Kortspelarna i Ärtemark som bad till Gud

Dalsland · Sverige · Sägenplats

Främlingen vid kortbordet vann jämt — tills ynglingarna såg horn på hans knän och i pannan, och föll i bön.

I Ärtemark berättas om några ynglingar som spelade kort en söndagsförmiddag. En främling slöt sig till dem och vann ständigt, ty han var mästare i konsten. Efter en stund såg de att han hade horn på knäna och i pannan. Likbleka av skräck började de be till Gud, och då avlägsnade sig mannen. Sedan spelade de aldrig mer kort.

Spökeri (Ärtemarks socken, 1941)

De som hade gjort ett brott, spökade efter de var döda. - På ett ställe i en granngård hade en man dött. En gubbe kom och gick förbi där om kvällen. Då kom den döde och hängde sig på ryggen på den döde. Och han blev inte av med honom, förrän han kom hem till trappen. Då var det närapå slut med gubben. han blev sjuk i flera dygn. Om en kom sig för att nämna Guds namn, så blev en av med de döda. Men för det mesta, blev di ju så rädda, så di kom sig inte för att säga någpt. - En flicka tog död på sig med gift. Där hade folk sett, att en kom och körde med en svart häst. Det var den Onde. Folk höll på att inte komma förbi där med hästarna. En kom och körde. När han kom mitt för det stället, så / stannade hästen. Fick honom inte ur fläcken förrän körkarlen gick ur och titta i betslet. Men sen gick det med en fart, så di hade inte sett maken. Fradgan valt av hästen, när han kom vid stallet. En annna kom också körande, och när han kom på den där platsen, så föll skaklarna till marken på en gång. - I ett redskapsskjul i trakten här hängde det järnsaker på väggarna. Vissa nätter på 12-slaget blev det sådant skrammel i järnet. En visste inte om det var tomten eller vad det var. - Självspillingar fick inte bäras genom kyrkporten. De grävdes ner i en sank plats i ett hörn av kyrkogården.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04574, upptecknad 1941.

Ärtemarks socken, 1921

Trolldom, huskurer m.m. Uppt. i Ärtemark av Erik Gustafsson. Hade man ont i ett finger skulle man gå till någon som kunde trolla. Därvid tillgick på följande sätt: Det värkande fingret rätades ut varefter den trollkunnige bet över detsamma. Så skulle man tre gånger fråga: "Varför biter du mej?" varpå svarades: "Ja biter inte dej, utan den som dej ha bete." Om man blivit ormbiten skulle man ej gå in "under tak" ty då troddes det onda bli värre. Gröt kokad av stärkelse i mjölk, troddes vara ett bra medet för magknip. För huvudvärk var det bra att smörja sig med ättika i pannan. För tandvärk lades en påse med upphettad sand över kinden. Om en ko hade brutit av sig ett revben eller dyl. gick man till en smedja och tog från eldhärden s.k. "smisiner" som krossades och blandades tillsammans med mjöl och vatten till en deg som gavs åt kon som därav blev bra.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff00278, upptecknad 1921.

Tro och sed kring det späda barnet (Ärtemarks socken, 1927)

Förr i tiden innan ett spätt barn blivit döpt, var det farligt för att trollen kunde komma fram, och byta bort den lille. För att förhindra detta hade man många olika medel. Då man första gången badade ett nyfött barn skulle man sålunda i badvattnet lägga en stålbit eller en silverpenning. Detta för att skydda barnet för det onda i vattnet. Silverpenningens betydelse var även att barnet skulle bli rik. Även i barnets linda lade man en stålbit eller silverpenning. Första gången en barnsängskvin- / na gick ut skulle hon en sax i handen. Elden var emellertid det viktigaste och det som man främst tydde sig till. Sålunda skulle ett talgljus brinna natt och dag, tills barnet blivit döpt. I vaggan lades även en sax.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh01057, upptecknad 1927.

FAQ

Var ligger Kortspelarna i Ärtemark som bad till Gud?

Kortspelarna i Ärtemark som bad till Gud ligger i Dalsland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Dalsland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.