med det rätta barnet. Bortbytt. Det var i slåttertiden brådtom var det i bygden. På en bondgård skulle höet köras in i ladan, Husmodern var död och det ålåg pigan att skjöta hushållet rulla bort höet i ladan samt vårda och se om barnet i vaggan. Öfveransträngd satte hon sig att gråta och sade här sliter jag mig förderfvat och du din lea unge pinas ihjäl mig led och grinig är du i flera år har jag vårda dig rikligt med mat har du fått och ändå blir du intet större än du är, du växer ju intet som andra barn. Då sade barnet i vaggan om du blott vill tiga och intet tala om det så skall jag hjelpa dig. steg derpå ur vaggan och drog 2ne spett ur knävecken fick derefter full kroppstorlek och blef längre än annat folk gick derefter till ladan och gjorde arbete för tre dock osedd af alla utom pigan. När höet var inkörd satte han spetten i knävecken blef då liten och lade sig i vaggan igen. Nu gälde det att få ungen att tala så andra hörde det sjelf ville hon ej rygga sitt ord. Hon gick då till en klok gubbe som lärde henne att du skall koka gröt om högst i half kanna rymd slå (tåm) så den i det största fat du kan få fatt i och sätt så många skedar deri som får plats. Skrattande sade då barnungen mycket har ja sett i mina dar men aldrig har jag sett / så liten mat till så många ätare. Nu tvingades han att tala om hvar han var ifrån trollen måste derefter göra utbyte och bondfolket återfick sitt rätta barn.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff02545, upptecknad 1959. Texten är här förkortad.

Julfirandet å Tjörn med omnejd under förra tider (Valla socken, 1922)

Julfirandet å Tjörn med omnejd under förra tider Jul - hur härligt klingar ej det ordet. Ingen tid på året är känslosträngarne så vibrerande ingen gång är samhörigheten och medkänslan för sin nödlidande nästa större än under julhögtiden. Längtan till hembyggden är större då än eljest. Förhärskande är önskan att få fira julen i hemmet. De fattigas sträfvan går ut på att då, för en gångs skull få föra en mensklig tillvaro. Barnen motser fröjdefullt julen med dess fester och lekar. De äldres tankar går då gerna - om än vemodsfullt tillbaka till deras egen ungdomstid med ljusa minnen från flydda och ofta lyckligare tider. Det stora löftet "frid på jorden" tränger sig då in i allas sinnen. Julen är en hvilans och fridens tid med arbetshvila och tankar på något högre som skänker frid i hemmen / och ro i sinnena äfven för sargade själar. Mycket af våra förfäders sed, tro och föreställningar vid julfirandet har tyvärr gått förlorat för oss. Den gamla bondekulturen är i utdöende, säkert beroende på att allt som haft samband med ordet bonde har haft dålig klang. Mången bonde har varit nog enfaldig att ej vidkännas hvad han är. Ingen behöfver blygas för att han kallas bonde namnet är som bekant uppkommet af ordet boende = bofast man och ingen lösdrifvare. Ända från den gråa forntiden skilde börd och samhällställning öfverklass och bonde åt, men ett var gemen- samt för dem nämligen tro, sed och bruk tills det långt inpå 1700 talet gick isär. Således är den gamla bondekulturen rester af öfverklassens kultur som bonden med sitt sega fasthållande af det gamla uppbevarat åt efterverlden. Vill härmed anteckna mina hågkomster från midten af 1800 talet samt hvad de gamla berättat rörande julfirandet å Tjörn med omnejd från flydda tider. / Ganska tidigt på året tänkte man på julbordet genom pålägg af julgrisen. Bruket af fläsk stammar från hedenhös då det ofrades till fruktbarhetens Gud Frej för godt år 1).

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff00398, upptecknad 1922. Texten är här förkortad.

Gastar (Valla socken, 1959)

Olof Olsson Nötskär född å Tjörn Gastar Vid midnattstid kom en gång en okänd till färjmannen vid Skåpesund och bad denne ro sig öfver till Oroustsidan. När färjmannen tänkt ro med den lilla båten sade den okända "tag färjan öfver" och det behöfdes för när de kom ut i sundet höll färjan på att sjunka af främlingens tyngd. När de var komna nära Oroustlandet ropades derifrån för lif och död "kom intet hit med honom vi vill intet ha honom här ro tillbaka med honom men färjmannen tvingades att ro i land å Oroust. Nu hörde färjmannen att det blef ett förskräckligt skri och väsen med åtföljande slagsmål. Färjmannen fick bråttom tillbaka glad att ha sluppet helskinnad från skamspacket. 87 årige Anna Johansdotter ### röd Habborsby med närligande gårdar var ofta utsatta för förtrollning af sina kor när dessa var ute på bete. Liten eller ingen mjölk fick de smör var ej att tänka på. En underlig hare sågs ofta skutta omkring och ingen tviflade på att det var en mjölkhare men hur skulle man bli den kvitt. Relf i Tönsäng hade en modig dräng som åtog sig att försöka döda den. En gång träffade drängen trollharen vid sjöbacken söder om Spjerrs bro sköt på den med arfsilfver, och haren stöp men när drängen skulle ta upp villebrådet låg der endast ett ### knippe trasiga väfsolf. Nu fick korna der i granskapet vara ifred för mjölkharar men drängen blef derefter sjuklig samt litet velig i hela sitt lif. Jonas på Rötorp en torpare stod sig bra men hade nisse. Jonas hade 2:ne dottrar och en fosterson vid namn Henning som såg att nissen tog maten ur hans sked när de åt men döttrarna fick äta i fred. Henning var då sjuklig och klen som trodde att det var nissens skuld att han blef undernärd. Nissen flyttade och det blef fattigdom för Jonas men för Henning blef det bättre som fick sin andel af den ofta knappa maten men han fick vara ifred för nissen och mådde godt deraf. / * en Guds ängel eller från den onda ###

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff02545, upptecknad 1959.

FAQ

Var ligger Ritten med skam vid Breviks kile?

Ritten med skam vid Breviks kile ligger i Bohuslän, Sverige.

Fler hemsökta platser i Bohuslän

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.