Inga lilla och trebandskvasten, Nössemark

Dalsland · Sverige · Sägenplats

Den onde anropade visp, tvaga och soplimme i Faderns, Sonens och Andens namn — men inget hade tre band, och Inga var räddad.

I Nössemark berättades om en flicka som den onde ville ta. Hon hade förskansat sig så väl att han inte kom in. Han anropade i tur och ordning vispen, tvagan och soplimmen, och nämnde Gud för det första bandet, Sonen för det andra och Den Helige Ande för det tredje, och ropade till sist på Inga lilla att öppna. Men inget av redskapen hade tre band, och därför var flickan räddad.

Hästslaktaren och hans arbete (Nössemarks socken, 1941)

Far tala om, att di hade en, som di kalla för puken. Han skulle slakta hästarna och slå ihjäl hundar och katter och ta skinnet av dem. I min tid minns jag ingen puke. Puken bodde i trakten, men var vet jag inte, för det är så länge se'n. Det var ingen främling. Puken var föraktad av var man, så att när han hade varit inne och ätit på ett ställe så brände de upp matskålen som han ätit ur. Ingen ville vara i lag med honom. Han var föraktad som en bödel. Och lika rädd skulle de vara för honom som för en bödel. Yrket ansågs som ett skamyrke. Allmänheten skulle inte befatta sig med hästslakt. Det var puken eler hästeslaktaren som / skulle göra det. Det var inte säkert än att puken kunde trolla. Han hade inte goda ögon, sa di. Om han skulle ha någon till hjälp, så fick han ta tattare eller sådant löst folk till hjälp, för det var ingen enda hederlig människa som ville ta ett handtag åt honom, när han slaktade en häst. Puken slog ihäl hästen med en yxa eller en träklubba. Se'n stack han honom i bröstet, för att blodet skulle rinna ur hästen. När hästen skulle skjutas, så band en ett skynke för ögonen på honom. Omkring 80-talet började man skjuta hästarna, för i min barndom kommer jag inte ihåg, att hästar skötos. Då, när en häst skulle skjutas, anlitades en person, som en visste var säker att skjuta rätt. Soldater brukade kunna hålla rätt, och dessa var heller inte rädda för något. När hästen skulle avlivas, så leddes han / bort till en utkant av gården. Hästens ägare följde inte med. Hästslaktaren fick ta hästen i stallet och leda bort honom. För många kändes sådant som när en människa leddes till stupstocken. När huden tagits av så vältades hästen i en grop, och så fylldes gropen med jord. Beteckning för kropp av död häst: hästskrôtt, kampskrôtt. Beteckning för gammal, dålig häst, som bör avlivas: kampkule. Hästen var ett förnämligare djur än andra. Han såg bättre, hörde bättre och hade bättre förstånd. Ibland sa en, att han hade bättre förstånd än människan.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04599, upptecknad 1941. Texten är här förkortad.

Julafton (Nössemarks socken, 1932)

När folket från Dalen och gårdarna häromkring for till kyrkan julmorgon så lyste de sig med 'bloss'. När Gravadalssjön och ###sjön låg frusen så körde de på isen. Julaftons morgon steg man upp tidigt för att man skulle hinna bli färdig med de olika göromålen tidigt. Ju tidigare på dagen man blev färdig med arbetet och kunde börja fira jul ju tidigare skulle man få an### färdiga kommande år. Och det var så noga med att allt arbete skulle vara färdigt när de ringde in julen från kyrkan. Inte skulle man gå till lagårn efter sol den kvällen. Allt skulle vara undanstökat. Detta var nu i mitt hem. - Först på morgonen fick vi smörgås, / så fick vi reda oss tills dess vi doppade i grytan. Vid tretiden på dagen vidtog doppningen. Då satte man grytan mitt på bordet och så satte vi oss omkring bordet, tog bröd och doppade. Till brödet åt vi av julkorven samt kött och fläsk. Strax far hade doppat i grytan gick han ut och satte upp "speckeneka" så att fåglarna skulle få något till mat. När han tröskade på hösten så valde han ut av de vackraste kärvarna, sådana som fanns mycken mat i, så lade han dem att inte råttor el. d. tog något av dem. Han satte en julnek vid varje lagård eller en nek vid svinhuset och en vid lagården. Eller och en på vardera sidan om lagården. Han brukade alltid sätta upp två kärvar. Jag hörde intet annat om denna nek än att fåglarna skulle ha mat till julen. När den togs ner gavs den till kreaturen. Stugans klädsel. I mitt föräldrahem kläddes inte stugan på särskilt / sätt. Men min farmor satte upp tyg på bjälkarna i taket. Tyget var så brett som bjälken så hang det fransar nedanför bjälken. Det var vit linneväv och fransarna voro flätade för hand. Framsidan på varje bjälke voro prydda på det sättet. Annan klädsel hade de inte. Julbrasan. På kvällen tände de en "resell" å storspisen. Då lade man på stora björkknoster så att det blev en riktig eld. Julkvällen dukades bordet i köket och alla i familjen satte sig omkr. detsamma.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02902, upptecknad 1932. Texten är här förkortad.

Nössemarks socken, 1923

Nössemark, D. Jenny Andersson, Karlstad Kyrkan som sjönk. Om man följer stora landsvägen västerut från Nössemarks kyrka, går man förbi en sandås eller rättare en skogklädd höjd. Sägnen berättar om, att på denna höjd låg i forna tider en kyrka. Men folket levde i ogudaktighet och synd. Till och med prästen deltog i deras vilda liv. En dag tog så Guds tålamod slut, så att kyrkan sjönk ner i jorden. Själva platsen der kyrkan har stått, är aldeles slät och ligger högt med utsikt över sjön. Midt på kullen eller platsen är en djup håla med form av en kyrka med gavlarna i öst och väst. Hålan är nog cirka 15-20 meter lång, 10-12 meter bred och 4 meter djup. Det säges allmant att gastar och troll husera der om nätterna, och de finnas, som mitt på middagen sett spöken och döda när de gått förbi hålan den kallas Skams håla. Cirka 10 minuters väg / fins en gammal kyrkogård. Der kan man tydligt se gravarne och märken efter muren som varit omkring. Den gamla kyrkogåden säges var från den tiden när digerdöden gick. En av gravarna är så bred att det säges ligga 3 bröder i den. Kyrkogården ligger i en beteshage så det dröjer nog ej så länge forrän den är jämnad med jorden, som den inte blir på något sätt skyddad. Gården som den ligger i heter Nolby, och platsen der kyrkan sjönk heter Nolbymon. Karl XII stubbe. Vägen mellan Dals Ed och Fredrikshald är från början anlagd av Karl XII. Den vägen är mycket backig och krokig. I en backe som hetter Nykasbacken fans en stubba kvar mitt i körvägen. På denna stubbe hade Kung Karl trampat när han steg på hästen och skulle rida till Fredrikshald. Denna stubbe bevarades fast den låg mitt i landsvägen. Jag såg den senast 1906 men då var det inte mycket kvar, och nu är landsvägen ombyggd så nu är nog det minnet om hjälten borta. / Draken i Vindhammaren. Ett av de många skogbeväxta bärg som omger Stora Lee heter på ortsspåket Vinnhammarkôl. Den är belägen långt från bebyggda gårdar och skjuter som en udde ut i sjön.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff00648, upptecknad 1923. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Inga lilla och trebandskvasten, Nössemark?

Inga lilla och trebandskvasten, Nössemark ligger i Dalsland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Dalsland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.