Sägner från Ströms socken

Jämtland · Sverige · Sägenplats

2 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Ströms socken i Jämtland, gjorda 1925.

Ströms socken, 1925

Denna sägen har berättats mig av min farmor, då jag ännu var barn. Hon var född år 1800 i Ströms församling i Jämtland och bodde där hos sina barn ända till sin död som inträffade 1881. I en avlägsen del av den vidsträckta församlingen som på den tiden upptog en ännu större areal än nu, fanns en brant klippa, i vilken det bodde en bergakung eller något slags troll som gärna ville locka unga människor, helst unga män till sig. För det ändamålet sände han ut sköna kvinnliga väsen, som narrade stackars kärlekssjuka ynglingar vilse och sedan överlämnade dem i trollets våld. – Klippan låg i en stor skog. På ömse sidor om skogen lågo två byar. I den ena byn bodde utom många andra två mycket rika bönder, som hade var sitt barn, den ene en dotter, Lisbeth, och den andre en son, Erik. Redan medan barnen lågo i vaggan hade föräldrarna bestämt, att de skulle tillhöra varandra och i den tanken uppfostrades barnen för varandra. Erik hade under sin uppväxt tid mycket svårt att fördraga den stolta och härsklystna Lisbeth; men, då han var av ett stillsamt och fogligt lynne, gick det i alla fall bra, tills / han började närma sig giftasåldern. Men då visade han vid varje tillfälle, att han ej kunde fördraga henne. När fadern förebrådde honom detta beteende mot den som skulle bli hans hustru svarade Erik: "Aldrig blir Lisbeth min hustru. Hon är stygg och led (ful och elak) och aldrig skulle jag kunna leva tillsamman med ett sådant troll." Fadern blev rent häpen över den saktmodige ynglingens bestämda svar. "Skäms du inte pojke att göra dina föräldrars välmenta plan omintet. Går du kanske och funderar på någon annan?" – Erik omtalade då, att hans håg stod till Margit, den väna flickan, som bodde i ett torp på andra sidan skogen. Nu blev faderns häpnad ändå större. – "En torparjänta?!" – – Aldrig kunde väl Erik tänka utsätta sin ansedda bondesläkt för en sådan vanära. Under ett par hundra år hade ingen inom den släkten gift sig inom en torparfamilj.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id liu00114, upptecknad 1925. Texten är här förkortad.

Ströms socken, 1925

Skattgrävarna. Även denna sägen har jag från min födelse församling Ström, men ej från farmor utan från en gammal gubbe, en vår släkting. Strax intill mitt föräldrahem ligger en myr (en "flo") en dryg halv mil lång och väl en fjärdedels mil bred. På andra sidan myren ligger en stor skog. I skogsbrynet strax intill myren ligger sedan urminnes tid en skatt gömd. Denna skatt kan man finna, om man uppfyller tre vilkor. 1º Fyra män skola gräva i var sitt hörn av en fyrkantig utpekad plats. 2º Det skulle ske en midsommarnatt mellan elva och tolv 3º Ingen fick yttra ett ord eller ens ett stönande, innan skatten låg ovan jord och man avlägsnat sig från platsen med den. Detta skulle inträffa precis kl. 12. Nåväl, varje midsommarnatt under många år gingo männen från byn dit för att hämta skatten, men alltid blev något fel begånget. Än hade någon av karlarna vilat på spaden ett ögonblick, vilket inte fick ske, än hade någon spottat och sagt: "tvy"; det var ju lika galet, och än hade någon glömt sin tystnadsplikt. En midsommarnatt, då de grävt under svett och tystnad nästan hela timmen, stötte en av karlarna med spaden mot ett metallföremål, som klingade så vackert. I glädjen ropade han: "Ja, men nu!" Genast var föremålet borta. De grävde ännu en stund, men spadarna / togo endast i lösa sanden, så nu fingo de vända hem med oförrättat ärende. Nästa midsommarnatt grävde de igen, men då fick inte den talträngde mannen vara med. Men den, som var i hans ställe, tog sin hustru med, fast hon fick ju inte gräva förstås. Hon måste lova dyrt och heligt, att hon inte skulle ge ett ljud ifrån sig om hon blev aldrig så glad eller aldrig så förskräckt. Ty att trollen skulle ställa till ett fasligt oväsen, när man drog iväg med skatten, var man ju beredd på. Hon lovade. Männen grävde under svett och tystnad och några ögonblick före tolv fingo de se ett stort guldbeslaget skrin långsamt höja sig som om någon lyfte det.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id liu00114, upptecknad 1925. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Sägner från Ströms socken?

Sägner från Ströms socken ligger i Jämtland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Jämtland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.