Fången med klövar i Kungälv

Bohuslän · Sverige · Sägenplats

Han tålde inte stål — så fängelsegästen blev spak i handklovarna, men sparkade ut väggen så snart de togs av.

I Ytterby berättas om hur den onde stulit en sedelplånbok av källarmästaren i Kungälv. Man fick tag på honom och satte handklovar på honom, varpå han blev spak, eftersom han inte tål stål. Men när bojorna togs av i cellen sparkade han ut väggen så att teglet flög, och då såg man att han hade klövar och förstod vem han var.

Häxor och trollkarlar (Ytterby socken, 1949)

Orden lövja, lövjeri och lövjerska är för berättaren obekanta. Finnarna hade trolldom med sig. Det fanns ingen finne som inte kunde trolla. Från min barndom kommer jag ihåg gamla, som satt och talade om finnar och lappar. De talade inte något gott om dem. De skulle kunna så mycket häxeri. Kom det någon kringvandrande, som de trodde vara finne, så var de rädda. En gång kom en finngumma. När mor fick se henne, så bad hon oss barn att springa och gömma oss. Det behövde hon inte be oss två gånger. Det var nog finnar de flesta, som kunde trolla. De ville inte lära ut konsten. Om de lärde någon annan att trolla, så miste de makten att trolla. / Slog man till den trollkunnige så att han blödde så hade han ingen kraft att kunna trolla. Slog man ut en tand på honom, så fick han aldrig mer den makten tillbaka. Sådana där finnkulor som kom i luften var inte hälsosamma. Det var häxor med i dem. När de kom, så snurrade de runt och rev allt löst med sig. Hur de tog turen till mjölken och smöret, vet jag inte. Det var en gumma här på andra sidan älven (Hisingesidan) som skulle ta mjölken med strumpebanden. Det hörde jag talas om. På den tiden hade fruntimren strumpebanden knutna om benen. När hon skulle mjölka, så knöt hon av sig strumpebandet och hängde det i spisen. Så mjölkade hon med båda händer. Gummor som kärnade smör i bäckar har jag inte hört talas om. Det var en gubbe som skulle smörja kärran om påskaftonen. Han hade tagit fel smörja och / fått fatt på gummans påsksmörja. När han hade smörjt hjulen, så reste kärran upp i vädret och försvann åt Hisingen till. Han fick aldrig se kärran mer. ”Här skall jag upp och här skall jag ut,” sade påskkäringen, när hon skulle fara upp genom skorstenen till Blåkulla. Om påskkäringars besök i en kvarn om påsknatten har jag ingenting hört.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05419, upptecknad 1949.

Tomtar (Ytterby socken, 1949)

Mamma talade om, att det fanns tomtar i hennes ungdom. Hon kom till ett ställe och tjänade piga. Det var på denna trakt. De hade så mycket med tomten att göra där. Vi fick aldrig gå till stallet eller ladugården i skymningen. Gjorde vi det, så störde vi tomten. Men det var ingen annan än mor i huset som fick se den. De hade nytta av honom. När korna kalvade, så ville hon alltid vara ensam i lagården. Det gick så bra för henne, för hon hade hjälp av tomten. Mamma talade om, att det var en tomte på ett ett ställe, som bar ax till logen. Han bar axen på ryggen och släppte ned dem på logen. En gång så skulle de vaka ut tomten, för de ville se när han kom med säden. Han drog från grannarna. / Det var på nätterna, som han bar säden. Så var det en natt, som bonden på gården gick och vaktade på tomten. När han kom, så hade han tre ax på ryggen. Han släppte dem på golvet och pustade. Det var väl ingenting att pusta för, sade bonden. Men då svarade tomten: När jag får dra från dig, så mycket som jag har dragit till dig, så får du ingenting kvar.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05419, upptecknad 1949.

Spökeri (Ytterby socken, 1949)

Om man har något särskilt ihop med den döde, som skulle ha gjorts upp i livstiden, men inte blivit utav, så kan den döde visa sig för en. Om man inte är rädd då utan talar till honom och frågar, vad han går efter, så ligger han stilla sedan. Men man skall visa honom dit som han hör hemma. Om sådana spöken var det så mycket tal i min ungdom, så att man knappt vågade gå ut ensam om kvällarna. Sådana som gick igen och spökade, multnade inte i jorden. Men jag har inte hört talas om någon särskild person eller grav. Om man hörde något särskilt buller eller konstiga ljud, så var det något spöke. Det spökade efter någon. / Någon död som visat sig i djurgestalt vet jag inte om. De döda, som gick igen, såg ut som när de gick levande här på jorden. Kyrkogården skulle vara fredad. Det var inte nådigt att ta något där. Det var de dödas egendom och de vakade över den.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05419, upptecknad 1949.

FAQ

Var ligger Fången med klövar i Kungälv?

Fången med klövar i Kungälv ligger i Bohuslän, Sverige.

Fler hemsökta platser i Bohuslän

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.