Gräfsnäs slottsruin – förbannelser, spöken och en gömd skatt

Längs sjön Antens norra spets, utanför Alingsås, reser sig ruinerna av Gräfsnäs slott – en plats som bär på både historia och mörka legender. Här sägs en förbannelse vila, en som uttalades av en kvinna i förtvivlan och vrede. En förbannelse som förutspådde att slottet skulle brinna tre gånger, med exakt hundra års mellanrum.

Och det gjorde det.

Slottet brann 1634. Det brann igen 1734. Och ännu en gång, 1834. Efter den tredje branden fick det aldrig återuppbyggas. Vissa säger att det var förbannelsens kraft som gjorde det omöjligt att återställa Gräfsnäs till sin forna glans. Andra menar att det bara var en olycklig slump.

Ebba Lilliehöök – en tyrann som lämnade spår i tiden

Den mest kända personen i Gräfsnäs historia är Ebba Månsdotter Lilliehöök, även kallad ”Gref Ebba”. Hon styrde slottet på 1500-talet och var ökänd för sin hårdhet. Det sägs att hon behandlade sina tjänstefolk så illa att en av kvinnorna till slut brast av ilska och uttalade förbannelsen över slottet.

Ebba blev till slut arresterad av Karl IX och sattes i häkte. Därefter levde hon på Lärjeholm säteri i Angered tills hon dog, hela 80 år gammal – en ovanligt hög ålder för 1600-talet. Kanske var det ett bevis på att ordspråket ”ont krut förgås inte lätt” hade en särskild betydelse i hennes fall?

Men har Ebba verkligen lämnat Gräfsnäs? Många besökare har vittnat om oförklarliga steg och röster inne i ruinen. Är det Ebba själv som fortfarande vakar över platsen?

Hemliga gångar, inmurade skelett och en gömd skatt

Gräfsnäs bär på fler hemligheter än förbannelsen. Vid en ombyggnad på 1700-talet upptäcktes en gömd nisch i murarna – där låg en rustning och människoben. Att bygga in ben i slottsmurar var förr en sägenomspunnen tradition som skulle ge platsen lycka och styrka. Men kanske blev det tvärtom för Gräfsnäs?

Det ryktas även om en gömd skatt. Innan danskarna anföll slottet 1612 ska rikedomar ha gömts undan – en kista fylld med guld, silver och ädelstenar. Den ska enligt sägnen ligga under ett enormt stenblock som är omöjligt att rubba. Trots att många försökt har ingen hittat skatten än.

Men tänk om någon en dag lyckas? Kommer förbannelsen då vakna till liv igen?

Ruinen är hemsökt

Gräfsnäs är idag en av Västergötlands mest mytomspunna platser. Förutom berättelserna om Ebba och förbannelsen finns många vittnesmål om paranormala fenomen:

• Oförklarliga steg och röster – som om någon rör sig genom ruinen när ingen annan är där.
• Brandoft – besökare har känt lukten av rök trots att ingen eld brinner.
• Lampor som tänds av sig själva – i tornet har ljus setts, trots att ingen elektricitet finns.
• Orber och skuggfigurer – ljusfenomen och mörka gestalter har fångats på bild.

Spökjägare och besökare har även dokumenterat EVP (elektroniska röstfenomen) där röster hörs på inspelningar, röster som inte fanns där vid inspelningstillfället…

Så frågan är – vågar du själv besöka Gräfsnäs en sen kväll?

Slottet som blev en ruin

Gräfsnäs var en gång en av de största slottsanläggningarna i Västergötland. Byggt på 1500-talet, befäst med djupa vallgravar, fem torn och en vindbrygga som senare blev en fast bro. Slottet var från början tänkt som en försvarsborg, men det skulle aldrig riktigt få ro.

Efter den tredje branden 1834 förblev Gräfsnäs en ruin. På 1890-talet revs taket för att förhindra att ungdomar använde slottet för dans – något som bara påskyndade förfallet. Men under 1900-talet har ruinen konserverats, och idag är den en välbesökt plats för både historieintresserade och de som söker en mer kuslig upplevelse.

En plats fylld av historia och mystik

Idag är Gräfsnäs slottsruin en populär turistattraktion. Här hålls medeltidsmarknader, teaterföreställningar och spökvandringar. Men platsen bär fortfarande på en känsla av något mer. Något som inte riktigt släppt taget om slottet.

Förbannelsen, spökena, skatten – allt är en del av Gräfsnäs historia. Kanske är det därför ruinen fortfarande lockar besökare, år efter år. För vem vet vad som väntar i de mörka gångarna och under de tunga stenarna?

Kanske har förbannelsen inte släppt sitt grepp än.