Ormflätorna vid kyrkdörren i Dingle

Bohuslän · Sverige · Kyrka

En flicka grät vid kyrkdörren för att hon glömt sina hårflätor — en främling gav henne nya, men de visade sig vara två ormar.

I Svarteborg berättas om en ung flicka från Dingletrakten som en söndagsmorgon skulle till kyrkan. Vid den lilla kyrkdörren märkte hon att hon glömt sina lösa hårflätor och blev ledsen. En man mötte henne och erbjöd sig att ge henne nya, men de flätor han lade i hennes hår visade sig vara två ormar. Omöjliga att få loss bet de åt alla håll och lugnades bara om de matades med söt mjölk.

En sägen om bergtroll (Svarteborgs socken, 1927)

Det var en gång en jul för många år sedan som allesammans i en bondgård foro till julottan, utom en ung flicka och en hund, som blevo ensamma hemma. En stund efter det de hade farit till julottan kommo några bergtroll, som bodde i ett berg strax intill gården, in i huset och sade till flickan att hon var tvungen att följa med dem, ty det var en av dem som ville ha henne till brud, och så ville de med våld taga henne med sig. Flickan blev till en / början mycket rädd, men det dröjde ej så värst länge förrän hon besinnade sig och sade att hon gärna skulle följa med dem, men att hon först ville kläda sig till brud, för det skulle ej dröja så länge. Detta gick de med på, och så gick hon in i det rummet där hunden var. För honom sökte hon nu klargöra hur det förhöll sig, och så bad hon honom springa till kyrkan och få hennes far att komma hem med detsamma. Hunden, som var ovanligt klok tycktes förstå henne, och då hon öppnade fönstret och släppte ut honom därigenom, så satte han genast i väg. Flickan började sedan att kläda sig, och för att vinna tid så gjorde hon detta så sakta som / möjligt. Hunden sprang till kyrkan och kom sig in i bänken där flickans fader hade satt sig, och på honom började han att sparka alldeles förtvivlat. Fadern förstod att det måste vara något galet fatt, och därför sade han till de andra att han måste taga den ena hästen och köra före hem, så fick de taga den andra och försöka åka efter den allesammans när de skulle hem. Han körde hem så fort han kunde, och då han kom hem och tittade in genom fönstret, så förstod han genast hur det var fatt, ty då fick han se ett troll inne i stugan. Han fick då skyndsamt tagit två stålbitar och lagt i kors över tröskeln, och då kunde de inte komma ut ur huset. / Det var på hög tid att han kom ty just förut hade trollen börjat att bliva otåliga, och sagt att hon måste följa med dem antingen hon var färdig eller inte.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff01598, upptecknad 1927. Texten är här förkortad.

En sägen om ett "spökhus" (Svarteborgs socken, 1927)

Det hände en gång för en del år sedan att det började att spöka så mycket i ett hus i Dalsland, att de, som bodde där, måste flytta därifrån, och sedan kom huset att stå öde och därefter var det många som knappast vågade att gå förbi där, åtminstone ej efter det solen hade gått ner. Det var många, som försäkrade att de skulle våga att ligga där en natt, och slogo t.o.m. vad härom, men på kvällen vågade de ej att gå dit i alla fall. Men så var det till slut en, som påstod att han skulle ligga i det huset över natten om det också skulle kosta honom / livet att göra det. En kväll gick han också dit och lade sig, och till en början var allt lugnt och stilla, och det såg ut som om inget ovanligt skulle komma att inträffa. Men vid 19-tiden på natten började spökerierna. Det tjöt och visslade överallt i byggningen, och vart han än tittade, så dansade underliga figurer fram över golvet. Till slut började hela huset att skaka, som om det skulle falla omkull, och mannen låg då så rädd att han skakade, men det var precis som om han ej kunde få tilläckligt mod till att springa därifrån heller. Men då det sedan kom några hemska varelser bort till sängen, och liksom ville draga täcket av honom, ty de ryckte och rev i det ta alldeles förtvivlat, då blev han alldeles vettskrämd, och satte på dörren för att springa till närmaste granngård. Han / hade svårt att få upp dörren, men det lyckades dock omsider, och han kom sig ut. Men då visste han knappt om han vågade gå längre, ty hela luften var full av blanka klingor, som korsade varandra. Han sprang dock fram och det var ingen som rörde honom, så att till slut kom han sig till granngården, men då var han nästan död av förskräckelse. Han sade sedan att han ej ville göra om ett sådant försök för allt i världen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff01598, upptecknad 1927.

Spöken (Svarteborgs socken, 1921)

1. Ber. man for en gång mitt i natten fr. Saltkällan. Den, som var med honom, han trodde på spöken o. sånt. Så hade en karl hängt sig där i allén alldeles då förut. De satt där o. talade på såna hist. Andersson (ber. man) trodde inte alls på spöken. "Skulle dä spöka nånstans, skulle det väl spöka här", sa han. Och i detsamma, talade han om, hoppade hästen till, o. A. han såg tydligt, att det var ngt långt, mörkt, som hängde där i ett träd. Han tyckte allt, det var märkvärdigt. 2. Sista åren, Andersson levde, gick han en e.m. ner efter gärdet, o. då fick han se en förskräckligt stor karl. "Vad är det för en lång baddare? tänkte jag", sa han. Men när han kom / nära, så kröp han ihop o. blev mindre o. mindre, o. till slut sjönk han i jorden. A. var så tyst, när han kom in. Han sa ingenting då om kvällen, men dagen efter talade han om det. "Jag blev så konstig i går kväll", sa'n. Han visste inte, om det kunde vara nån synvilla, men han såg det då tydligt. 3. Det var, när Vanda ("jungfrun" hos ber.) var på Dingevall. Då skulle hon o. ett par till gå o. dansa på Suttene (gård vid S. Bullaren). När de då gick över bron vid Fähn, så hörde de, att det var något, som ropade i bäcken. Vanda hon svarade på det. Då var det något, som kom efter och tog tag i henne. Det var så svårt, att en pojk fick gå på / var sida och en bakom henne, o. så fort de inte gjorde det, var det något, som tog tag i henne. Det höll på till Suttene (c:a 3 km. väg). Att hon kunde dansa efter det! – – Vanda trodde, det var den onde själv. [ Händelsen ska ha inträffat för ett par år sen. ]

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff00164, upptecknad 1921.

FAQ

Var ligger Ormflätorna vid kyrkdörren i Dingle?

Ormflätorna vid kyrkdörren i Dingle ligger i Bohuslän, Sverige.

Fler hemsökta platser i Bohuslän

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.